Gränsen Belarus-Polen: Flyktingarna hålls som gisslan i ett imperialistiskt maktspel

Gemensamt uttalande från ISA i Ryssland, Belarus och Polen den 16 november // Artikel i Offensiv

Under flera veckors tid har ny humanitär kris utvecklats vid gränsen Belarus-Polen. Tusentals människor som har flytt krig och förtryck i Syrien, Irak, Afghanistan, Jemen och andra länder är fast i ett ingenmansland vid EU:s yttre östra gräns.

Flyktingarna bevakas av belarusiska gränsvakter med stöd av ryska fallskärmsjägare samtidigt som Polen har utlyst undantagstillstånd i gränsregionerna, som bevakas av 15,000 soldater med logistiskt stöd från den brittiska armén. Att den polska högerregeringen har begärt stöd från den brittiska armén och inte EU:s gränsstyrka Frontex ses som en förolämpning av EU. 
Även Lettland och Litauen har skickat 3,000 respektive 5,000 soldater till sina gränser. Samtidigt har de två länderna börjat bygga en ny hundratals kilometer lång gränsmur, tre meter hög med taggtråd, mot Belarus. 

Flyktingarna har påtvingats helvetiska förhållanden. De är strandsatta i skogen mellan länderna utan tillgång till mat, vatten och tak över huvudet i minusgrader.
Belarusiska gränsvakter tvingar in tusentals människor i en zon som inte får beträdas, framför ett gränsstaket av rakbladsstängsel som har upprättats av polsk polis. En kurdisk flykting berättar att de belarusiska vakterna ”slog oss med träpinnar, de sparkade och slog oss, inte bara mig, utan även kvinnor och barn” för att hindra dem från att ta sig tillbaka in i Belarus. 
Liksom 2015 är denna flyktingström ett resultat av den förödelse och det våld som har orsakats av krigen och de imperialistiska ingripandena i Syrien, Irak, Jemen och Afghanistan.
USA-imperialismens förödmjukande tillbakadragande av trupperna i Afghanistan, efter 20 år av förödande krig, har följts av att hundratusentals har tvingats på flykt undan talibanerna och svält (läs mer här). Att imperialismen avsvär sig ansvaret för den kris den har skapat är ett cyniskt hyckleri.

Flyktingarna har fallit offer för det kapitalistiska systemets värsta form av exploatering. Till höga priser och falska löften säljer företag och flyktingsmugglare visum och resor. De agerar utan skrupler. En grupp druser från Syrien betalade exempelvis 5,000 dollar vardera till en ”mellanhand” i Damaskus för en paketresa som skulle inkludera en tio dagars vistelse på ett hotell i Minsk, Belarus huvudstad.
När de väl kom till Belarus bröt ”mellanhanden” all kontakt med dem. ”Den jäveln ljög för oss. Han lovade ett hotell för tio dagar, men tio av oss trängdes i ett litet rum bredvid en bordell i bara tre nätter. Och nu har han slutat svara när vi ringer”, vittnade en av de som lurats.
Hotellen i sin tur hyr ut rum till en kostnad av tusentals dollar. ”Det var väldigt lugnt under pandemin. Turisterna slutade komma, men nu är det upptaget varje dag. Det är bra för affärerna”, sa en hotellchef som berikade sig på detta bedrägeri. För att sedan resa vidare mot Europas gränser måste flyktingarna betala ytterligare hundratals dollar.
Men det finns också flyktingsolidaritet. Familjer på den polska sidan av gränsen som signalerar med gröna lampor för att visa att de är beredda att ge mat och värme till desperata flyktingar, och tyska städer, exempelvis München, har sagt sig vara beredda att ta emot flyktingar. 

Flyktingarna har påtvingats helvetiska förhållanden. 

Flyktingsolidariteten står i skarp kontrast till EU-topparnas allt hårdare flyktingpolitik och bygget av ett Fort Europa. Sedan hösten 2015 har ständiga beslut fattats om att befästa Fort Europas murar, och de planerade gränsmurar som byggs i Östeuropa har redan nått en längd på 1,200 kilometer, vilket är åtta gånger längre än den ökända Berlinmuren!
Det råder knappast något tvivel om att Belarus auktoritära president Aleksandr Lukasjenko har underblåst krisen. De ”resebyråer” som har uppmuntrat flyktingar att resa till Belarus har officiellt stöd och använder till och med ett förenklat förfarande för visumansökningar.
Många har flugit till Minsk med det statliga flygbolaget Belavia, som nyligen låtit meddela att de flyger passagerare från Irak, Syrien och Jemen. När flyktingarna väl har kommit till Minsk har de genom statens försorg förts till gränsen, och det rapporteras att belarusiska trupper har använt laser och stroboskop för att distrahera polska vakter när flyktingarna har försökt ta sig igenom gränsen.
Delvis har krisen skapats för att försöka avleda missnöjet i Belarus som förra året skakades av uppror mot Lukasjenko. Efter protesterna, som inte lyckades fälla Lukasjenko, har förtrycket hårdnat. Tusentals oppositionsaktivister har arresterats, andra har avskedats och många har flytt utomlands till länder som Polen och Litauen. 

Bakom Polen står EU, och bakom Belarus står Ryssland. Spänningarna mellan de imperialistiska makterna har ökat dramatiskt de senaste månaderna. I juli släppte ett ryskt flygplan till och med fyra bomber för att få ett brittiskt fartyg ur kurs i Svarta havet. Striderna fortsätter om den ryska gasleveransen till Europa.
Nato och CIA har riktat nya hot mot Ryssland, vilket Putin använder för att piska upp nationalistiska och västfientliga stämningar i ett Ryssland som har upplevt en förödande fjärde våg av pandemin, samtidigt som ekonomin och levnadsstandarden stagnerar. 
Liksom de flesta kriser som för närvarande griper världen är detta en komplex kris som är intensivt internationell och i grunden orsakad av kapitalism och imperialistiska konflikter.
För att få ett slut på den nuvarande krisen behöver vi kamp, organisering och solidaritet samt resa krav på:
• Omedelbart tillhandahållande av mat, kläder, tak över huvudet och sjukvård för alla som för närvarande är instängda vid gränsen;
• Tillbakadragande av gränsvakter och trupper från båda sidor av gränsen, så att humanitära organisationer kan hjälpa flyktingarna och se till att de kan ta sig fram till skydd och värme;
• Omedelbart upphävande av beslutet att hindra flyktingar från att resa in i EU, med snabb prövning av alla asylansökningar och beviljande av flyktingstatus eller annan rättslig status, vilket gör det möjligt för dem att obehindrat resa till det land de önskar. 

Men förutom dessa krav behövs en bredare kamp mot krisens grundorsaker: Lukasjenkos auktoritära styre i Belarus, Polens reaktionära politik liksom mot USA:s, EU:s, Rysslands och andras imperialistiska makters politik som har orsakat katastrofen i länder som Syrien, Irak, Afghanistan och Jemen – med andra ord en kamp mot den globala kapitalismen och för ett internationellt och demokratiskt socialistiskt samhälle.