Hyresstrejker 2020 – Ett historiskt perspektiv

Hyresstrejker har pågått i hundratals år mot slumvärdar som krokar arm med det rovgiriga kapitalistiska systemet (Foto: CC).

av Rob Rooke, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) & Kristofer Lundberg // Artikel i Offensiv

I en rad länder reses nu krav på hyresfria månader och stopp för vräkningar. I bland annat USA har hyresstrejker påbörjats. ”Vi stödjer hyresstrejken och de tiotusentals som deltar i den”, uttalade lärarfacket i Los Angeles som ifjol strejkade för en satsning på de offentliga skolorna och bättre villkor för skolans personal. 
En tredjedel av USA:s hyresgäster kunde inte betala hela sin hyra i april, och miljontals fler är i samma situation i maj. De tre miljoner människor som har anslutit sig till RentStrike2020 (hyresstrejk 2020) är ett steg mot en organiserad respons på krisen. Tidigare hyresstrejker ger en bild av de möjligheter som kampen ger.

De flesta hyresstrejker har antingen startats av att hyreshöjningar inte kan betalas eller som protester mot hyresvärdarnas vägran att underhålla bostäderna. Den förstnämnda orsaken var skälet till de hyresstrejker som bröt ut i Glasgow 1915, under första världskriget. 
Glasgow hade blivit ett centrum för varvsindustrin, med arbetare som flyttade till staden för att få jobb, och hyresvärdarna utnyttjade tillfället för att höja hyrorna. En rörelse ledd av arbetarkvinnor organiserade en vägra betala hyran-kampanj och hyresstrejken kom till sist att omfatta 20 000 hushåll.
För att bryta strejken satte staten in polis för att genomföra de vräkningar som domstolarna sanktionerade. Det motstånd som de mötte i form av blockader följdes av upptrappade polisinsatser och arresteringar av hyresstrejkens ledare.
Samtidigt började kampen i Glasgow att spridas söderut till England, där hyresgäster började organisera sig för att ansluta sig till hyresstrejken. Dagen då de kvinnliga ledarna ställdes inför rätta gick Glasgows varvsarbetare ut i strejk för att visa stöd till de åtalade och hyreskampen.

Varvsarbetarnas strejk och demonstration mot de höga hyrorna gav kraft till hyreskampen. Regeringen tvingades dra tillbaka alla anklagelser mot strejkledarna och genomföra Rent Restrictions Act (ungefär lag om hyresreglering). Det var en lag som lade band på hyresvärdarnas värsta excesser och fryste hyrorna på förkrigsnivåer för hyresgäster i Storbritannien. 
Den mest framträdande ledaren för hyresstrejken var fabriksarbetaren Mary Barbour. Mary Barbour valdes efter kriget in som en socialistisk ledamot i Glasgows stadsfullmäktige.
Denna rörelse bidrog, tillsammans med socialdemokratiska Labours och kommunistpartiernas framväxt kort därefter, att lägga grunden till allmännyttans utveckling efter andra världskrigets slut (efter 1945). 
År 1979 bodde ungefär 42 procent av Storbritanniens befolkning i allmännyttan med genomsnittliga hyror som motsvarade hälften av hyresnivåerna i de privatägda fastigheterna. I Skottland stod allmännyttan för 85 procent av all nybyggnation under perioden 1945 till 1968.

Barcelona: 40 procents hyressänkning nu!

Den stora hyresstrejken i Barcelona har likheter med hyresstrejken i Glasgow. Den hade sin bakgrund i industrins snabba tillväxt under 1920-talet och en massiv inflyttning till staden. Giriga hyresvärdar utnyttjade den ökade bostadsbristen som följde och började chockhöja hyrorna som steg med 150 procent från 1920-talets mitt till 1931. 
För att möta hyreshöjningarna tog Confederacion National de Trabajo (CNT), en underjordisk och anarkosyndikalistisk facklig federation, initiativ till att organisera hyresgästerna i ekonomiska försvarskommissioner. De krav man reste var att hyrorna skulle sänkas med 40 procent och den 21 juli 1931 gick man ut i en massiv hyresstrejk. 
Till en början var det 45 000 som gick med i hyresstrejken, men två veckor senare hade antalet ökat till 100 000. De privata hyresvärdarna hade uppbackning av den auktoritära regimen och det var endast med hjälp av massiv statlig repression, polisvåld och vräkningar som strejken kunde besegras. Rörelsens ledare ställdes inför rätta och sattes snabbt i fängelse. 
Många grannskap upprätthöll trots detta nederlag sina hyresgästorganisationer. Erfarenheterna och minnet av strejken bidrog till att Barcelona blev den spanska revolutionens huvudfäste 1936-37.  

Sydafrika: Den längsta masshyresstrejken

Under det revolutionära uppsvinget mot den segregerande och rasistiska apartheidregimen exploderade en hyresstrejk 1986 i landets största kåkstad Soweto. Hyresstrejken riktades mot Sowetorådet, apart­heidregimens bostadsmyndighet. 
Över 80 procent av hyresgästerna anslöt sig till hyresstrejken, som kom att bli en alltmer politiserad strejk mot apartheidregimen i sin helhet. Den sammanföll med Congress of South African Trade Unions (COSATU, Sydafrikas LO) snabba tillväxt och radikalisering. 
Massmotståndet mot vräkningar möttes av dödligt polisvåld. I augusti sköts 20 demonstranter ihjäl av polisen. Apartheidregimen förbjöd alla offentliga begravningar för att undvika massdemonstrationer, men avstod också i allt högre grad från att vräka hyresgäster och driva in hyror. 
Strejken varade i åtminstone fyra år till dess att apartheid formellt upphörde och allmänna val ägde rum. Den spelade tillsammans med annan masskamp en viktig roll i att fälla regimen, och även den nya ANC-regeringen fick problem med att driva in hyror i Soweto. 

USA:s första hyresstrejk

Den första dokumenterade hyresstrejken i USA utgjordes av upproret från arrendebönder i övre New York 1839. Ett litet antal familjer ägde miljontals hektar jord, där en familj, Rensselaerfamiljen, hade 80 000 arrendebönder på sin mark.
Strejken utlöstes av ett försök av jordägaren att låta hugga ner träd på en arrendebondes jordbruks­mark. En strid utbröt och en av jordägarens män blev dödad. 
Ett massmöte av arrendebönder som genomfördes efter ett misslyckat försök att arrestera arrendebonden svor på att inte längre acceptera de stora jordägarnas diktat. De kom överens om att sluta betala arrendehyra och de såg sin kamp som en fortsättning på det revolutionära befrielsekriget (mot den tidigare brittiska kolonialmakten). 

Kapitalismen är ett system av organiserad ojämlikhet som rånar de som har lite att betala till de som har för mycket. 

Ungefär 500 ihopsamlade sheriffer invaderade området, men ställdes inför över 2 000 beväpnade jordbrukare. Sherifferna drog sig tillbaka. Till slut anlände det federala kavalleriet och ockuperade regionen, vilket resulterade i arresteringar av och dödsdomar mot arrendebondeledarna. 
Sex år senare valdes fjorton av arrendebönderna till den lagstiftande delstatsförsamlingen och år 1846 förbjöd New York de värsta aspekterna av detta feodala arrendejordbrukssystem i delstaten

Den stora depressionen

Börskraschen i oktober 1929 och den ekonomiska depression som sedan följde ledde till massarbetslöshet och att miljontals arbetare kom efter med sina hyror. Många hushåll blev efter med hyran och allt fler började vräkas, vilket resulterade i motstånd och att hyresgäster började organisera sig.
I exempelvis New York City blev det allt vanligare att tusentals samlades för att fysiskt hindra polisen att verkställa vräkningar under parollen ”Betala inte hyran! Kämpa eller svält!”. 
Hyresgästorganisationerna, ledda av kommunister och socialister, uppmanade de som hade blivit vräkta att ta tillbaka sina hem genom att ockupera dem. Enligt boken Labor’s Untold Story av Richard Boyer fick 77 000 familjer tillbaka sitt hem på grund av hyresgäströrelsen i New York under denna period.

1960-talets hyresstrejk i Harlem

År 1963 manade hyresgäströrelsen i det i överväldigande hög grad svarta och latinobebodda Harlem till strejk mot hyresvärdar som höjde hyrorna, men vägrade att renovera och underhålla fastigheterna. Hyresstrejken inleddes i november och 13 000 hyresgäster marscherade till centrum för att låta stadsfullmäktige få klart för sig att de hade fått nog av slumhyresvärdar. Rörelsen gick tidvis samman med de arbetarorganisationer som kämpade för en minimilön på 1,50 dollar i timmen och ett slut på bostadsförslumningen. 
I januari 1964 ansåg sig borgmästaren tvingad till att uttala stöd till de hyresstrejkande och lova att pengar skulle satsas för att förbättra boendevillkoren. Strejken vann delsegrar och slumvärdar bötfälldes, men det skulle ha behövts ett batteri av åtgärder för att lyfta Harlem ur fattigdomen.

Hyresstrejker 2020

Idag handlar det främst om att försöka organisera de miljontals som inte kan betala hyran, kämpa för att hyran ska efterskänkas och att lån inte ska behöva betalas så länge krisen består. 
Kollektiv organisering för att hyresgäster ska kunna överleva detta ekonomiskt utan att dra på sig förödande skuldbördor under de kommande åren är det bästa försvaret. Men för att vi hyresgäster ska kunna andas fritt måste vi kämpa för att kasta ut de privata värdarna och för allmännyttiga bostäder till låg hyra. 
I den tyska huvudstaden Berlin, där 85 procent av invånarna är hyresgäster, har en aktiv hyresgäströrelse tvingat stadens myndigheter till att införa hyresreglering och ett femårigt hyresstopp. Men de privata värdarna och högern är emot och har överklagat beslutet. Striden i Berlin för sänkta hyror och för att överföra de största privata hyresvärdarnas fastigheter i offentlig ägo kommer att gå vidare.
Många hyresgäster kommer att lämna den här jorden efter att ha lagt hälften av sina livstidsinkomster på att betala hyresvärdar som verkligen inte behöver mer pengar. Kapitalismen är ett system av organiserad ojämlikhet som rånar de som har lite att betala till de som har för mycket. 
En socialistisk demokratiskt planerad ekonomi är i allt högre grad den enda vägen framåt för en ekonomiskt stabil och hållbar värld.


Lärdomar från den svenska hyresgäströrelsens historia

Rätten till bra bostad till rimliga hyror har alltid varit en fråga om kamp (Foto: HSB Arkiv).

En avgörande lärdom från den svenska hyresgäströrelsens pionjärår är att bostadsfrågan inte är isolerad från andra samhällsfrågor. Det betyder i sin tur att frågan om bra bostad åt alla, till rimliga kostnader, inte kan isoleras utan måste sammankopplas med andra samhällsfrågor, folk- och arbetarrörelsen – att ge stöd och att söka stöd vid avgörande konflikter.

Rörelsen behöver idag liksom igår hjälpas åt för att samla erfarenheter.
Vad har vi då att lära? Ett viktigt mål var rätten att förhandla för medlemmarna. Den kampen fick inte sällan föras med vapen som strejker och blockader, något som krävde uppoffring och lojalitet bland hyresgäster.
Vid tiden före och efter första världskriget fanns en otrolig bostadsbrist, situationen var hemsk i hela landet.
Det är värt att poängtera att det som har lett fram till den standard vi har idag, stärkt Hyresgästföreningens ställning och förhindrat att vi inte har marknadshyror, är en offensiv kamp.
Den enskilde hyresgästen var rättslös, men genom kollektiv organisering hävdade hyresgästerna sin rätt gentemot fastighetsägarna. Hyresgästernas främsta vapen var solidariteten, aktiviteten och det mod som föddes i rörelsen, inte bara hos de som drabbade.

På 1920- och 30-talet och ledde till en mängd öppna konflikter. Blockadvapnet var det vanligaste och som regel effektivt. Mot för höga hyror användes blockadvapnet 32 gånger bara år 1928.
Dessa strider är viktiga att studera idag när vi nu ser chockhöjda hyror i snart varenda arbetarstadsdel i Stockholm, Göteborg, Malmö och andra städer.
År 1926 sa Gårda Hyresgästförening ifrån mot hyreshöjning på 140 procent. Gårda Hyresgästförening försatte fastigheten i blockad och uppmanade till bojkott mot butiker ägda av Krunker.
Gårda Hyresgästförening och dess omkring 680 medlemmar gick segrande ur striden och fick igenom samtliga krav. Ett av protestmötena samlade 600 deltagare.

Liknande strider var inte ovanliga. Karl Gustavsgatan 60 är ett annat exempel. När Tobisson vägrade att förhandla sattes varje ny uthyrning i blockad. Banderoller hängdes upp på fastigheten och affärer där Tobisson var delägare hotades med blockad och bojkott. Striden avslutades med fullständig seger för hyresgästerna.
Landala Långgata 18 är ett inspirerande exempel. Landala Långgata 18 hamnade i konflikt. 5 000 hyresgäster från hela Göteborg slöt upp på Kapellplatsen. I stadens olika stadsdelar samlades hyresgäster till protestmöten och marscherade gemensamt till Kapellplatsen.
I den resolution som antogs krävdes ökad bostadsproduktion, sänkta hyror och lagstadgat bostadsskydd. Det tog bara dagar efter demonstrationen så var segern i hamn.

Den mest omfattande striden stod i Olskroken 1936-37. Detta kampexempel är det största kamp­utbrottet hyresgäster har stått för i svensk historia och samlade tusentals. Detta är samtidigt ett av de viktigaste exempel som finns i svensk arbetarrörelsehistoria.
Fastighetsägarna vräkte 250 familjer; över 1 000 personer sattes på gatan. Hyresgästföreningen hade 900 hyresgästers fullmakt att sätta fastigheten i blockad.
När de första vräkningarna genomfördes 1936 samlades 2 000 personer i protest. Striden om Olskroken har beskrivits som ett slagfält. Även protesten vid Olskroken gällde hyrorna, där fastighetsägarna ville höja hyrorna.
Kravet var reparationer och hyressänkningar. Första vräkningen skulle ske den 21 oktober, men av vem? Vem skulle genomföra den? Transportarbetarförbundet hade försatt arbetet i blockad, solidariteten mellan arbetarrörelsen och hyresgäströrelsen var total.
Stadsfogden kunde inget annat göra än att konstatera att vräkningen inte kunde genomföras.Dagen därpå hade de lyckats rekrytera tre svartfötter. Strejkbrytarna anlände till platsen, men mötte 2 000 allvarliga miner från män och kvinnor med armarna i kors. Beslutsamheten syntes i dess ögon och trots polisbeskydd valde strejkbrytarna att avlägsna sig.
Vräkningen skedde sedan med tvångsinkallade tjänstemän. 

Men kampen fortsatte på flera fronter och trycket underifrån tvingade så småningom regeringen att ingripa i den lokala striden om ett område i Göteborg. Regeringen tillsatte en förlikningskommission. 
Hyresgästföreningen var nu erkänd som förhandlande motpart på bostadsmarknaden. Solidariteten i Olskroken gav seger, de flesta flyttade tillbaka till renoverade lägenheter med sänkta hyror.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!