Efter dagar av våldsamma strider har en vapenvila slutits mellan de båda kärnvapenmakterna Indien och Pakistan. Hotet om ett fullskaligt krig tvingade till sist de båda krisande regimerna att ta ett steg tillbaka.
Vapenvilan, som slöts den 10 maj, hade föregåtts av de värsta stridigheterna på decennier och attacker genomfördes mot mål i såväl Kashmir som i de båda länderna, vilket förstärkt den farofyllda utveckling som inleddes för några år sedan.
Eller som Asia Times skriver den 12 maj: ”Konflikten är inte längre begränsad till konventionella militära utväxlingar längs kontrollinjen [gränsen i Kashmir], vilket den var under de första fem årtiondena av Kashmirkonflikten. Med de senaste stridigheterna har den farliga utveckling som inletts under senare år förstärkts med gränsöverskridande luftangrepp på varandras territorier och nu till en konflikt som spänner såväl över konventionella militära områden som cyber- och informationssfärer”. Risken för nya stridigheter är överhängande.
I denna artikel från International Socialist Alternative (ISA), ges bakgrunden till de senaste dagarnas våldsamheter.
En terrorattack den 24 april i Pahalgamdalen i den del av Kashmir som kontrolleras av Indien dödade 26 civila och har följts av de värsta striderna mellan de båda kärnvapenmakterna Indien och Pakistan på 30 år. Dessutom sade Indien även upp indusvattenavtalet som garanterar vattenrättigheter för Pakistan, vilket hotade försörjningen för miljoner människor.
Den 7 maj avfyrade den indiska regeringen missiler mot flera mål i Pakistan och Pakistankontrollerade Kashmir. Det var det mest omfattande angreppet mot Pakistan sedan kriget 1971. Över 30 civila rapporterades döda. Pakistan, som påstod sig ha skjutit ned fem indiska stridsflygplan den 7 maj, svarade omedelbart med attacker över gränsen (kontrollinjen, Line of Control) i Kashmir.
Dagen efter uppgav Pakistans regering att uppemot 50 indiska soldater dödats i de robot- och drönarattacker som man genomförde som svar på den indiska attacken.
Under de efterföljande dagarna eskalerade konflikten.
Strax innan vapenvilan rapporterade Guardian att: ”Pakistan har genomfört vedergällningsattacker mot Indien efter att Indien avfyrat missiler mot tre flygbaser. Dessa attacker är den hittills allvarligaste upptrappningen”.
Inför hot om att striderna skulle utvecklas till ett extremt farligt storkrig mellan två kärnvapenmakter slöts dock till sist en bräcklig vapenvila. Men till följd av konfliktens djup och de båda regimernas kris finns en ständig risk för nya strider.
Dagens konflikt utspelar sig i en förändrad världssituation präglad av en intensifierad maktkamp mellan den amerikanska och kinesiska imperialismen. Modiregimen, som stärks av sina fördjupade band med USA-imperialismen och Trumps obegränsade stöd till Israels krig mot Gaza, har ambitioner att utmana Kinas dominans som den obestridda ekonomiska och militära supermakten i Asien.
Indien ingår i BRIC-alliansen tillsammans med Kina, men är också medlem i Quadalliansen, även känd som ”Asiens Nato”, och en viktig del av USA-imperialismens strategi för att motarbeta Kina. Samtidigt som Trumpadministrationen har vädjat om nedtrappning under den senaste tidens skottväxling har den också gett legitimitet åt Modis berättelse. USA:s vicepresident J.D. Vance reste i april till Indien och gav grönt ljus till en indisk vedergällning efter terrorattacken, samtidigt som han varnade för en bredare regional konflikt.
Å andra sidan är Kina Pakistans enskilt största fordringsägare och dess överlägset största vapenleverantör; omedelbart efter Indiens attacker steg värdet på aktier i den kinesiska krigsindustrin med 11 procent.
Efter Afghanistankrigets slut har Pakistans relationer med Västimperialismen försämrats, och Kina har trätt in för att fylla tomrummet. När spänningarna steg efter illdådet i Pahalgam uttryckte Peking sitt stöd för Pakistan – sin ”järnhårda vän och strategiska samarbetspartner i alla väder”.
Bakom den krigiska utvecklingen står två krisande regimer.
I Indien har Modis attacker på arbetarklassen och de fattiga mötts av massornas ilska.
Tio fackliga centralorganisationer manar nu till strejk den 20 maj mot Modis arbetarfientliga politik, som innebär försämrat anställningsskydd, längre arbetstider och inskränkt strejkrätt. Om strejken genomförs kan den samla uppemot 250 miljoner arbetare.
Modi, som tvingades backa förra gången den indiska arbetarrörelsens makt riktades mot honom, använder kriget mot Pakistan för att piska upp nationalismen och fördjupa de sekteristiska och chauvinistiska spänningarna för att om möjligt försvaga motståndet mot hans agenda, när viktiga delstatsval nu närmar sig. Den politiska ”oppositionen” mot Modi, inklusive de så kallade kommunistpartierna, har villkorslöst ställt sig bakom Modis krig, en skamlig kapitulation inför denna nakna attack mot arbetarklassens enighet.
De pakistanska massorna har lidit under en ekonomisk kris under de senaste tre åren. Förra året föll ytterligare 2,6 miljoner människor under fattigdomsgränsen och 42 procent av befolkningen lever nu i djup fattigdom.
Pakistan har kallats ”Asiens sjukling” och landets arbetare och fattiga har fått betala notan, i form av nedskärningar och åtstramningar, för IMF:s stödpaket på 3 miljarder dollar till kapitalistklassen.
Landets mäktiga militär kontrollerar regeringen, som gick segrande ur en långvarig kamp mot den populistiske nationalisten Imran Khan (som fortfarande sitter fängslad), men som är långt ifrån att ha ett fast grepp om makten.
I maj 2024 utbröt protester över hela den pakistanskt administrerade delen av Kashmir mot prishöjningar på vete, el och andra förnödenheter. Den pakistanska härskande klassen – som har varit oförmögen att tillgodose massornas grundläggande behov i Pakistan och Kashmir – törstar efter att vinna legitimitet genom att gå till väpnat angrepp mot Indienkontrollerade Kashmir och Indien.
Den indiska ockupationen har bara ökat i brutalitet sedan 2019, då Modi återkallade Kashmirs särskilda autonoma status. Nu utsätts invånarna i det av Indien ockuperade Kashmir för massarresteringar, godtycklig förstörelse av hem samt pakistansk beskjutning, utöver alla de andra bördor som militariseringen medför.
Arbetarna på andra sidan kontrollinjen (gränsen) har det inte bättre. Regionens alla arbetare måste enas mot de parasitära härskande klasserna och de imperialistiska makterna och gemensamt kämpa mot förtryck och krig. International Socialist Alternative kräver ett omedelbart eldupphör och tillbakadragande av alla indiska, pakistanska och kinesiska trupper från Kashmir.
International Socialist Alternative (ISA) stödjer kashmirernas rätt till självbestämmande så att de demokratiskt kan avgöra sitt eget öde. Den indiska och pakistanska arbetarrörelsen måste bygga upp en enad, oberoende politisk opposition från arbetarklassen mot Modi, Sharif och alla företrädare för den härskande klassen. I slutändan kan rötterna till denna slakt bara slitas upp en massrörelse som bygger på internationell arbetarsolidaritet och som förenar arbetarklasserna i regionen i en kamp mot det kapitalistiska systemet som helhet och för en fri och frivillig socialistisk federation i regionen.■
Socialistiskt Alternativ är den svenska sektionen av ISA, International Socialist Alternative, som finns i alla världsdelar.
internationalsocialist.net
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.