Indonesien skakas av rosa och gröna protester

Av Per Johansson // Artikel i Offensiv

Sista veckan i augusti bröt en enorm protestvåg ut över hela Indonesien. Demonstrationer och möten har fortsatt i lugnare omfattning i början av september. De första dygnen pågick protesterna dag som natt. Regimen har svarat med hård repression och satt in både polis och militär mot demonstranterna.

Bilder på massiva demonstrationer, tårgas, bränder och sammandrabbningar med polis spreds över världen. Den tändande gnistan för protestvågen var ytterligare politikerprivilegier som beviljats, men det växte sedan till att inkludera fler frågor. Efter att polisen i huvudstaden Jakarta dödat en 21-årig mc-taxiförare kom protester mot polisvåldet att hamna i fokus. När detta skrivs (den 7 september) ser det ut som om 11 personer har dött i protesterna, 20 personer är försvunna, hundratals är skadade och tusentals har arresterats.

Rosa och grönt blev snabbt proteströrelsens symboliska färger. Rosa efter den kvinna med rosa hijab som modigt kämpade mot kravallpolisen vid parlamentet och grönt efter uniformen på den mctaxiförar som dödades av polisen. Färgerna användes både i demonstrationer och på social media.

Proteströrelsen kom inte som en blixt från klar himmel. Det har varit en lång period av ekonomisk oro för vanliga människor i Indonesien. Den tändande gnistan var när 580 parlamentsledamöter beviljades månatliga lönetillägg på 50 miljoner indonesiska rupiah, vilket motsvarar nästan 30 000 kronor. Det till en redan hög lön samt förmåner för resor och bostad. Detta är 10 gånger mer än minimilönen för arbetare i Jakarta och 20 gånger minimilönen i fattigare områden.

Den ekonomiska utvecklingen har inte alls legat i linje med de optimistiska löften som presidenten tidigare har gett. Det har skett avskedanden av tiotusentals arbetare och ungdomsarbetslösheten är hög. Nya skatter och inflation har satt ytterligare press på vanliga människor. Indonesien har dessutom en stor del av arbetskraften som jobbar inom den så kallade informella sektorn, de som hankar sig fram på småjobb utan någon formell anställning och har en mycket osäker ekonomisk situation.

I huvudstaden Jakarta samlades demonstranter som protesterade mot politikerna och som nästan lyckades storma parlamentet i sin ilska. Över hela landet spreds protesterna till exempelvis Surabaya, Yogyakarta med flera orter samt även i Manokwari på Västpapua.

Protesterna började med de självklara kraven på lönesänkningar för politikerna som beskrevs som en korrupt elit.

De stora protesterna möttes av extrem polisbrutalitet, vilket bara ökade ilskan och omfattningen av protesterna. Den 21-åriga mc-matbudföraren Affan Kurnivar kördes över och dödades av mobila brigadens (Brimob) pansarfordon. Brimob är en paramilitär styrka inom polisen med kontraterrorism som syfte. En styrka som är känd för övergrepp, till exempel på Västpapua. Affan Kurnivar deltog inte i protesterna, utan var i tjänst med att leverera varor till en kund när han dödades.

21-åringens död skapade sådan ilska att de stora protesterna på sina håll förvandlades till upplopp. Flera polisstationer runt om i landet atackerades. Det skedde hårda sammandrabbningar, där polisen använde tårgas och vattenkanoner medan demonstranter försökte stå emot med påkar och fyrverkerier med mera.

Att president Prabawo gick ut i media och manade till lugn och bad folket att ”lita på regeringen och mitt ledarskap” hade ingen lugnande effekt. Lite spektakulärt var att finansministern Sri Mulyanis hem blev plundrat av hundratals arga demonstranter.

Den dödade mc-taxiföraren är ett exempel på det skikt inom arbetarklassen som lever under mycket osäkra villkor, pressade av skulder på sina motorcyklar och sina smartphones, som är nödvändiga då jobben ofta beställs online. Under de senaste åren har denna grupp flera gånger gått ihop i protester. Samtidigt som de är utsatta knyts de ihop då alla är uppe på nätet, de samlas vid särskilda knutpunkter och bär synliga gröna uniformer.

Första veckan i september fortsatte protesterna, men flera arrangörer ställde också in aktiviteter då den massiva insatsen av polis och militär gjorde det omöjligt och skapade rädsla. Enligt BBC hade militären till och med placerat ut prickskyttar på vissa hustak i Jakarta.

Några av dem som fortsatte demonstrera förra veckan var bland annat hundratals kvinnor från Indonesian Women’s Alliance. De gick iklädda rosa kläder mot parlamentet i Jakarta och bar på sopkvastar. Kvastarna symboliserade behovet av att ”sopa undan smutsen i staten, samt militarismen och polisförtrycket”.

Mutiara Ika Pratiwi från kvinnorättsgruppen Perempuan Mahardhika, som demonstrerarde i förra veckan, säger till nyhetsbyrån AFP att hon är upprörd över att presidenten kallat protesterna för förräderi och terrorism. ”Folket är inte problemet. Vi har rätt att protestera för våra röster har aldrig blivit hörda.”

Det är studenter och studentfackliga organisationer som har varit drivande i många av demonstrationerna. Studenten Herianto, som varit aktiv i All-Indonesians Students’ Union, säger till BBC efter att presidenten lovat gå protesterna till mötes och minska politikerlönerna: ”Det handlar inte bara om en fråga, utan om långvariga bekymmer över orättvisor, styret och förtroende. Folket förväntar sig djupare reformer, särskilt på områden som påverkar vanliga medborgare som jordbrukspolitiken, utbildning och rättvisa ekonomiska möjligheter.”

Kampen fick presidenten att lova att minska politikerprivilegierna. Polisen tvingades göra en utredning om dödsfallet och det ansvariga polisbefälet i fordonet har avskedats.

Den senaste helgen skulle kunna beskrivas som lugnet efter stormen. Det beror dels på repressionen, men också att all kamp går i vågor.

Krav som bör drivas:

• Oberoende utredning av polisvåldet – ställ de ansvariga till svars.
• Frisläppandet av de demonstranter som fängslats, varav flera riskerar åtal för uppvigling.
• Bort med alla politikerprivilegier – för ett socialistiskt parti som ger arbetare och fattiga en politisk röst.
• Storbolag, banker och naturtillgångar behöver överföras i samhällets ägo – för en demokratisk planerad ekonomi för folkets behov och i samklang med naturen.
• Fackföreningar, student- och kvinnoorganisationer med flera behöver samlas och planera för en generalstrejk.