av Stephen Rigney // Artikel i Offensiv
Enligt de senaste siffrorna från SCB var inflation enligt konsumentprisindex (KPI) nere till 4,4 procent i december, en minskning från 5,8 procent i november, medan KPIF (som Riksbanken använder sig av) låg på 2,3 procent, strax över de två procent som Riksbanken har som inflationsmål. De låga siffrorna pekar även på räntesänkningar till våren. Men är vi bara ett par räntesänkningar bort från ”en mjuklandning av lågkonjunkturen” som Svenskt Näringsliv menar?
En sjunkande inflationstakt och minskade bolåneräntor är förstås två välkomna nyheter för de hårt pressade hushållen. Men det enkla faktumet är att lägre inflation inte är samma sak som prissänkningar och arbetarfamiljer kommer att fortsätta ha pressade ekonomier. Sedan januari 2021 har svenska matpriser ökat i snitt med 26 procent och priserna för livsmedel var fortfarande högre än inflationstakten i december 2023 med 5,5 procent.
Matjättarna har länge skyllt prisökningarna på sina egna ökade kostnader, särskilt på internationella faktorer som ökade råvaru-, el- och transportkostnader. Men sanningen är att samtliga av dessa kostnader har rasat under det senaste året, vilket inte märks i matbutikerna.
Samtidigt har hyreskostnader också skenat. Förra året blev den största höjningen på nästan 30 år med 4,1 procent i genomsnitt. Och nyheterna om sjunkande inflation har inte förhindrat hyresvärdarna från att kräva ännu större höjningar i år. Även om det inte är sannolikt att hyresvärdarna får genom sina yrkanden har nästan alla förhandlingar som har lett till en överenskommelse hamnat på omkring fem procent, det vill säga högre än inflationen.
Men det är bara att titta på hur löneutvecklingen har sett ut under samma period för att inse att läget för en mjuklandning har passerats för länge sedan när det gäller arbetarklassen.
Förra året var löneökningen enligt det ”vägledande” (snarare taksättande) industrimärket 4,1 procent. Därefter ska lönerna höjas med 3,3 procent under 2024 enligt avtalet. Med andra ord har reallöner kraftigt sänkts då lönehöjningen (som de flesta arbetarna inte ens får) inte ens ligger i linje med hyreshöjningar.
Nu förväntas räntesänkningar senare under året, men som med matjättarna är det lika tveksamt att hushållen kommer att kompenseras fullt ut för bankernas minskade kostnader.
Än så länge har den relativt låga arbetslösheten fungerat som ett visst skydd, men även den har börjat öka.
Det spelar ingen roll hur många jublande rubriker om lägre inflation som publiceras, eftersom verkligheten för låginkomsttagare och även relativt välbetalda arbetare ser helt annorlunda ut. Och läget lär bli ännu värre under de kommande åren då kapitalistklassen som alltid kommer att försöka få arbetare, asylsökande och andra vanliga människor att betala priset för deras kris, samtidigt som den blåbruna regeringen fokuserar allt mer på batongpolitiken.
Denna utveckling kan bara förhindras genom kamp. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.