Insänt:

Av Magnus Sjögren // Artikel i Offensiv

Funderar över gruvdriften i Sverige. Och i världen. Statligt ägda LKAB rensar Sápmi på land, vatten och liv. Flyttar sina arbetares samhällen och trygghet. Raderar såväl bebyggelse som minnen. Inte mycket blir kvar mer än en tom kyrka. Funderar. Spelar en låt som ger minnen.

Medan detta sker så går malmtågen till stålverken och vårt land kan exportera ädel vara och betalas med vällevnad.

Vällevnad som vi inte ser mycket av nu.

LKAB är statens penningdrinkare i egen krog som står på jord som är ingens. Men i den jord där vi nu hör gruvans ord är stulen. Glöm aldrig detta faktum. Rent juridiskt så tillhör gruvans land det folk som nu berövas detta, det land de aldrig själva ansett sig äga, men däremot det land som de tillhör i egenskap av urbefolkning och naturfolk. Vår planets tillstånd nu är så nära kollaps att vi bör beakta detta och lyssna till de samhällen runt vår jord som med nedärvd klokhet alltid haft en ekonomi som gällt garanti för mat, garanti för värme, garanti för fred. Någon form av profitlängtan finns inte här.

Svea Rike har ända sen medeltiden tagit till sig Sápmi som sin mjölkko. Så har alla kolonialländer gjort över hela världen och sen ansett sig äga sina koloniers rikedomar, de stulna.