”Jag önskar jag fick krama mina barn, om bara en sista gång”

Av Kristofer Lundberg // ur veckotidningen Offensiv

Turkiet har inlett sin militäroffensiv i Rojava, Västra Kurdistan, nordöstra Syrien. En attack som möjliggjorts efter grönt ljus från USA:s president Donald Trump. Mitt i kriget finns Sherin Mehdi från Göteborgsförorten Hammarkullen.

Sherin har befunnit sig i Khamishli under en månads tid efter begravningen av sin lillebror. Sedan onsdag morgon sitter hon instängd i en källare i staden.
– Jag trodde aldrig att kriget skulle komma hit. Vi har suttit stilla i källaren hela dagen, jag är med min mor och bror, berättar Sherin för Offensiv.

Attacken inleddes under onsdagen av turkiska styrkor med stridsvagnar, haubitsar och artilleribeskjutningar av kurdiska posteringar, ammunitionsdepåer och civila områden.
– Vi är nu över 100 grannar från mammas gata här. Kvinnor med barn och pensionärer trängs i mörkret, berättar Sherin. 

Under samtalet hörs i bakgrunden Turkiets raketer smälla och några barn börjar gråta, i övrigt är det helt tyst trots att 100 personer trängs på liten yta. 
– Vi är så rädda. Vad ska vi göra? Vi sitter nu i mörkret, alla är tysta, bara barnen låter. ’

– Idag fick jag veta att möjligheten finns för mig att lämna Rojava genom Irak med mitt europeiska pass, men jag kan inte lämna min mamma och min bror, det kan jag inte leva med, säger Sherin.
– Det skulle vara orättvist om jag överlevde för att jag lämnade dem bakom. Jag lämnar istället livet på samma sätt som jag kom till det, med min mamma.

Nu brister rösten för Sherin, hon börjar gråta och stressen är uppenbar.
– Jag önskar jag fick krama mina barn, om bara en sista gång, säger Sherin och greppar efter andan.
Hon återkommer till mannen och barnen hemma i Göteborg och så kommer en modig röst tillbaka, stärkt av något. 
– Alla män och kvinnor som inte är sjuka eller har barn har tagit till vapen för att försvara staden. YPG patrullerar gatorna utanför och de har nya rekrytera, skottväxling hörst hela tiden mellan Turkiet och YPG\YPJ, säger Sherin. 

Den turkiska krigsoperationen kallas absurt nog för ”Fredens källa”. Kurderna har konstaterat att de kommer bjuda hårt motstånd och uppmanar till civila att delta i motståndet och röra sig mot gränsen.’

– Det är mörkt och bomberna har fallit utanför hela dagen. Vi har bunkrat upp med mat och alla grannar som kommit över har också med sig mat, vi vet inte hur länge vi blir fast, allt vi vet är att om en raket eller bomb slår ned i huset är vi alla döda.

På frågan om vad de är mest rädd för svara Sherin – framtiden. 70 000 IS-fångar finns en och en halv timme utanför Khamishli.
– Vi är rädda att Turkiet går in för att rädda dem. Vi vet att Turkiet vill frita dem.

Sherin behöver spara på batterierna och vi avslutar samtalet. Innan hon lägger på säger hon med svag och darrande röst. 
– Om något skulle hända, hälsa mina barn att jag älskar dem.