Kapitalismen stjäl liv

Rika svenskar lever i snitt tio år längre än fattiga, konstaterade en ny forskningsrapport förra veckan. Klassklyftor in i döden är ingen nyhet, men det är så förtvivlat orättvist och avskyvärt att det förtjänar feta rubriker varje dag och speciellt på första maj.

Av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Den här gången hade forskare vid högskolan i Jönköping och Stockholms universitet analyserat sambandet mellan inkomst och livslängd från 1962 och framåt. På 1960-talet levde män med högst inkomst 3,5 år längre än män med lägst inkomst. På 2010-talet hade klyftan ökat till nästan elva år. För kvinnor var förändringen 3,8 mer år för de rika på 1960-talet och 8,6 år mer på 2010-talet.

Denna tredubbling är ett bottenbetyg för nyliberalismen och någon som helst idé om att välstånd sipprar ner och gynnar alla. Men som alltid under kapitalismen, från fattigstugornas dagar på 1800-talet och framåt, så lyckas makthavare oavsett om de är politiker eller forskare, alltid vrida det till att de fattiga har sig själva att skylla. En av forskarna bakom studien, Johannes Hagen, menar att det faktum att den ekonomiska ojämlikheten minskade de 20 första åren till 1980-talets mitt, samtidigt som livsklyftan ökade skulle vara belägg för att levnadsstil också har stor betydelse och inte bara inkomst (Dagens Nyheter den 22 april 2025). Här skulle då förklaringen vara att överklassen rökte och drack så mycket förr, men lever hälsosammare nu. Varför har inte underklassen slagit in på samma väg?

För det första: i 40 år har både inkomstklyftan och livsklyftan ökat – se sambandet!

För det andra: det är inte bara pengarna i sig man ska stirra sig blind på, utan exploateringen. Vad gör det med en kropp att i femtio år arbeta under konstant stress, oregelbundna, obekväma arbetstider, långa dagar och tung arbetsmiljö, för dessutom mycket lägre lön än många på kontor? Vad gör det med kroppen att gå hem till det oavlönade dubbelarbetet i hemmet och att år ut och år in inte ha möjlighet till ordentlig återhämtning? Ja, det sliter så klart ut kroppen.

Varför är inte arbetsbörda en av variablerna som mäts? Behövs det ens läggas forskningspengar på att inse, eller trolla bort, sambandet mellan tung arbetsbörda och mindre hälsosamt leverne så som tobak/droger/alkohol för att koppla av?

Folkhälsomyndigheten följer tillståndet i befolkningen och kom nyligen med sin årsrapport. Hälsan generellt har förbättrats och medellivslängden har ökat med 2,3 år för män och 1,7 år för kvinnor mellan 2006 och 2022 till ett snitt på 83 år. 70 procent klassar sin egen hälsa som god medan 7 procent klassar den som dålig. Men även Folkhälsomyndigheten konstaterar ökande klyftor. Bland kvinnor med förgymnasial utbildning sjunker medellivslängden, vilket är alarmerande. År 2022 var det tre gånger så vanligt med dödsfall i åldern 25-64 år bland de med kortast utbildning jämfört med dem med längst. Mätt i utbildningsklyfta är skillnaden idag i medellivslängd 6 år bland män och 7 år bland kvinnor. 100 000 vuxna och 70 000 barn och unga lever i hushåll där inkomsterna under flera år inte har räckt till det nödvändigaste enligt Folkhälsomyndigheten. Betänk vilken stress detta innebär. Medan tobaksrökning fortsätter att minska bland befolkningen och så även dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer så ökar den psykiska ohälsan. År 2024 uppgav 11 procent i befolkningen allvarlig psykisk påfrestning, och bland unga kvinnor var andelen drygt 20 procent.

Den socialistiska hälsochoachningen säger så klart: öka på klasskampen – avskaffa kapitalismen och klassamhället. Alienation och exploatering dödar och måste förbjudas. Ett socialistiskt samhälle baserat på gemensamt ägande innebär tillgodosedd välfärd utifrån behov. När vi har ekonomiska förutsättningarna kan allas lika värde bli verkligt på riktigt.