Kärnkraft till varje pris

Av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Regeringen vill satsa på kärnkraften. Den ska byggas ut till varje pris. För kärnkraft behövs uran.

År 2018 förbjöds uranbrytning i Sverige, ett förbud som regeringen ogillar.

Enligt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) är det hyckleri att inte tillåta uranbrytning och föreslår att förbudet tas bort. Dessutom vill man genom en omformulering ta bort kommunernas möjligheter att stoppa uranbrytning.

Om man kallar en urangruva för en kärnteknisk anläggning tar man bort kommunernas möjlighet att säga nej. Kommunerna ska genom sina översiktsplaner kunna bestämma hur deras mark ska användas. Det finns dock begränsningar. Om ett område anses vara av riksintresse för mineralutvinning måste kommunen anpassa sig till det. Tidigare i år tvingade regeringen Kiruna kommun att anta en detaljplan för en grafitgruva i Vittangi trots kommunalt motstånd.

Sveriges stora uranfyndigheter återfinns i Billingen i Västergötland samt längs fjällkedjans fot, speciellt i Ovikenområdet i Jämtland och i Tåsjöberget i nordvästra Ångermanland. Uranet i Sverige ligger inbäddat i alunskiffer. Alunskiffer består av lerpartiklar som avsattes på havsbottnen för runt 500 miljoner år sedan.

Uranet, och andra metaller som vanadin finns i mycket små halter i berggrunden. För att utvinna metallerna måste stora mängder skiffer brytas. Sedan mals skiffern till ett mycket fint mjöl som sedan genomgår en urlakning där man tillsätter vatten och diverse kemikalier för att få fram det man vill komma åt. Kvar blir stora mängder krossat berg som läggs i stora högar.

När berget tagits upp och krossats startar en urlakningsprocess. Då frigörs ämnen som kan vara mer eller mindre farliga för omgivningen. Det vatten som används vid urlakningen hamnar i stora dammar. Eftersom skiffern ligger skiktad på ett djup på 15-50 meter kommer brytningen att ske i stora dagbrott.

I centrala Jämtland pågår en protest mot planer på att bryta alunskiffer i Oviken söder om Storsjön. Området är också Jämtlands, och ett av Sveriges, bästa jordbruksområden. Ett gigantiskt dagbrott med medföljande avfallsupplag och lakvattendammar kommer att spoliera jordbruksmarken. Aura Energy, ett av bolagen intresserade av brytning har visat hur man kommer att efterarbeta området så att ingreppen knappast märks. Eftersom man rört om i ytskiktet kommer markens kvalitet inte att vara densamma. Dessutom kommer grundvattennivån att ändras.

Ortsborna är oroliga för flera saker förutom förlusten av jordbruksmark. De är bland annat oroliga för urlakningsmaterialet som kan komma att virvla runt som ett fint stoft. Dessutom är man orolig för de stora lakvattendammarna. De företag som visat intresse är tämligen små företag med begränsade resurser och begränsad erfarenhet av gruvbrytning och efterbearbetning. Risken finns att lakvattendammarna underdimensioneras för att spara pengar.

Det tänkta gruvområdet ligger på fjällsluttningen ner mot Storsjön. En snörik vinter följd av en snabb snösmältning kan medföra så mycket vatten på kort tid att dammarna inte räcker till. Då rinner giftigt avfallsvatten orenat ut i Storsjön som är vattentäkt för halva Jämtlands befolkning. Dessutom avvattnas Storsjön av Indalsälven som rinner ut i Bottenhavet vid Sundsvall. I Sundsvall finns en oro för vad som ska hända med deras dricksvatten vid ett dammhaveri i Oviken.

Regeringen är ivriga att Sverige ska bryta sitt eget uran. Men i de berörda kommunerna, Berg, Åre, Krokom och Östersund, finns ett massivt motstånd mot brytning.

”Det ligger i Sveriges intresse” anser regeringen. Ligger det också i Sveriges intresse att städa upp området efter ett eventuellt dammhaveri? Gruvbolagen kommer knappast att ha avsatt de pengar som krävs. Dessutom måste dricksvattenförsörjningen klaras för de 60-70 000 personer som i dag får sitt dricksvatten från Storsjön. Jämtarna (och medelpadingarna) bävar inför regeringens beslut i frågan.■