Kongo: ”Fredsavtalet är främst ett mineralavtal”

Ett fredsavtal mellan Kongo och Rwanda undertecknades i Vita huset den 27 juni, men den militära konflikten i östra Kongo fortsätter. M23, den viktigaste militära styrkan som stöds av Rwanda och som sedan i år kontrollerar de viktigaste städerna i de två provinserna Nord- och Sydkivu, har inte undertecknat avtalet.

Av: Per-Åke Westerlund

”Det är först och främst ett mineralavtal, och först i andra hand en möjlighet till fred”, kommenterade Lewis Mudge, vid Human Rights Watch.

Liksom de flesta andra ”avtal” som Trump firar som segrar, framhålls rubriken – ”fred” – utan att det finns någon klarhet om avtalets verkliga innehåll. Trots att USA har minskat sin närvaro och dragit sig tillbaka från Afrika i allmänhet, fortsätter landets engagemang i Kongo, något som handlar om kontroll över viktiga mineraler. I likhet med diskussionerna och förslagen om Ukraina lovar Trump investeringar från amerikanska företag som i sin tur ska ge skydd mot krig.

Avtalet omfattar inte M23 – som är föremål för separata förhandlingar med den kongolesiska regeringen i Qatar – vilket innebär att avtalet knappt märks på plats. Dessa förhandlingar ska enligt en ny deadline vara slutförda den 18 augusti.

”Innan bläcket knappt hade torkat i Washington fortsatte M23 sin framryckning mot Uvira, den sista större staden i Sydkivu som fortfarande kontrolleras av regeringen. Rwandiska trupper, som i början av året uppgick till cirka 6 000 soldater i DRK (Demokratiska republiken Kongo) och är utrustade med högteknologiska vapen som har varit avgörande för rebellernas erövringar, fortsätter att ge M23 avgörande stöd”, rapporterade International Crisis Group i sin analys den 4 juli. I rapporten underströks obalansen i avtalet:

”Sammantaget är de rwandiska förhandlarna nöjdare med avtalet än sina kongolesiska motparter, även om Kigali inte skyndar sig att genomföra det. Som svar på undertecknandet välkomnade utrikesminister Olivier Nduhungirehe avtalet och förklarade att den första prioriteringen bör vara att ’neutralisera’ FDLR (vilket innebär att döda eller tillfångata dess kadrer). Först då, sade han, skulle Rwanda upphäva sina egna ”försvarsåtgärder” i DRK – en rwandisk eufemism för att sända trupper till stöd för M23, vilket också återkommer i avtalets språk. Kigali är fast beslutet att dra ut på sin militära insats så länge som möjligt.”

M23 avancerade snabbt i januari och februari och erövrade Goma och Bakavu, huvudstäderna i provinserna Nord- och Sydkivu. Denna väpnade milis gjorde sig först känd 2012, när den under en kort period höll Goma. Efter ett nytt fredsavtal året därpå hamnade den i bakgrunden, för att åter dyka upp i slutet av 2021. M23 har fullt stöd av den rwandiska regeringen, inklusive trupper. M23 och Rwanda motiverade ursprungligen sina militära åtgärder med att de jagade FDLR, en hutumilis vars ledare deltog i folkmordet på tutsier i Rwanda 1994.

Den främsta orsaken till konflikten är dock mineralrikedomarna i östra Kongo. M23 har tagit kontroll över gruvområden som har överförts till Rwanda för export. Under sina militära framgångar i början av året hävdade M23:s ledare öppet att deras mål var att störta den kongolesiska regeringen i Kinshasa. Det ledde till denna förhandlingsrunda.

M23:s ledare har förklarat att avtalet från den 27 juni inte berör dem, utan hänvisar istället till sina parallella samtal med den kongolesiska regeringen. Detta understryker återigen den överdimensionerade roll som gulfemiratet Qatar spelar. De är också involverade i samtal om Gaza, Iran, Afghanistan och mer, allt i nära samarbete med USA-imperialismen. Qatar har, precis som de konkurrerande gulfstaterna Saudiarabien och Förenade arabemiraten, gjort starka ekonomiska inbrytningar i Afrika under det senaste decenniet.

Så när avtalet undertecknades fortsatte striderna, om än på en lägre nivå än för ett halvår sedan. M23 och Rwanda klagar redan över att den kongolesiska armén inte avväpnar FDLR, vilket var en del av avtalet. Avtalet innehåller inte heller något omedelbart tillbakadragande av alla rwandiska styrkor, vilket var Kinshasas huvudkrav i förhandlingarna.

Avtalet har flera andra svagheter och oklara delar, liknande tidigare avtal om krig i Kongo, som under de senaste tre decennierna har kostat mer än 6 miljoner människor livet. Avtalet innehåller inga klausuler som garanterar stöd eller återuppbyggnad för offren, där miljontals människor tvingats fly från sina hem bara under det senaste året.

De rwandiska trupperna ska lämna landet inom 90 dagar, när de stridande parterna, Kongos och Rwandas regeringar, ska ha bildat ett ”regionalt ramverk för ekonomisk integration”. Avtalet innehåller också en möjlighet att M23-soldater integreras i den kongolesiska armén. Liknande förslag i tidigare fredsavtal har alltid misslyckats.

För Trump och USA-imperialismen är detta en affärsuppgörelse och en viktig del av den interimperialistiska konflikten med den kinesiska imperialismen. Det kan ”tjäna USA:s intressen att ta tillbaka en del av kontrollen över Centralafrikas viktiga mineraler från Kinas grepp”, kommenterade Financial Times. Kinesiska företag kontrollerar idag större delen av gruvdriften i Kongo. ”Tanken är att säkra freden genom att ge amerikanska företag ett kommersiellt intresse i säkerheten. De skulle få rättigheter till viktiga mineraler, såsom coltan och litium, som är viktiga för elektronikindustrin. Gentry Beach, en collegekompis till Trumps son Donald Jr och ordförande för investeringsbolaget America First Global, leder till exempel ett konsortium som förhandlar om rättigheterna till coltangruvan i Rubaya, som för närvarande kontrolleras av de Rwanda-stödda M23-rebellerna” (Financial Times den 3 juli).

För Rwanda kan avtalet innebära att landet får en officiell roll i bearbetningen av mineralerna. Hittills har den rwandiska regeringen förnekat att dess export har sitt ursprung i Kongo. Den viktigaste rollen i avtalet tillfaller dock ”den amerikanska regeringen och amerikanska investerare”. I båda fallen kommer den historiska imperialistiska plundringen av Kongo att fortsätta.

Detta är inte ett avtal som har beslutats demokratiskt av arbetarna och de fattiga i Kongo och regionen. Den kongolesiska regeringen har gått med på avtal på grund av sin militära svaghet och erbjuder USA:s imperialism mineraler i utbyte mot att Washington utövar viss press på den auktoritära rwandiska regimen.

Ett eldupphör är välkommet, men detta avtal kommer inte att bringa fred. De miljoner som tvingats fly från sina hem, medan leveranser av mat, medicin och hjälp blockeras, erbjuds ingenting. Väpnade konflikter genom ombud kommer att fortsätta. Alla väpnade grupper, inklusive M23, Rwanda, den kongolesiska armén och dess allierade som kallas Wazalendo, är skyldiga till massmord, våldtäkter och förstörelse av hela byar. Detta avtal straffar inte de krafter som är ansvariga för kriget.

Arbetande massorna i Kongo behöver en politisk kraft som kämpar för deras intressen, som förenar arbetare och fattiga i regionen, för att bekämpa imperialismen, både den amerikanska och den kinesiska. Detta innebär ett internationalistiskt revolutionärt socialistiskt parti och en rörelse med allierade i arbetarkampen internationellt.