Krönika: De osynliggör oss med ”en svensk kulturkanon”

Som konstnär med utländsk bakgrund har jag under lång tid upplevt hur offentlig konst i Sverige fortfarande präglas av snäva urvalskriterier och etablerade nätverk. Trots att ambitionen är att värdera konstnärlig kvalitet, platsanpassning och genomförbarhet, blir resultatet ofta en reproduktion av det som redan är känt och accepterat. Konstnärer med utländsk bakgrund – 3,5 procent (BIPOC) – är fortfarande en mycket liten minoritet bland de som tilldelas offentliga uppdrag och nya röster och perspektiv riskerar att marginaliseras.

Det är frustrerande att se hur erfarenhet och trygghet prioriteras framför kreativitet och nya idéer, vilket gör att vissa uttryck och berättelser knappt får synas.

Samtidigt vill jag understryka att ökad representation inte hotar svenskhet eller kulturarv, tvärtom. Svensk kultur blir starkare när fler erfarenheter och uttryck får ta plats, och när konstnärer från olika bakgrunder kan bidra med sina perspektiv.

Kultur är inte statisk; den formas i mötet mellan tradition och samtid.

I utredningen ”En svensk kulturkanon” (SOU 2023:02) inkluderar kriterierna för denna kanon verkens långvariga betydelse. Utredningen betonar vikten av att inkludera både kvinnliga och manliga skapare och att processen ska vara öppen och inkluderande (riksdagen.se). För vilka? Om man läser mellan raderna innebär det också att inte bara konstnärer med utländsk påbrå hamnar utanför utan också de personer som inte identifierar sig som man eller kvinna.

Som en etablerad konstnär skulle jag vilja ha mer trygghet att få uttrycka mig och inte behöva begränsa mig och min konstnärliga verksamhet på grund av rädslan att jag inte blir beviljad för att jag inte uppför mig som den nya traditionella svenska politiken kräver.

För det handlar inte bara om att anpassa sig till den nya kulturpolitiken, det handlar också om att osynliggöra oss som också är en del av det framtida svenska kulturarvet, som också är mina barns kulturarv.

Vi som är utrikes födda eller har utländsk bakgrund ser mer och mer med oro hur historien upprepas om och om igen. Där vissa människor har mer rätt att synas, höras och leva än andra.