KULTURFESTIVALEN TILL MINNE AV WALTER MEDINA ÅR 2025
UTOPIER – VÄRLDEN SOM VI VILL HA DEN
Den 8 juli 1973 i diktaturens Uruguay blev Walter Medina, 16 år gammal, mördad av en polis. Han höll på skriva CONSULTA POPULAR (folkomröstning) på en mur när han sköts till döds.
Walter Medina var politiskt aktiv, skrev poesi och spelade teater. Det internationella socialistiska konstnätverket BadArt håller årligen en kulturfestival för att hedra hans minne.
Vi vill ge det konstnärliga uttrycket en plats i kampen precis som vi vill ge kampen en röst genom konsten.
Vi kommer bland annat att bjuda på konst, poesi, musik och vi hoppas på att du blir en del av årets festival.
Nedan följer presentationer av fler av de artister och konstnärer som kommer att delta på årets festival. Se tidigare publiceringar för information om redan annonserade artister:
Del 1: https://www.socialisterna.org/utopier-kulturfestivalen-till-minne-av-walter-medina/
Del 2: https://www.socialisterna.org/utopier/
Facebook-evenemanget här: https://www.facebook.com/events/1051832266312058/
Instagram-sidan här: https://www.instagram.com/kulturfestival_minne_av_medina/
JONATAN HELLSTRAND
Kan du berätta lite kort om dig själv, och vilken typ av konst du skapar?
Jag heter Jonatan och är en nybliven student från Kulturama gymnasium och bor i Kista. Jag illustrerar både digitalt och traditionellt och gillar att blanda olika medier i mina verk
Temat för årets festival är Utopier. Vad tänker du på när du hör det ordet?
Jag har svårt att föreställa mig en utopi för att det känns för idealiskt. Jag föredrar att se till varje målstolpe i stället för det stora målet i slutet. Jag tror också att vi som människor oavsett kommer att ständigt förändras och att den utopi vi tänker oss idag kan förändras.
Fråga 3: Vilken är den viktigaste politiska frågan för dig just nu?
Skattefrågan är något som jag tror skulle hjälpa många. Sverige har nu flest dollarmiljardärer i Norden och om vi bara skattade dem mer skulle det hjälpa fattigdomen, nedskärningar på skolan, vård och omsorg, inflation, mm.
ROSSANA MERCADO-ROJAS
Kan du berätta lite kort om dig själv, och vilken typ av konst du skapar?
Jag heter Rossana Mercado-Rojas (född 1982 i Lima), är en peruansk konstnär och kulturorganisatör med andinska rötter, bosatt i Stockholm.
I mitt arbete utforskar jag tillfälliga, rörliga livsmiljöer genom ljud, väggmålningar, video, text och spoken word – format av mina erfarenheter av migration och grundat i firandet som en form av motstånd. Jag reflekterar över koloniala strukturer, splittrade historier och påtvingade system som nationalstater genom kollaborativa och platsspecifika projekt. Under de senaste 17 åren har jag arbetat mellan Peru och Sverige som kulturpedagog med fokus på samhällskonst och deltagande metoder.
Bland mina senaste verk finns Ritual Domestiko (Museo de Arte de San Marcos, 2025), Monster, Bingham Gemenskapar (Gotlandskonstmuseet, 2024–2025) och podcasten La Dekoloniala! (2021). Jag har varit medcurator för Embodying Chaos: 10 Years of Hysterix (Konsthall C, 2022) och The Archive Made Flesh (Botkyrka Konsthall, 2023), och mina texter har publicerats i Mana Magazine, VIS Nordic Journal for Artistic Research, Feministiskt Perspektiv och Kultwatch.
Temat för årets festival är Utopier. Vad tänker du på när du hör det ordet?
Utopi, att föreställa sig och skapa nya möjliga verkligheter, ”otros mundos posibles”. Att praktisera kollektiv organisation, omsorgsnätverk och radikala ömsesidiga beroenden i en värld som konsumeras av individualism och ackumulering av kapital (ekonomiskt, socialt och kulturellt). Att skapa alternativa livsmiljöer för att bromsa och motverka nekrokapitalismen.
Fråga 3: Vilken är den viktigaste politiska frågan för dig just nu?
Kolonialismens levande konsekvenser. Tvångsförflyttning, nekrokapitalism och klimatkrisen ur ett dekolonialt perspektiv.
JOSÉ MIGUEL
Kan du berätta lite kort om dig själv, och vilken typ av musik du skapar?
Jag är poet, musiker och pedagog med rötter i Chile och uppväxt i Östberga. Min konst rör sig mellan det intuitiva och det existentiella, ofta med ett socialt eller andligt djup. Jag skapar musik som rör sig mellan visa, jazz och experimentell folk, med texter som ofta hämtar kraft ur tystnad, exil, vardaglighet och inre transformation. Ett återkommande tema är att lyssna — på världen, på andra, och på det man bär inom sig.
Temat för årets festival är Utopier. Vad tänker du på när du hör det ordet?
Jag tänker inte på ett färdigbyggt samhälle, utan på ett tillstånd av närvaro där varje människa får vara fri från illusioner och tvång. En plats där vi inte flyr från smärtan utan omvandlar den tillsammans. För mig är utopin inte ett mål, utan ett sätt att gå — med öppenhet, medkänsla och lekfullhet. En sorts poetisk anarki där livet får blomma utan att tämjas.
Vilken är den viktigaste politiska frågan för dig just nu?
Att återvinna människans förmåga att känna, tänka och handla fritt — bortom konsumtionslogik och algoritmer. Det handlar om ekologisk återhämtning, ja, men också om att skydda det subtila: det poetiska, det intuitiva, det mänskliga i oss. Jag ser andlighet, konst och lokal gemenskap som politiska motkrafter till en värld som blivit alltför mekanisk.
ANNA LAGERQVIST
Kan du berätta lite kort om dig själv, och vilken typ av konst du skapar?
Jag är en person som samlar på hantverk och konstuttryck. Vad jag skapar är inte så viktigt och ärligt talat ganska spretigt. Det viktigaste för mig är ATT skapa och att det är helt okej att vara medioker eller rent av dålig. Det blir både en form av eskapism och ett uppror mot den kvinnoroll jag förväntas anta.
Temat för årets festival är Utopier. Vad tänker du på när du hör det ordet?
Det känns så väldigt avlägset nuförtiden. Men långt inne finns fortfarande ett litet hopp om ett samhälle där vi tillåts vara de vi är, där vi tar hand om de som behöver det och kan lita på varandra.
Vilken är den viktigaste politiska frågan för dig just nu?
Hur vi ska orka när det känns som att allt går åt helvete, när vi känner oss obetydliga och vi inte kan lita på de som är förtroendevalda att driva våra frågor.
ANNA REMMER
Kan du berätta lite kort om dig själv, och vilken typ av konst du skapar?
-Jag illustrerar ofta i akvarell. Just nu till en dokumentär om flykt från Latinamerika på 70-80 talet.
Min konst är annars olika tekniker, konstgrafik, måleri, textilt osv. Det viktigaste för mig är budskapet bakom som ofta är i gränslandet mellan det politiska och det filosofiska.
Temat för årets festival är Utopier. Vad tänker du på när du hör det ordet?
-Vi som konstnärer har makten, möjligheten och enligt mig uppdraget, att beskriva en ny värld som kanske inte ens känns möjlig, men som först kan bli det när vi har ett mål att sträva efter, drömma om och försöka förverkliga. Då kan kan vi förvandla utopin till verklighet.
Vilken är den viktigaste politiska frågan för dig just nu?
-Fred på jorden och fred med jorden.
Låter kanske klyschigt, men jag tror att omställning från krigshets och idén om väpnat ”försvar” till klimaträttvisa och försvar av människor som redan lever i nöd och flykt från krig och klimatkatastrofer är det absolut viktigaste i vår tid.
LINUS BLUME
Linus Blume
Kan du berätta lite kort om dig själv, och vilken typ av musik du skapar?
Jag håller på med lite olika grejer. I grund och botten är jag producent och gillar att komponera stycken musik, men sen är jag också med i ett band med några kompisar. Vi är alla från en musikbakgrund och spelar egentligen bara den musik vi tycker om att spela. I framtiden ser jag fram emot att spela fler gemensamt/egen skapade låtar i bandet.
Temat för årets festival är Utopier. Vad tänker du på när du hör det ordet?
För mig är utopier varför jag går upp på morgonen, jag drömmer om en värld utan lidande. Hur jag visualiserar den drömmen är såklart föränderlig och beror på samhällets dåvarande materialistiska förutsättningar, men man behöver inte vara nihilist bara för att man är realist.
Vilken är den viktigaste politiska frågan för dig just nu?
Frågan som jag är mest anknuten till är klimatfrågan, det är också frågan jag blir mest frustrerad av. Tekniken finns, resurserna finns, men omställningen som är nödvändig sker inte på grund av kapital.
VILGOT KARLSSON
Kan du berätta lite kort om dig själv, och vilken typ av konst du skapar?
Jag ritar och målar en hel del, mycket med bläck och akrylfärg. Ett pågående projekt är mitt instagram-konto ”Skulls Daily” där jag lägger upp bilder på dödskallar jag målat eller ritat. Sen fotograferar jag mycket också, både för eget konstnärligt bruk och till exempel på demonstrationer och andra event.
Temat för årets festival är Utopier. Vad tänker du på när du hör det ordet?
Jag tänker på ledorden ”från var och en efter förmåga till var och en efter behov”. Vissa kanske tänker på en science fiction-värld som är omöjlig att skapa, men jag ser den verkliga utopin som fullt möjlig att skapa. Det största hindret är det kapitalistiska systemet som politiskt och ekonomiskt tjänar på att hålla utopin utom räckhåll. Vi behöver kämpa tillsammans för en socialistisk värld, så skall solen stråla mera klar.
Vilken är den viktigaste politiska frågan för dig just nu?
Militarismen. Alla världens krig som pågår, uppstår, sträcks ut, tar en liten paus och startar om på nytt. Militarismens grogrund och växtnäring är det kapitalistiska systemet. Nationalismen spär på spänningarna mellan imperialistiska, blodtörstiga, protektionistiska regimer som tävlar om att vara bäst på att beväpna sig och kriga både mot människor i andra länder och mot den egna befolkningen.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.