Sveriges Lärare tackade i onsdags nej till förslaget från SKR och Sobona. Nu följer medling och frågan är om lärarfacket står på sig och följer medlemmarnas vilja. Än så länge står arbetsgivarsidan och facket långt ifrån varandra i lärarnas avgörande fråga och en konflikt kan följa.
Av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv
Den avgörande frågan för lärarnas avtalsrörelse gäller regleringar av tid för planering och för-/efterarbete samt att förtydliga detta med ett maxtak på undervisningstiden. Men det är nu arbetsgivarna i SKR och Sobona inte villiga att gå med på. Att arbetsgivare blivit hårdare till följd av högerpolitiken i samhället och dess arbetarfientlighet parallellt med sänkta reallöner och höjda levnadskostnader sedan förra året är en sida av avtalsrörelsen. Men för skolans del så skulle lärarnas krav innebära att resurser, som verkligen behövs, skulle tvingas sättas in. Det vill säga att begränsningar i lärarnas arbetsbelastning skulle betyda att mer personal behövs sättas in och kommunerna skulle behöva lägga mer pengar på skolan, indirekt skulle det krävas ökade utgifter för staten, som i klorna på högern hellre lägger pengar på militär och vapen än barns framtid och utbildning.
Men med en cementerad byråkrati inom facken och minimalt med strejker i Sverige så har kulturen för facken blivit läggmatcher i avtalsförhandlingarna år efter år. Dock verkar lärarnas vilja vara större än på många decennier till att faktiskt gå ut i strid för förändring.
Troligt är att Sveriges Lärare kommer att varsla om strejk då arbetsgivarna knappast kommer att ge med sig, men den verkliga frågan är om byråkratin kommer att vika sig för medlemmarnas vilja och faktiskt gå ut i strejk. Positivt är de många demonstrationer som har synts de senaste åren mot både angiverilagen och nedskärningar. Och i söndags demonstrerade Sveriges Lärare i Stockholm för att understryka att man tackat nej till arbetsgivarnas bud.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.