LAVERGRUVAN: Striden långt ifrån över

Artikel i Offensiv

De bästa kopparfyndigheterna i världen är sedan länge uttömda. Det gör att gruvbolagen måste ge sig på fyndigheter med låga kopparhalter och som ofta ligger på svårtillgängliga platser. Fyndigheten i Laver är ett typiskt exempel. Halten av koppar är bara omkring 0,2 procent. Det finns minimala andelar av silver och guld. Allt annat skulle bli till avfall, som måste deponeras på ett säkert sätt.

Med så låga halter måste verksamheten bedrivas i stor skala för att bli lönsam. De senaste åren har det totalt brutits mellan 80 och 90 miljoner ton malm i samtliga gruvor i Sverige. Den planerade produktionen i Laver är 36 miljoner ton per år. I den nya ansökan har bolaget halverat ytan för gruvområdet till 22 kvadratkilometer, men fortfarande handlar det om en yta lika stor som Solna kommun.

Bolagets ansökan om en så kallad bearbetningskoncession ger inte hela bilden av hur stor gruvan kommer att bli. Ansökan gäller 600 miljoner ton, men bolaget har redovisat en mineraltillgång på 950 miljoner ton och av bolagets tidigare ansökan framgår att den troligen är ännu större. Om gruvan startas är det mycket som pekar på att planerna kommer att utökas med tiden. Det är ett återkommande mönster i gruvbranschen.

Det är framför allt två saker som gör att planerna måste stoppas. Det ena är att Laver ligger inom Piteälvens avrinningsområde. Piteälven är en av de fyra nationalälvarna där vattenkraften inte har byggts ut. Den är också skyddad inom ramen för EU:s Natura 2000-system. Det innebär att grundregeln är att det inte får göras något som skadar den skyddade naturen.

Den andra är att gruvan innebär en stor störning för Semisjaur-Njargs sameby. Renskötseln påverkas inte bara av själva gruvområdet. Ett betydligt större område kommer att påverkas av buller, dammspridning och de omfattande transporterna till och från gruvan.

När Boliden för drygt tio år sedan för första gången ansökte om att starta gruvan sade Länsstyrelsen i Norrbotten nej till projektet av båda anledningarna. Nu har myndigheten gjort en helomvändning i sitt yttrande till Bergsstaten, som är den myndighet som tar beslut om bearbetningskoncessioner för gruvor. Omsvängningen är ett tecken på det tryck som länsstyrelser och andra myndigheter är utsatta för när det gäller att öppna dörrarna för gruvor och andra industriprojekt.

Det är två argument som återkommer när det gäller att motivera att nya gruvor behöver öppnas. Det ena är jobben. Boliden hävdar att gruvan i Laver kan skapa 500 direkta jobb, men med alla jobb i andra delar av ekonomin kan det totalt handla om 1 750-2 550 jobb. Det är en enorm siffra i en liten kommun som Älvsbyn. Men i likhet med många beräkningar av det här slaget vilar den på mycket tveksam grund. En större studie som myndigheten Tillväxtanalys gjort när det gäller Malmfälten visade att varje gruvjobb i bästa fall ger ett jobb till i resten av ekonomin i dessa kommuner. Risken är också uppenbar för en arbetsmarknad i obalans, med många som långpendlar till jobben i gruvan och brist på personal inom den offentliga servicen.

Det andra argumentet är att metaller som koppar behövs för klimatomställningen, när elektrifiering ska ersätta fossila bränslen. Men det som helt saknas i detta resonemang är de stora möjligheterna att förbättra återvinning och att använda metaller mer sparsamt.

Det har ända sedan Boliden presenterade planerna på en gruva i Laver för mer än tio år sedan funnits ett motstånd mot projektet. Miljögruppen i Pite älvdal har bedrivit ett envist arbete med att informera om miljöriskerna med den planerade gruvan. På senare år har också Naturskyddsföreningen engagerat sig mer. I början av oktober kommer organisationen att ordna ett möte om gruvfrågor i Älvsbyn med särskild inriktning mot Laverprojektet. Striden om koppargruvan i Laver är långt ifrån över ännu.