Av ARNE JOHANSSON // Artikel i Offensiv

En gastkramande het och exceptionellt tidig värmebölja åtföljd av spektakulära bränder har de senaste veckorna svept över Medelhavsområdet och den europeiska kontinenten. Ett enormt skyfall i centrala Texas som på 45 minuter höjde nivån i floden Guadelupe med åtta meter har minst hundra dödsoffer. däribland närmare 40 flickor på ett sommarläger.

Samtidigt lider mer än 90 miljoner människor i östra och södra Afrika enligt en ny rapport från FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning, av extrem hunger, efter en rekordstor torka med omfattande missväxt och döda boskapsdjur.

Medan världens kapitalistiska makthavare fokuserar på krig, militär kapprustning och stormaktsrivalitet om handel och naturresurser, slår naturen tillbaka med dödliga påminnelser om hur det enskilt största hotet mot mänsklig existens på jorden nästan helt negligeras.

Samtidigt begår Trump ett lustmord på allt vad klimatpolitik heter och även EU tonar ned sina klimatmål.

Kanske kan ändå en rad katastrofer som dessa, trots all dominerande krigshets, åter väcka liv även i kampen för det hotade klimatet?

Efter att 2024 blev det första helåret med en global temperaturhöjning över Parismålet på max 1,5 grader har alltså denna sommar inletts med en mördande värmebölja där staden Mora i Portugals inland har toppat rekordligan med 46,6 grader och den spanska byn El Granado i Andalusien med 46 grader. Även i Frankrike, Tyskland och flera andra länder har extrema temperaturer över 40 grader uppmätts.

Än så länge har “bara” åtta döda rapporterats i Spanien, Frankrike och Italien som direkta offer för hettan och bränder även om flera hundra tvingats till sjukhus. Men den överdödlighet som värmen också orsakar kan mätas först när statistiken redovisas i efterhand.

Enligt Dagens Medicin beräknades en överdödlighet med så mycket som 70 000 i hela Europa redan under den heta sommaren 2003. Kanske betydligt fler hushåll med luftkonditionering och trädplanteringar i många städer sedan dess kan bidra till något lägre dödstal.

Hettan i kombination med torka och kraftiga vindar har också orsakat tusentals små och stora bränder. Värst av Europas länder har Turkiet drabbats av bränder som tvingat fram en evakuering av 50 000. Än värre drabbas just nu den syriska provinsen Latakia nära gränsen till Turkiet av förödande bränder utom kontroll. Där har enligt myndigheterna redan 100 kvadratkilometer skog, olivlunder och gårdar på 28 platser har ”förvandlats till aska”. Den syriska torkan och hettan har av FN kallats den värsta på minst 60 år.

Även den grekiska turistön Kreta har drabbats av spektakulära bränder, som tvingat fram en evakuering av tusen personer. I Spanien bröt en brand ut katalanska Torrefeta som dödade två jordbruksarbetare, förstörde flera gårdar och påverkade ett 40 km långt bälte.

Allt detta är klimatkatastrofer som slår hårt mot jobben och produktionen av inte minst livsmedel.

I Schweiz stängdes en reaktor vid kärnkraftverket Beznau och halverade produktionen vid en annan på grund av höga vattentemperaturer i floderna.

I Frankrike stängdes förra veckan nästan 2000 skolor, på 40-41 graders värme i vissa områden.

Vissa italienska regioner förbjöd utomhusarbete under dagen sedan Italien utfärdat röda varningar för dödliga värmeböljor i 18 städer, inklusive Milano och Rom. Täta elavbrott förekom på grund av överbelastning och överhettning av elnät och kablar fick trafikljus att sluta fungera och hissar att stoppa.

Enligt EU:s klimatförändringstjänst Copernicus värms Europa upp dubbelt så snabbt som den globala genomsnittshastigheten. Ändå är det givetvis världens fattiga som drabbas värst när torkan, ibland avbruten av förödande skyfall som bara sköljer bort de övre jordlagren, driver tiotals miljoner människor till svältgränsen. I regioner över hela världen leder torka och dålig vattenhantering till brist som drabbar livsmedelsförsörjning, energi och folkhälsa.

I södra Afrika behövde enligt den nämnda FN-rapporten i augusti förra året en sjättedel av befolkningen nödhjälp med livsmedel i augusti förra året. I Zimbabwe minskade förra årets majsskörd med 70 procent jämfört med föregående år, och 9 000 nötkreatur dog.

I början av 2024 hade Marocko upplevt sex år i rad av torka, vilket ledde till ett vattenunderskott på 57 procent. I Spanien orsakade torkan en minskning av olivproduktionen med 50 procent och fördubblade priser, medan markförstöringen i Turkiet har lämnat 88 procent av landet i riskzonen för ökenspridning, och jordbrukets efterfrågan har tömt grundvattenmagasinen.

Rapporten beskriver också hur torkan har stört produktionen och leveranskedjorna för viktiga grödor som ris, kaffe och socker, vilket som bekant även har lett till kraftigt höjda världsmarknadspriser.

“De kamper som Spanien, Marocko och Turkiet har upplevt för att säkra vatten, mat och energi under ihållande torka ger en förhandsvisning av vattenframtiden under okontrollerad global uppvärmning…Detta är inte en torrperiod. Det här är en långsamt framskridande global katastrof, den värsta jag någonsin sett”, sammanfattar en av rapportens medförfattare.

Samtidigt som naturen slår tillbaka tillspetsas klimatkrisen än mer av den globala politiska reaktionen i spåren av Trump, den krigshetsande stormaktsrivaliteten och en radikal högervridning av politiken i flertalet länder. Trots allt fler våldsamma väderhändelser världen runt är även det FN-ledda Parisavtalet på väg att rämna, dvs det avtal från 2015 som förklarar att ett globalt netto noll i utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser år 2050 är nödvändigt om den globala temperaturen ska kunna begränsas under 2 och helst 1,5 grader temperaturhöjning jämfört med förindustriell tid.

Efter det katastrofala skyfallet i Texas riktas kritik mot att National Weather Service (NWS), USA:s motsvarighet till SMHI, inte kunnat förutse skyfallets omfattning och kraften i den dödliga flodvågen. Det är en förmåga som knappast har förbättrats av Trumpadministrationens påbörjade djupa budget- och personalnedskärningar i NWS och dess vanvettiga förslag att nollställa stödet till klimatforskningen inför 2026.

Huvudlösa dråpslag riktas även mot den amerikanska myndigheten NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration) som står för en stor del av världens infrastruktur för att mäta klimatförändringar och förvaltar centrala tidsserier och referensvärden över globala medeltemperaturer och havsnivåhöjningar. Tre av NOAA:s satelliter som samlar in data för att spåra orkaners struktur och intensitet stängdes också plötsligt ner i måndags denna vecka.

Förutom att NOAA:s personalstyrka dras ned 17 procent med 2000 tjänster, är det allra mest spektakulärt inslaget ett fullständigt avskaffande av klimatforskningens Office of Oceanic and Atmospheric Research. Denna OAR har länge bidragit till viktiga förbättringar av datormodellering och dubbelpolarisationsradar för mikrofysisk information om tunga nederbördssystem och tidiga varningssystem.

Med nuvarande trender, där utsläppen åter ökade 2024 såväl i hela världen som i till exempel Sverige är världen på väg mot direkt katastrofala 2,7-3,0 graders global uppvärmning. Av den så kallade kolbudget som skulle kunna begränsa temperaturhöjningen till 1,5 grader i genomsnitt under några år återstår enligt forskarna endast två år av utsläpp på dagens nivå, och för att begränsa den till under två grader nio år.

Det finns ännu inga tecken på den övergång från fossila bränslen som världens regeringar utlovade vid klimattoppmötet Cop28 i Dubai i december 2023.

Inför årets stora klimattoppmöte COP 30 i brasilianska Belém, nu i november tio år efter Parisavtalet, har hittills bara fem av de 20 länder inom G20 som står för 80 procent av världens utsläpp lämnat in de höjda nationella åtaganden (om än helt otillräckliga) som skulle ha varit inlämnade i februari. Det är de från Brasilien, Kanada, Japan, Storbritannien och de som lämnades in från USA av Biden innan de sabbades av Trump.

EU-kommissionen föreslår en minskning av EU-ländernas utsläpp med 90 procent som ett nytt etappmål till 2040 jämfört med 1990, samtidigt som steg duggar tätt för att skjuta upp de åtgärder som krävs för att nå det mindre ambitiösa etappmålet 55 procent till 2030.
EU-kommissionens förslag på 90 procent är också ett mål utan planeringsverktyg och förlitar sig på en ineffektiv marknadshandel med utsläppsrätter. Sammanbrottet för Northvolts batteriproduktion och krisen för den svenska industrins gröna omställning är en talande varning.

I EU:s klimatpolitik ingår även en del köp av utsläppsrätter som bygger på att istället för att minska egna utsläpp, finansiera diverse omstridda och ”billigare” projekt i fattiga länder. Ett sådant projekt är den svenska Tidöregeringens planer på att tillgodoräkna sig utsläppsrätter i Sverige som betalas med köp av 48 000 elmopeder i Ghana!

Men om hela världen ska klara netto noll till 2050 borde mer utvecklade länder som EU:s ha netto noll som mål redan före 2040. Liksom den svenska regeringen är i stället hela EU redan på god väg att missa det mindre ambitiösa etappmålet på 55 procent lägre utsläpp 2030 jämfört med basåret 1990.

Inte bara från extrema högerpartier som de svenska Sverigedemokraterna och kapitalister som är tungt investerade i fossilberoende industrier ökar trycket att luckra upp eller helt ge upp omställningen till förnybar produktion.

I Storbritannien har den tidigare premiärminstern och Labourledaren Tony Blair skapat rubriker för uttalanden om att “netto noll” tappar folkligt stöd. Enligt Blair är en strategi som fokuserar på förnybar energi och begränsar fossila bränslen på kort sikt eller uppmuntrar människor att begränsa konsumtionen ”dömd att misslyckas”.

Återstår business as usual och vaga förhoppningar om andra farliga och falska eller helt otillräckliga lösningar som att fånga in och begrava koldioxidutsläpp. Men de olika tekniker för koldioxidinfångning som det i många år har talats om utan verkstad kan som nya rapporter visar i bästa fall ha en begränsad effekt.

I takt med att omställningen dröjer och ständigt nya klimatsvek, kommer naturen att svara med allt fler och värre miljökatastrofer och åter skapa ett ökat folkligt tryck som måste få klimatrörelsen att radikaliseras i massiv skala.

Vi är därmed i en kapplöpning mot tiden då trenden i den globala uppvärmningen fortsätter att peka stadigt uppåt.
Uppvärmningstakten mellan 2012 och 2024 har till och med fördubblats från nivåerna på 1970- och 1980-talen, vilket har lett till allt mer av havsnivåhöjning och havsuppvärmning och därmed till isförlust och permafrosttining som ytterligare ökar takten och hotar att göra uppvärmningen oåterkallelig.

För att bryta denna utveckling krävs nya massrörelser för en snabb, globalt planerad och, för att lyckas, demokratiskt socialistisk omvälvning av makt och ägande.

För att restaurera den metaboliska reva mellan människa och natur som har vidgats till bristningsgränsen under kapitalismen, och upprätta vad som idag kallas ett hållbart samhälle krävs, som redan Karl Marx skriver i Kapitalet, ett högre, socialistiskt samhälle. I ett sådant samhälle kommer ”privat ägande av jorden att framstå lika absurt som privat ägande av andra människor. Inte ens ett helt samhälle, en nation, eller alla samtidigt existerande samhällen tillsammans, är ägare till jorden. De är helt enkelt dess förvaltare, dess förmånstagare, och måste efterlämna den i ett förbättrat tillstånd för kommande generationer.”■

Det extrema är det nya normala

Italien upplever nya värmerekord denna sommar precis som resten av medelhavsområdet. På grund av klimatförändringarna blir perioderna med rekordhöga temperaturer allt vanligare och allt längre. Rekordhettan avlöses av skyfallsregn och översvämningar.

Denna sommar har regionerna Toscana, Lazio, Calabria och Umbria drabbats extra hårt. I Lazioregionen låg medeltemperaturen de sista veckorna i juni 8 grader över det normala. Dag efter dag låg temperaturen på över 35 grader, samtidigt som det inte har regnat en droppe på lång tid. Dagligen kan man läsa i tidningarna om bränder på grund av torkan.
De extrema väderförhållandena har blivit det nya normala i Italien.■

Anders Wemmert, SAV-medlem som just nu är i Italien