Motståndet byggs underifrån – för ett nytt arbetarparti

Artikel i Offensiv

Mellan den 28 maj och den 1 juni håller Socialdemokraterna partikongress i Göteborg. Det är ett parti som även under den blåbruna regeringen har fortsatt att gå högerut. Men inför denna partikongress, i likhet med den förra år 2021, har förhoppningar rests, bland annat från Reformisterna, om att S ska ta steg vänsterut.

Skälet till detta ska vara att det till partikongressen finns motioner som kräver att de rika ska beskattas mer. Men också att S-ledningen under våren aviserat att man är beredd att höja barnbidraget, införa en tillfällig bankskatt, slopat karensavdrag, delvis bryta med högerpolitikens budgetregler och låna pengar, främst till försvaret, och att stoppa vinstuttagen i skolan.

Dessa ytterst försiktiga förslag har dock varit tillräckliga för att högern och borgerlig media ska tala om en ”vänstersväng”. Statsminister Ulf Kristersson hävdar till och med att ”Socialdemokraterna gör den största vänstersvängen sedan löntagarfonderna”. Men det är nonsens och fullständigt historielöst. Inga jämförelser kan göras med löntagarfonderna, som enligt det ursprungliga förslag som LO lade i mitten av 1970-talet, hade målet att stegvis ta över storbolagen. Men det var S-ledningen emot och mycket snabbt kom ingenting att finnas kvar av LO:s ursprungliga förslag. Sedan dess har både LO- och S-toppen gått högerut och Socialdemokraterna har blivit ett rakt igenom borgerligt parti.

Snarare än ett steg till vänster tar den svenska socialdemokratin, i likhet med exempelvis den brittiska och danska socialdemokratin, ännu ett steg i nationalistisk och militaristisk riktning. Inte utan skäl kunde Svenska Dagbladets ledarskribent sammanfatta S-ledarens första maj-tal i Malmö som en kopia av KD-ledaren Ebba Buschs nationalism. I nästan varje mening fanns ”svenska” och ”Sverige”, som beskrevs som ”vår plats på jorden”, med. Förutom nationalismen så hade talet också ett stort inslag av militarism. Den danska socialdemokratin och den exempellösa militära upprustning som partiet genomför i regeringsställning var en uppenbar förebild. I Danmark fick militären tidigare i år ytterligare motsvarande 75 miljarder svenska kronor mer för 2025 och 2026 än för 2024. S-toppen blinkar vänsterut, men högerkursen ligger fast.

Samtidigt som S-ledningen ibland talar om behovet av välfärdssatsningar så ger man fullt stöd till regeringens attacker på flyktingar och strävan efter att så snabbt som möjligt utvisa så många som möjligt. Ständigt försöker Socialdemokraterna också övertrumfa regeringen vad gäller militarism och batongpolitik. S-ledningen anser till och med att ”vandelsutredningen är ett steg i rätt riktning” (Anders Ygeman, Socialdemokraternas talesperson i migrationsfrågor i radions Ekot den 1 april).

Att de blåbrunas rasism inte mött någon opposition i riksdagen har gett regeringen möjlighet att stadigt trappa upp sina attacker och ge ännu mer till de redan rika.

Det villkor som S ställer för samarbete med andra partier är att det sker på grundval av fortsatt omänsklig flyktingpolitik och militarism. Men utan antirasism och antimilitarism kan det inte finnas någon vänsterpolitik. När V-ledningen nu gör allt för att få vara med i en ny S-ledd regering så offrar man vänsterpolitiken och blir ett alibi för Socialdemokraternas högerpolitik, som ligger fast oavsett vad S-kongressen beslutar.

Samtidigt blir behovet av aktivt motstånd mot de blåbruna och en socialistisk vänster allt mer skriande. Därför säger Socialistiskt Alternativ & Offensiv:

• Bygg motståndet med demonstrationer, protestdagar och förberedelse för politisk strejk. Bort med den blåbruna regeringen – för en socialistisk arbetarpolitik. 
• Gemensam kamp mot klassorättvisor, rasism och skuldbeläggning: för jobb, välfärd och bostad till alla – låt superrika, banker och storbolag betala. 
• För arbetarrörelsens socialistiska återfödelse med demokratiska och kämpande fackföreningar och ett nytt arbetarparti.