
Av Trond-Sverre Kolltveit // Artikel i Offensiv
Det är en vecka kvar till parlamentsvalet i Norge, och opinionsundersökningarna har länge gett de så kallade rödgröna partierna majoritet. Det innebär att en rödgrön regering, ledd av Jonas Gahr Støre från socialdemokratiska Arbeiderpartiet, kommer att fortsätta styra.
På den konservativa sidan är det rasistiska och högerpopulistiska Fremskrittspartiet (FrP) större än det traditionella högerpartiet Høyre.
Tanken på att FrP-ledaren Sylvi Listhaug skulle kunna bli statsminister har troligen skrämt bort många konservativa väljare.
I valkampanjen kan det verka som om Sylvi Listhaug har tonat ner sin rasistiska retorik eftersom hon vill bli statsminister.
Men precis som i tidigare valkampanjer fortsätter hon att göra främlingsfientliga uttalanden för att behålla sina traditionella väljare.
Bland annat har hon bjudit in media till stadsdelen Gamle Oslo för att tala om hur ”farligt” det är där på grund av invandrare. Kort efter denna valstunt dödade en högerextremist, Djordje Wilms, som bodde i ett bevakat studenthem i samma stadsdel, en barn- och ungdomsarbetare som hade nattjour där. Den anställda, Tamima Nibras Juhar, var muslim från Etiopien. Polisen har klassificerat mordet som terrorism.
Den 31 augusti hölls en stor minnesgudstjänst och antirasistisk demonstration i Oslo mot mordet. Cirka 30 000 personer deltog i vad som var en av de största antirasistiska demonstrationerna någonsin i Norge.
Men vi måste också protestera mot statlig rasism, som inte minst härrör från det faktum att de traditionella partierna har samarbetat med FrP och genomfört mycket av deras politik i regeringen. Detta ger också grogrund för våldsamma extremister.
Internationella högerextremister har också pekat ut Gamle Oslo som ett ”problemområde”. Under valkampanjen bjöd det lilla högerextrema partiet Nasjonaldemokratene in det tyska partiet AfD till stadsdelen. Tusen motdemonstranter tvingade polisen att eskortera bort högerextremisterna.
En annan intressant aspekt av valkampanjen är att Rødt har varit större än Socialistisk Venstreparti (SV) i vissa opinionsundersökningar. SV motsvarar svenska V, medan Rødt har sina rötter i det maoistiska AKP(m-l). De två partierna till vänster om Arbeiderpartiet har stabiliserat sig på sammanlagt 10 till 15 procent.
Rødt ses troligen av många väljare på vänsterkanten som mer engagerat än SV i kampen mot ökande ojämlikhet.
Solidariteten med Gaza kommer troligen också att ge Rødt röster. Tyvärr har Rødt dock röstat för krigsanslag till Ukraina och militär upprustning.
De har också öppnat för möjligheten att gå med i regeringen, något de tidigare varit principiellt emot.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.