Nya rivningshot i Svartöstaden

Stig Ahlstrand och hans fru Anesa har bott i Svartöstaden i 40 år och rasar mot kommunens nya rivningsförsök (Foto: Jonas Brännberg).

av RS Luleå // Artikel i Offensiv

”Historien går igen, först som fars, sedan som tragedi”, skrev Karl Marx. När nu Luleå kommuns hyreshus i Svartöstaden hotas av rivning för tredje gången är det snarare en parodi på tidigare strider. Gamla vederlagda argument återanvänds som gamla rostiga bilar som har underkänts på besiktningen år efter år.

När husen hotades av rivning 2006 och 2016 stoppades förslagen i båda fallen av starka protester i Svartöstaden och av bland annat Rättvisepartiet Socialisterna. Redan då vederlades samma argument som nu återanvänds – att fastigheterna måste rivas på grund av att detaljplanen från 1986 anger att marken inte är ämnad för bostadsändamål.
– Man blir trött. Redan 2006 fick vi bekräftat både från SKR och bostadsjurister att hus som redan är uppförda innan en detaljplan antas INTE behöver rivas. Däremot kan ny bebyggelse inte strida mot gällande detaljplan, säger Jonas Brännberg, svartöstadsbo och kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna.

Offensiv har pratat med Stig Ahlstrand, som med sin fru Anesa har bott på Sandgatan i Svartöstaden i 40 år.

Vad tänkte ni när ni fick brevet med information om att ni måste flytta?
– Ja, vafan, tänkte man. ”Nu var det dags igen”. Brevet var väldigt kortfattat, knappt någon information alls, bara ”Vid frågor kontakta kommunens växel”. Man känner sig hunsad.

Varför behövs de här husen?
– Det är bostadsbrist på alla plan, men störst är bristen på billiga bostäder. Med 15 år i bostadskön kanske man kan få någon oönskad lägenhet långt bort. Alla vill inte bo tipptopp – en del prioriterar annorlunda.
– Sen fanns ju ett tidigare beslut att sälja, inte riva – så husen skulle kunna fortsätta sitt liv som lägenheter. Gäller inte det längre?

De bryter alltså mot sitt eget beslut?
– Jo precis. Dessutom säger de nu att husen tills vidare kanske ska användas för flyktingar från Ukraina. Om de inte ska rivas kan de inte tvinga oss att flytta. Men vi har fortfarande ingen information från kommunen om vad som gäller efter beslutet att flyktingar eventuellt ska bo här. Är vi inte värda att få information? Det blir man ju sur på. Vi är ju deras ”arbetsgivare” – de sitter där för medborgarnas skull.

Vad tycker ni om argumenten? Att husen köpt in för att rivas, att de har stort underhållsbehov och att det finns ett ”driftsunderskott”?
– De här husen måste ju ha köpts för jättelänge sedan. Jag har bott här i 40 år och så länge har de i alla fall varit kommunägda. De menar alltså att ett beslut som togs för mer än 40 år sedan, i en helt annan situation, nu plötsligt måste genomföras? Då var det smutsigare och bullrigare. Idag störs vi absolut inte av SSAB – det enda vi är störda av är JAS-planen som startar på andra sidan vattnet.
– Vad gäller underhållsbehov är det ju kommunens skyldighet att underhålla – det finns likadana hus i Svartöstaden som är i jättefint skick. Det är inget fel på husen från början, men de har inte underhållit dem.
– Sen är det klart att man har ett driftsunderskott om man inte hyr ut alla lägenheter – idag står flera lägenheter tomma, trots bostadsbrist. Sen kan de förstås höja hyran lite om det behövs efter renovering, det är rimligt. De andra likadana husen går ju uppenbarligen att få ekonomi i, så varför inte dessa?

Ett annat argument som har kommit upp är att husen står inom korridoren för en möjlig framtida Norrbotniabana. Det är dock inte beslutat att banan ska gå just här, och en byggstart för Norrbotniabanans entré till Luleå är fortfarande många år bort.
– Vi kommer absolut inte ge vika för rivningsivrarna den här gången heller. Genom en interpellation har vi tagit upp frågan till kommunfullmäktige nu i maj. Det är fullkomligt absurt att riva med dagens bostadsbrist. Husen bör rustas försiktigt för att fortsätta ge möjlighet till billiga bostäder till de som behöver, säger Jonas Brännberg.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!