One Battle After Another

Jag ska vara ärlig: När jag började se One Battle After Another, utan att veta i stort sett någonting alls om den, så frågade jag mig själv: ”Vad i h-e är det här???”. Detta eftersom den inleds med att grupp tungt beväpnade unga vuxna stadsgerillatyper fritar ett gäng fängslade immigranter vid gränsen mellan Mexiko och USA, under flitigt skjutande och sprängande. Delvis som avledningsmanövrar medan de fritagna papperslösa migranterna forslas undan med en stor skåplastbil…

Av Christer Rydén // Artikel i Offensiv

När det dessutom strösslas in vapenfetishistiska sexscener mitt i stridens hetta, så stönade jag inombords: ”Men vad f…? Ytterligare en fördomsfull skildring av ’revolutionärer i USA’ som ett blandat gäng av vapen- & sprängämnesfixerade stadsgerillaaktivister… USA:s ’1970-talsknäppgöksultravänster 2.0 på 2000-talet’”, ungefär… ”Precis vad den skogstokiga MAGA-knäppgökshögern i USA vill ha för att få sina politiska, sociala och rasistiska fördomar bekräftade med råge… *suck* ” Men riktigt så enkelt är det inte. Under filmresans gång började jag ana att One Battle After Another snarare är en satirisk dramakomedi över vad som en gång var och nu riskerar att återupprepas. Filmen är nämligen (tog jag reda på i efterhand) baserad på Thomas Pynchons roman Vineland, skriven 1984. Den beskriver ett gäng avdankade cannabisnedrökta ”hippierevolutionärer”, som i 1980-talets USA undrar vad som gick fel på 1960- och 1970-talet, eftersom de misslyckades med sina revolutionära ambitioner och på köpet fick Ronald Reagan som president ett drygt halvt årtionde efter Richard Nixon.

Filmens handling har helt enkelt flyttats ungefär ett par årtionden framåt efter romanens, med andra namn på de inblandade. (Utan att den sittande presidentens namn – Donald Trump – nämns. Vilket nog är klokt med tanke på det rådande politiska ”debattklimatet” i USA).

Tillbaka till filmens handling: I samband med att stadsgerillagruppen ”French 75” fritar ett stort antal migranter som sitter fängslade i ett koncentrationsläger av den Gestapoliknande MKU-polisen vid Kaliforniens gräns mot Mexiko, blir en av de ledande medlemmarna, afroamerkanskan Perfidia Beverly Hills (Teyana Taylor), på smällen efter att ha roat sig med att bland annat sexuellt förnedra, under vapenhot, militärpolisöverhuvudet Stephen Lockjaw (Sean Penn). Vilket nämnda MKU-överhuvud av någon outgrundlig anledning går igång på!

Sexton år senare bor avkomman – tonårsdottern Willa (Chase Infiniti) – tillsammans med sin sönderrökta, haschpustande och hårdkrökande styvpappa, Bob Ferguson (Leonardo DiCaprio) i en stuga i en avkrok i typ mitt i ingenstans i skogarna, efter att mamma Perfidia har gripits, tjallat för MKU och satts i ett vittnesskyddsprogram från vilket hon sedermera har rymt från till någonstans i Mexiko.

Stephen Lockjaw lyckas spåra upp dottern i syfte att få henne kidnappad och undanröjd som det för honom pinsamma och besvärande beviset på att han har ”rasblandat” sig och fått ”rasblandad” avkomma med en afroamerikanska, eftersom han aspirerar på att tas upp som medlem i den hemliga rasistiska och antisemitiska fascistiska rikemanssekten ”Christmas Adventures Club)”. Denna fascistiska och kryptonazistiska sekt förbjuder strängeligen rasblandning i sin iver efter ”rasrenhet”.

Och därefter är cirkusen igång: Stephen Lockjaw sätter in hela sitt mördarband för att få tag på både mor och dotter (som för övrigt är väldigt självständig med mycket skinn på näsan, till skillnad från sin cannabis- & sprittomte till styvfarsa) för att få dem undanröjda. Den alltmer paranoida styvfarsan vaknar å sin sida upp ur sin 30-åriga sprit- och drogdimma och försöker desperat rädda sin försvunna styvdotter innan hon bli mördad – och blir på kuppen bistådd av en gammal latinoaktivist (spelad av ingen mindre än Benicio del Toro).

Därifrån blir det gasen i botten, med den ena biljakten och skjutningen efter den andra i en kapplöpning med tiden…

Mer än så undviker jag att spoila, för att ni, eventuellt lockade att se filmen, ska kunna få ut såväl spänning som eftertanke av att se den till slutet.

Titel: One Battle After Another

Längd: 167 minuter

Premiär: 26 september 2025