Av Jonathan Hellstrand // Artikel i Offensiv

Stockholm Pride samlade 45 000 deltagare i 200 ekipage. Återigen var Queers against facisms Palestinablock det största med över 1 000 deltagare. Även RFSL:s avdelning mot utvisningar var väldigt stort och ett annat härligt block var Sveriges Lärare.

–Queers of Israels närvaro äcklade mig. De hade ett flak med få deltagare, men väldigt många Israelflaggor. De låtsas bry sig om HBTQ medan hur många som helst gay- och transpersoner dödas i Palestina, säger en av deltagarna Gio Arabuli.

Israel för fram idén att det är det mest progressiva landet i Mellanöstern för att rättfärdiga sitt blodiga krig mot Gaza och få stöd från Västvärlden. De kan vifta med regnbågsflaggan så mycket de än vill, men det är tydligt att de inte egentligen bryr sig om HBTQI+- rättigheter, därför att det är olagligt med samkönade äktenskap i Israel.

– Militären hade en lastbil med ett band som spelade under marschen. Bilen hade reklam på sidorna som sa ”För oss är det vardag’”. De var bara där för att ’”se bra ut’” framför genom att låtsas vara allierade. Alltså, bara där för propaganda, fortsätter Gio.

Swedbank, Handelsbanken och H&M fanns bland de storföretag som tog mycket plats i paraden. Moderaterna var där och låtsades vara för HBTQ när de bara erkänner och visar sig vara emot diskriminering mot cis-personer i HBTQ. De säger inget om transfrågor och kallar transtillhörighet för ”’livsstilsval’”. De hade lastbil och prideflaggor med ett stort M på. Socialistiskt Alternativ gick under parollen Pride is a protest. Vi måste tillbaka till rötterna, att Pride ska vara en proteströrelse. Mångmiljardföretagen, myndigheterna, politikerna och bankerna har köpt upp Stockholm Pride och kommersialiserat samt avpolitiserat HBTQI+-frågan på så sätt att de inte längre behöver vara inkluderande, utan bara se ut som de är det. Bakom kulisserna stängs fler dörrar i ansiktet på HBTQI+-personer. Högervågen av trumpism och antiwoke som spridit sig över världen använder transpersoner och flyktingar som syndabockar för kapitalismens kriser.

Vi gick i ”Queers against facism”- och ”Queers for Palestine”- blocket av tåget. Det var livligt, passionerat och kampdrivet. Flera plakat och fanor vajade i vinden med budskap som ”Stop pinkwashing”, ”You gave us rights because we gave you riots” och såklart flera regnbågar, transflaggor, och Palestinaflaggor. Många av talkörerna var lånade från Palestinademonstrationerna men vissa var unika för Pride, som ”Queers for Palestine, no Pride in genocide”. Stämningen var på topp hela vägen fram till Stadion och det var tydligt att vi hade mycket stöd från de som tittade på.

– Mot slutet av marschen stod NMR på en av broarna över Kungsgatan med banderollen ”Värna familjen! Mamma+pappa+barn”. Bredvid stod gruppen ”Queers for Israel” med en stor Israelflagga. Det här kändes helt galet, båda hetsade tydligt mot paraden på varsitt sätt. Det faktum att gruppen stod där bredvid nazisterna visade tydligt vems sida de föredrar. Medan ”Queers for Israel” inte var emot Pride på samma sätt som NMR så stöttar de ändå en högerextrem regering i Israel som begår folkmord. Medan tåget vandrade under NMR:s banderoll hörde man hur talkören ”Inga fascister på våra gator” ropades med mer och mer kraft. Fuck you-finger höjdes från tåget, nämner deltagare My Pettersson.

I en tid av kris och krig riktar makthavare hat mot marginaliserade grupper för att splittra rörelser. Enligt RFSL:s rapport ”Asylsökande hbtqi-personer utvisas på olagliga grunder” får 96 procent av HBTQI+-flyktingar avslag i Sverige, vilket leder till utvisningar och risk för förföljelse, diskriminering och våld. Vi kräver en förstärkning av rätten till asyl och ett stopp på utvisningarna. HBTQI+-flyktingar ska inte behöva tvingas in i stereotyper för att bevisa sin identitet och sexualitet.

Vi kräver också en massiv upprustning av vården och speciellt transvården. Kötiderna för könsbekräftande vård, psykiatri och elevhälsa är ibland flera år. Transpersoner, och mycket ofta unga transpersoner, är speciellt utsatta för psykisk ohälsa, självskada och suicidalitet på grund av till exempel bristande socialt stöd, brist på positiva förebilder och en tvåkönsnorm som lägger orimliga krav på deras uttryck och identitet.

Det är nu vi måste minnas vår historia. Pride är och ska vara en protest. Det är inte det party eller den propagandafest som etablissemanget vill få Pride att framstå som. Vi får inte glömma Stonewallupproret 1969, vilket var en startpunkt för de kamper och protester som vann oss de rättigheter som vi har idag. Vi måste stå enade och fortsätta protestera för allas rättigheter. Ingen är fri förrän alla är fria. 

”Man märker hur det har vänt”

Pridedeltagarna Timja, Elin och Ani från Oskarshamn vittnar om hur de märker av den nya backlashen mot HBTQI-personer.

– Man märker hur det har vänt. Det kommer en stark influens från USAs höger med falsk retorik. Vi märker hur det känns otryggare att vara öppet HBTQI. Vi har vänner som har slutat att hålla handen på stan och slutat klä sig som de vill.

– Det märks speciellt bland unga. För inte så länge sedan så var de unga emot diskriminering och kämpade för att rädda världen. Idag är det främst de unga som skriker mot HBTQI-personer på gatan och hånar oss.

– Det finns en motkraft inom vänstern men den hörs inte lika mycket. Vi kommer i alla fall gå i Oskarshamns Pride och i Ung Vänsters block där.