Den 30 april dömdes journalisten Joakim Medin för förolämpning av Turkiets president Erdoğan till 11 månaders fängelse. Men trots villkorlig dom är han kvar i Marmarafängelset i Istanbul. Datum har ännu inte offentliggjorts för nästa rättegång mot honom, där han anklagas för medlemskap i en terrororganisation.
Av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv
Under våren har den turkiska regimen arresterat flera tusen personer som deltagit i fredliga demonstrationer. Senast inför 1 maj greps ett 100-tal studenter efter att de på sociala media uppmanat till demonstrationer.
Både den svenska blåbruna regeringen och EU ser den turkiska regimen som en nära allierad. Nu ställs frågor om Säpos inblandning i gripandet av och åtalet mot Joakim Medin.
Joakim Medin har i sin journalistiska gärning gjort oss alla en tjänst genom att rapportera om verkligheten. I boken Rojava berättade han från kurdernas strider mot terrorgruppen ISIS och i Kurdspåret hur det svenska politiska etablissemanget – både Socialdemokraterna och Tidöpartierna – kröp för den turkiska regimen för att få stöd för sin Natoansökan. De svenska politikerna var ”beredda att offra människorätt, demokratiska fri- och rättigheter samt rättssäkerhet för att blidka Erdoğan”, som Per Olsson konstaterade i Offensivs recension av Kurdspåret. Det gällde även sedan tidigare EU, som gett miljardbidrag till den turkiska staten för att hindra flyktingar att nå dess medlemsländer.
Joakim Medin greps direkt på Istanbuls flygplats den 27 mars. ”Det tycks som att turkiska myndigheter visste att han var på väg. Hur då?”, skriver journalisten Jonas Gummesson i en debattartikel, där han också konstaterar att ”På goda grunder kan man anta att Säpo och [den turkiska säkerhetstjänsten] MIT uppfattade Joakim Medin som en gemensam fiende”. Detta sedan Joakim Medin rapporterat om den svenska Natoansökan och Turkiets roll i en artikel i Dagens ETC som illustrerades med den Erdoğandocka som hängdes upp utanför stadshuset i Stockholm för två år sedan. Men Erdoğan som en av de mest lättkränkta regenterna i världen anmälde dockan, och den turkiska regimen fick en snabb ursäkt av Ulf Kristerssons regering. Under Natoprocessen skrev de båda regeringarna sedan under en ”säkerhetspakt” om utökat samarbete mellan ländernas säkerhetstjänster. I januari i år deltog justitieminister Gunnar Strömmer och utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) på en uppföljning av pakten. Upptakten hölls i Turkiet. Säpo har inte svarat Gummesson när han ställt frågor om de varit inblandade när Joakim Medin greps.
Joakim Medin berättade på rättegången om hur gripandet gick till:
”Det var ingen tolk eller advokat närvarande. Jag fick ingen mat förrän på kvällen, och först efter att en annan fånge protesterat. Jag tillbringade natten där utan att få veta varför jag hölls fången.” I cellen fanns varken toalett eller vatten.
Joakim Medin deltog på rättegången, som hölls i Ankara, via länk från det ökända fängelset, och svarade själv på anklagelserna, trots att han inte fått se dem innan. Han försvarade rätten för journalister att rapportera och förklarade att han inte förtalat Erdoğan. Åklagarens anklagelser byggde på anonyma säkerhetskällor. Dessutom hade inget av det som togs upp – artiklar i Dagens ETC – hänt i Turkiet.
Domen kom mycket snabbt, 11 månaders fängelse villkorligt, vilket innebär att den inte behöver avtjänas i fängelse. Men han är kvar i cellen, i väntan på en andra rättegång, som rubriceras medlemskap i terrororganisation och spridande av terroristpropaganda. Det är den vanligaste anklagelsen mot de tusentals oppositionella som sitter i turkiska fängelser. Det gäller till exempel Selahattin Demirtaş, partiledare för HDP, som blev tredje största parti i valet 2014. Han har varit fängslad sedan 2016 och dömdes 2018 för just spridande av terroristpropaganda.
Den andra rättegången ska hållas i Istanbul. ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson skriver att det kan ta några veckor innan det är klart när den blir av. Enligt Joakim Medins advokater kan en dom i allra värsta fall lyda på 14 års fängelse. Det är därför alltför tidigt att som DN kalla den första domen ”en halv seger för yttrandefriheten”. Särskilt som regimens agerande, ovanpå sin tidigare allt starkare kontroll över turkisk media, nu vill skrämma journalister ytterligare, även utländska.
Vårens proteströrelse i Turkiet är den största på över 10 år, med miljontals deltagare i demonstrationer. Många onsdagar har marknader och affärsdistrikt stått tomma efter uppmaningar om bojkott som en del av protesterna. Dessa utlöstes när Istanbuls borgmästare, Ekrem Imamoğlu, arresterades dagen efter att han utsetts till det borgerliga partiet CHP:s kandidat i kommande presidentval, med god chans att besegra Erdoğan. Protesterna riktas också mot de massarresteringar av demonstranter och den repression som följde. Kampen begränsas samtidigt av CHP:s borgerliga politik.
Den svenska regeringen vill inte bråka med sin allierade i Turkiet. Åtskilliga inom Tidöhögern jublar istället över att Joakim Medin gripits och att Dagens ETC anklagas. Stödet till Joakim Medin är viktigt och behöver riktas mot både Erdoğan och det svenska etablissemang som blivit hans allierade.
Brutalt polisvåld mot 1 maj i Taksim, Istanbul
Turkisk polis attackerade demonstranter på Taksimtorget i Istanbul på Första maj. ISA och Offensiv fick denna rapport från en student som var med i demonstrationen:
Den 1 maj hölls två demonstrationer i Istanbul. Staten hade tillåtit firandet i Kadıköy, då politikerna befann sig i Kadıköy. I år förbjöd regeringen demonstrationer i Taksim, som är en symbol för Första maj i Turkiet. Vänsterorganisationer och vissa fackföreningar ville dock samlas i Taksim trots detta förbud. Demonstranter som ville gå in på Taksimtorget frihetsberövandes och flera torterades.
Strax före den 1 maj greps dessutom omkring 100 personer för att på sociala medier ha uppmanat till samling i Taksim. Jag deltog i aktionen i Taksim, som ligger på den europeiska sidan av Istanbul.
I videon nedan deklarerar universitetsstudenten Erkan:
”Det finns ingen demokrati, ingen rättsstat, ingen rättvisa i det här landet! Vi accepterar inte detta.” Han uttryckte sin protest trots polisens olagliga och omänskliga ingripande. Han avslutade sitt uttalande i trots mot de poliser som utförde sina uppgifter på ett avhumaniserande sätt. Polisen anklagade studenterna för att ha kopplingar till terroristorganisationer.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.