Stoppa folkmordet – för en verklig generalstrejk

Av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

En miljon människor i Israel deltog i söndags (den 17 augusti) i protester mot det upptrappade folkmordskriget i Gaza. Parallellt fortsätter den israeliska högerextrema regeringen och militären svältkriget och bombningarna för att uppnå sin planerade etniska rensning.

Det visar att det krävs ännu mer omfattande kamp, förankrad på arbetsplatserna, med tydliga krav på ett slut på kriget, ockupationen, belägringen och förtrycket i en kampvåg kopplad till de omfattande internationella protesterna.
Protestdagen, som kallades för generalstrejk, började planeras när Netanyahus högerextrema regering beslutade att ta kontroll över hela Gaza.
Protesten bestod av strejker, blockader av motorvägar och demonstrationer. Enbart i Tel Aviv demonstrerade en halv miljon, i hela landet en miljon.
Huvudkravet var stopp för kriget och att Netanyahus regering måste avgå.

Det var den största protestdagen sedan massprotesterna för ett år sedan, då även ledningen för israeliska motsvarigheten till LO, Histadrut, som stödjer regeringens krig, pressades till att utlysa endags generalstrejk.
Trycket underifrån kom främst från släktingar och alla som deltar i rörelsen för gisslan i Gaza. Den fick även stöd av flera företag och borgerliga politiker. Rörelsen avstannade dock när regeringen direkt efteråt inledde en offensiv mot Hizbollah i Libanon, som den officiella oppositionen i Israel gav sitt stöd till.
Både generalstrejken den 2 september 2024 och söndagens protest visar styrkan i massprotester. Men de visar också på avgörande svagheter.
Netanyahus regering har inte rubbats av protester som leds av borgerliga politiker och som inte riktats mot hela folkmordskriget och dess rötter i det långa förtrycket av palestinier, ockupationen och blockaden.
Regeringen fortsätter folkmordet, med fördrivning av de som finns kvar i Gaza stad som närmaste mål.
Samtidigt lanseras en ny massiv bosättning för att helt och hållet dela Västbanken i två delar, med upptrappade attacker från militär och bosättare. Israels militär fortsätter också sina militära angrepp mot Jemen, Syrien och Libanon.

Det som krävs i Israel nu är upptrappad kamp, med möten på arbetsplatserna, krav på en verklig generalstrejk följd av upptrappning. En dags strejk räcker inte, det kommer att krävas mer organisering och ett tydligt mål att fälla regeringen.
Socialister i Israel rapporterar om uttalanden från journalister, vårdpersonal, universitetsanställda med flera som kräver ett slut på kriget.
Gräsrotsorganiseringen måste byggas ut, liksom organiseringen av socialister med ett internationalistiskt, revolutionärt socialistiskt program.
Proteströrelsen globalt och protesterna i Israel måste riktas mot roten till folkmordskriget – ockupationen, det historiska förtrycket, och nu akut mot svältkriget, med krav på omedelbar och permanent vapenvila. Den globala rörelsen skakar de styrande, som hycklande försöker distansera sig från kriget. En motsvarande process finns också i Israel.
Det är arbetarklassen internationellt, särskilt i Mellanöstern, som har nyckeln till ett stopp på kriget. Kampen mot folkmordet är också en kamp mot imperialismen och det kapitalistiska system som skapat det nationella förtrycket och krigen.