Sundsvall: ”Vi offras för skogsjättens krav”

Av Per Johansson, sjuksköterska och boende i Lillström. // Artikel i Offensiv

Den 26 maj röstade Sundsvalls kommun ja till att gå vidare med planerna för nya vindkraftsparker på två nya områden, Tjärdalsberget och Högsvedjan. Jag själv kommer att beröras direkt av den på Tjärdalsberget.

För oss som bor i de aktuella områdena var det en besvikelse, samtidigt som det var väntat. Det som händer nu är att SCA lämnar över ärendet till en miljöprövning hos Länsstyrelsen.

Engagerade boende ute i de berörda byarna har under ett par år debatterat med kommunpolitiker, samt representanter från skogsjätten SCA, som kommer att bygga vindkraftparken. Vi har delat flygblad, skrivit debattartiklar och haft namnlistor. Vi har bland annat argumenterat att vi redan i dag är det område i Sverige som producerar mest vindkraft per yta. Att området redan har tagit stort ansvar. Jag ser redan idag en vindkraftpark när jag går upp en bit från mitt hus.

Det hettade ändå till på lokalmedias debattsidor när dagen närmade sig. Det kanske mest provocerande var Vänsterpartiets debattinlägg från Johan Håkansson och Klara Hedin om varför de stödjer SCA:s planer. Vi var tre stycken från min by som fick in debattartiklar till svar i lokaltidningen redan dagen efter.

Så här skrev jag bland annat: ”Sammanfattningsvis skriver alltså Håkansson och Hedin att det är avgörande att den gröna omställningen sker rättvist, att den har lokal förankring, att de förespråkar offentligt ägande och kontroll. Bra åsikter. Men inget av detta är fallet när det gäller SCA:s planer på Tjärdalsberget och Högsvedjan! Tvärtom. Varför stödjer Vänsterpartiet det då? Ni säger en sak men gör en annan.”

De som trott att man hos V skulle kunnat hitta kritik av storföretagen har under den här diskussionen blivit besvikna. Kommunens majoritet med S+V+C tycker nu att det brådskar med ny vindkraft. De hänvisar till prognoser om att behovet av el kommer att drastiskt öka närmaste åren till industrin.

Företagen kräver billig el och då vill kommunledningen ge dem det. Att hänsyn skulle tas till natur eller oss boende i dessa områden väger inte särskilt tungt.

Vi som kampanjat mot vindkraftsparkerna har förstått att det skulle bli svårt att kämpa mot storföretagens intressen. Vi har därför samtidigt också lämnat in förslag till kommunen om hur skadorna ska minskas med till exempel minimiavstånd, att det måste vara minst 3 kilometer till åretruntboenden, Vi har också hoppats att få bort de mest miljöskadliga placeringarna av verken, till exempel vid känsliga vattendrag, eller där det riskerar att påverka våra dricksvattenbrunnar. Det som ekonomiskt drabbar oss med planerna är att värdet på våra fastigheter direkt raseras. Vi riskerar att bli ruinerade. Att många som bor i våra områden med all rätt känner sig överkörda av företagen och politikerna gör lätt att de blir negativa till tankarna på grön omställning och klimatpolitik.

Klimathotet är allvarligt, och behovet av att ändra samhället är akut nödvändigt. Men frågan är: Ska elintensiva vinstdrivande storindustrier som bara kräver mer och mer el vara de ledande i klimatomställningen?

Såklart inte. Vi som socialister menar att det kommer att krävas en demokratisk planering av samhällets resurser, där maximal vinst inte är det som driver. De stora företagen och skogsbolagen måste tas över av samhället. Då skulle en planering för hushållning med de resurser som finns, utbyggnad och upprustning av järnväg med mera kunna bli möjlig, med miljö och klimat i fokus.■