De nya gränser som det mer än tre år långa kriget mot Ukraina har dragit ska lägga grunden till den uppgörelse som de båda despoterna Trump och Putin vill sluta. Enligt Trump är en uppgörelse mycket nära. Men mycket är ännu oklart och det är långt ifrån säkert att det blir en uppgörelse. Det kan inte uteslutas att Trumpadministrationen mycket snart bara lämnar förhandlingsbordet.
Av Per Olsson // Artikel i Offensiv
I Trumps utkast till avtal föreslås det att frontlinjerna fryses i sitt nuvarande läge, vilket innebär att den ryska imperialismen får kontroll över omkring en femtedel av Ukrainas territorium samt att USA också erkänner att Krimhalvön, som Putinregimen annekterade 2014, tillhör Ryssland. Det sistnämnda ska även Ukrainas president Zelenskyj ha gått med på efter att ha satts under hård press från Washington.
Detta istället för att l Krims invånare, i en demokratisk folkomröstning, får bestämma om de vill tillhöra Ryssland eller ej.
I utkastet sägs också att USA är beredda att lyfta de sanktioner som infördes mot Ryssland efter annekteringen av Krim 2014 och invasionen av Ukraina 2022.
Inga amerikanska säkerhetsgarantier ges till Ukraina, som ska avstå från att söka medlemskap i Nato.
”Trumps avtal ger Putin nästan allt han vill ha”, skrev Dagens Nyheter den 27 april i en kommentar till utkastet. Det är också därför som Moskva har varit positivare i sin respons till utkastet än den ukrainska regeringen. Enligt Trump, som vill återuppta förbindelserna med Ryssland, har den ukrainska regeringen ”inga kort att spela” och har bara att skriva under. Det är också Washingtons budskap till de europeiska regeringarna, som är placerade på åskådarplats.
För att kunna fortsätta kriget är den ukrainska regeringen beroende av USA:s militära stöd. ”Utan amerikanskt militärt stöd kommer vi att klara oss i sex månader. Europa kan omöjligen ersätta det amerikanska stödet”, sade generallöjtnant Ihor Romanenko, som tidigare tillhörde Ukrainas generalstab, till Al-Jazeera den 17 februari.
I mars drog Trumpadministrationen för en tid in det militära stödet som en del i utpressningen av Ukrainas regering. Den stora mängd vapen som Biden skickade strax innan han lämnade Vita huset gav Ukraina tid. Men, som Guardian skriver den 14 april, ”den tiden håller på att rinna ut. Ukraina håller på att tömma sina lager av amerikanskt krigsmateriel.”
Den ukrainska regeringen är därmed under hård press från såväl Trumpadministrationens maffiadiplomati som av läget på slagfältet, där den ryska imperialismen fortsätter att vinna terräng, om än inte i samma omfattning som förra året, samt en tilltagande krigströtthet på hemmaplan. Allt det kan kanske till sist resultera i att den ukrainska regeringen viker sig för USA-imperialismens diktat. Det är ett av flera möjliga scenarier. Mer sannolikt är dock att det dröjer innan en uppgörelse har förhandlats fram. Och, om så sker, kommer den med nödvändighet att vara en fortsättning på kriget men med andra medel. Risken är överhängande för nya väpnade konflikter.
Parallellt med ”fredssamtalen” fortskrider också Trumpadministrationens planer på att lägga beslag på Ukrainas mineraltillgångar. Under den gångna helgen var Ukrainas premiärminister Denys Sjmyhal i Washington för att godkänna de sista skrivningarna i det avtal som påtvingats Ukraina.
Trumpadministrationens påstådda fred innebär att Ukraina delas mellan de imperialistiska makterna i militariserade zoner, vilket omöjliggör för Ukrainas invånare att nyttja sina demokratiska rättigheter.
Men trots detta kan ett tillfälligt avbrott i striderna ge arbetarklassen i Ukraina och Ryssland en välkommen möjlighet att samla ny kraft. Bara en global massrörelse baserad på den organiserade arbetarklassen och ett revolutionärt socialistiskt program har möjlighet att sätta stopp för de imperialistiska maktstrider, krigshetsare och den militarism som står i vägen för en värld av fred och frihet.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.