Trumps massiva bombattack mot Iran innebar en dramatisk eskalering av krigs- och våldspiralen i Mellanöstern. ”Med USA:s bombangrepp mot Iran kastas världen in i en ny upptrappad storkonflikt”, skrev Dagens Nyheters Michael Winiarski i en kommentar den 22 juni.
Av Per Olsson // Artikel i Offensiv
På randen till det totala kriget slöts dock en vapenvila, som inleddes på morgonen den 24 juni (då detta skrivs). Om vapenvilan blir varaktig återstår att se. Bara timmar efter att den trädde kraft påstod den israeliska regimen att den brutits av Iran och ”Israels försvarsminister Katz sa att han hade beordrat militären att slå till mot Teheran” (Al Jazeera den 24 juni).
Trump skryter om att det är han som fått till stånd vapenvilan och att bombningarna var ”en fantastisk militär framgång”. Men det är fortfarande långt till det kärnavtal som Trump krävt att Iran ska skriva under och till att Iran tömmer sina lager av anrikat uran. Ännu längre är det till fred.
Krigspolitiken består och dagligen förvärras den humanitära katastrofen i Gaza. Nyligen larmade Läkare Utan Gränser om att den israeliska regimens folkmordskrig ”håller systematiskt på att förstöra de förutsättningar som är nödvändiga för palestiniernas liv”.
Med Netanyahus krigsregering vid makten och Trump i Vita huset tenderar varje vapenvila att bli bräcklig och tillfällig.
Det blir därför ännu mer brådskande att bygga det globala motståndet mot krig, militarism och imperialism med massdemonstrationer, blockader och strejker. Bara om arbetarklassens potentiella styrka blir till en organiserad kraft kan en väg till verklig fred öppnas.
Bakom kriget och våldet finns de härskande klassernas jakt på makt, prestige och marknader. Kampen för fred är en kamp mot krigets grundorsaker – imperialism och kapitalism.
Som socialister gav vi inget stöd till någon av de två reaktionära regeringar som under 12 dagar skickat missiler och bomber som dödat oskyldiga civila och som står beredda att göra det igen. Båda dessa regimer har det gemensamt att de också bedriver krig på hemmaplan – mot arbetare och fattiga.
USA:s bombangrepp hade föregåtts av att den israeliska regimen att man tagit ”kontroll över det iranska luftrummet” och därmed öppnat vägen till krigets nästa blodiga fas. ”’ Det var den största attacken någonsin med B-2-stealthbombplan och den första gången som GBU-57, USA:s största bunkerbomb, användes i strid. Trump blev också den första amerikanska presidenten som har attackerat ett annat lands kärnanläggningar och den första som öppet har anslutit sig till Israels krig” (Economist den 23 juni).
Vilka skador på Irans kärnenergiprogram som attackerna orsakade är ännu oklart. Men sannolikt kommer Trumps angrepp att öka den iranska regimens vilja att skaffa sig kärnvapen som en ”livförsäkring”.
Netanyahus krig mot Iran har målet att få till stånd en ”regimförändring” i landet, vilket Trump också gjort gällande. Det var också ”regimförändring” som var det uttalade målet för USA:s krig mot Irak 2003 och som blev till en mardröm utan slut för massorna i Irak och angränsande länder. Efter USA:s snabba militära seger och upprättande av en marionettregim i Irak följde terrorvälde och sekteristiskt inbördeskrig. I Afghanistan resulterade ”regimförändringen” 2001 till USA:s längsta krig och till att talibanerna på nytt kom till makten 2021.
Det är upp till Irans arbetare och fattiga att störta landets reaktionära regim, ingen annan. Massorna kan bara lita till sin egen styrka och solidariteten från kampen i andra länder. Netanyahus och Trumps krig blev också till ett slag mot arbetares, ungdomars och kvinnors kamp i såväl Iran som på hemmaplan.
Under den tid som kriget mot Iran pågått har svältkriget mot Gaza intensifierats och allt fler palestinier har drivits bort från sina hem på Västbanken.
För Netanyahu är kriget såväl ett medel för att bli kvar vid makten som för att i ännu högre grad ”omstöpa” Mellanöstern till sin och USA-imperialismens fördel.
De Västledare som bara för några veckor sedan kände sig tvingade att kritisera, om än i försiktiga ordalag, folkmordskriget i Gaza slöt omedelbart upp bakom Netanyahu när han utvidgade kriget och angrep Iran. ”Israel gör det smutsiga jobbet för oss alla”, sade exempelvis den tyske förbundskanslern (statsministern) Friedrich Merz och uttalade sitt stöd för en ”regimförändring”. Storbritanniens socialdemokratiska premiärminister Keir Starmer var också snabb med att uttala sitt stöd till Trumps bombangrepp, trots att de också riktade en dödsstöt för hans och övriga europeiska regeringars försök till medling.
Trump tycks nära illusionen om att han ensam kan diktera villkoren för den fortsatta utvecklingen, det tillsammans med den hybris som präglar Netanyahus krigsregering delar med USA-imperialismen jämte att den iranska regimen har ett behov av att visa styrka kan innebära att vapenvilan blir kortlivad.
Den iranska regimen är skakad och försvagad, men har som Dagens Nyheter skriver ”fortfarande resurser att tillfoga Israel och USA svåra skador”.
USA-imperialismens strävan att med militära medel ändra maktförhållandena i Mellanöstern skärper de imperialistiska maktstrider som gör världen till en allt farligare plats.
Iran är en av få allierade som den kinesiska och ryska imperialismen har i Mellanöstern. Förbindelserna länderna emellan gäller dock främst ekonomi. Både den ryska imperialismen och den kinesiska imperialismen har hittills aktat sig för att göra militära utfästelser till Iran.
Men om kriget mot Iran återupptas och USA-imperialismen på nytt blir med kan det bli till storkrig i Mellanöstern som likt kriget i Ukraina involverar, direkt eller indirekt, alla imperialistiska stormakter.
Även om storkrig kan undvikas och stridigheterna delvis pausas hotar den giftiga blandningen av kapitalism, nationalism, militarism och allt mer auktoritära regimer att resultera i nya krig.
Den enda vägen framåt är att bygga arbetarkampen och en socialistisk massrörelse som kan förena de förtryckta i en gemensam kamp mot kapitalism och imperialism – för en socialistisk värld i fred och frihet.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.