Av Vilgot Karlsson // Artikeln är en omarbetad återpublicering av en artikel i Offensiv #1639
”Vi behöver sitta i en regering så att Sverige kan byggas starkt igen”, som partiledaren Nooshi Dadgostar sade till Aftonbladet i december 2024 och fortsatte: ”Vi röstar på den regering vi kommer att sitta i”.
Samtidigt förklarade V:s EU-parlamentariker Jonas Sjöstedt i en Folkbladetkrönika hur Vänsterpartiet kan samarbeta med nyliberala Centerpartiet eftersom ”även de partier som står längst ifrån varandra i frågor som privatiseringar och ekonomisk politik, Vänsterpartiet och Centerpartiet, har andra frågor som förenar dem” och fortsatte: ”Vänsterpartiet kommer att få acceptera Natomedlemskapet… Socialdemokraterna kommer att stå fast vid en mycket stram migrationspolitik, men tillsammans med Miljöpartiet och Centerpartiet kan vänstern göra mindre förbättringar”.
Högersvängen har Vänsterpartiet signalerat sedan länge. I februari 2022 var V ensamt riksdagsparti att rösta emot stödpaketet med vapen till Ukraina, men efter intern debatt och extern kritik hävde partistyrelsen beslutet. Sedan dess har V röstat ja till samtliga följande 18 stödpaket till Ukraina, totalt beräknat till ett värde på 83 miljarder kronor (Regeringskansliet 08/2025). V röstade även för det senaste historiska militarismpaketet på 300 miljarder kronor.
Inför Vänsterpartiets kongress den 8 maj 2024 lämnades nästan 1 000 motioner in, varav många i protest mot förslaget till ett nytt, politiskt urvattnat partiprogram. Programmet reviderades efter hård kritik men innebär fortfarande en högervridning.
I partiets strategidokument från år 2020 betonas behovet av ”utomparlamentarisk mobilisering i tät kombination med agerande i parlamenten”, i stark kontrast mot dagens situation.
Istället för att delta i de regelbundna Palestinademonstrationerna landet runt, den tveklöst viktigaste kampfrågan som hålls vid liv av en outtröttlig rörelse, väljer Vänsterpartiet att lansera en intern ”spetsutbildning om konsten att regera” i förberedelse för sina eventuella ministerposter i en ny regering. Inbjudna föreläsare är Anders Borg, Jacob Wallenberg, med flera. De enskilda riksdagsledamöter – Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat lyser som starkast exempel – som har valt Palestinasolidariteten över lojaliteten till Dadgostars desperata regeringsambitioner, har kastats till vargarna, mobbats tills de lämnar sina uppdrag. Andra socialister som stått för vänsterkritik, som Björn Alling, har uteslutits.
Det är uppenbart att det behövs ett nytt vänsterparti som inte har huvudet bland molnen utan fötterna på jorden, som är gräsrotsbaserat och aktivt deltar i kamprörelser samt för arbetarklassens talan inte bara i riksdagen utan också på jobben, i skolorna, bostadsområdena och på gatan. Entusiasmen kring nya vänsterinitiativ globalt visar potentialen som finns för att bygga ett nytt vänsteralternativ även i Sverige. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.