Vad hände med Norden?

Svenska gränskontroller för “säkerhet” – att stoppa de som tvingas fly från krig, förtryck och terror (Foto: News Oresund / Flickr CC).

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Över 60 år av öppna gränser i Norden har avlösts av murar med väpnade militära styrkor och vakter. Varför och vad ligger bakom?

Haparanda och Torneå har mer och mer blivit en stad. Många orter i Värmland och Bohuslän har tät kontakt med Norge. Pendlingen över Öresund har ökat kraftigt med bron, som i år fyllde 20 år. Men nu har öppenheten avlösts av murar. 
För den som åker från Sverige till Norge väntar 14 dagars karantän. Norsk militär, som fullt ut är Nato-soldater, står på vakt vid gränsen. ”Jäkla besvärligt att bygga ihop två städer till en stad, sedan kom det kravallstaket och hemska vakter…hur tänkte man här?? Stora problem för oss i Haparanda, som sagt vi är ihop med Torneå”, löd ett av svaren i en enkät från nordiska Gränshinderrådet. 67 procent svarade att de har haft problem med att träffa familjen på andra sidan gränsen och 59 procent att gränskontrollerna skapat bekymmer.

De senaste 68 åren har det inte krävts pass för att resa inom Norden, och i 62 år har de fem staterna haft en tullunion. Så sent som för ett år sedan lanserade statsministrarna en ”gemensam vision” på ett toppmöte i Reykjavik att Norden skulle bli ”världens mest hållbara och integrerade region fram till år 2030”.
Av de fem statsministrarna är tre socialdemokrater (Mette Frederiksen, Danmark, Sanna Marin, Finland, och Stefan Löfven), en vänsterpartist (Katrín Jakobsdóttir, Island) och en moderat (Erna Solberg, Norge). Men i en kapitalistisk värld spelar partitillhörighet mindre roll än nationen. 
”Sedan flyktingkrisen 2015 har det blivit en universallösning på vilket politiskt problem som helst att stänga gränserna. Det är något som har hänt som pekar på en mer nationalistisk hållning”, kommenterade Johan Strang, Nordenexpert på Helsingfors universitet till Sveriges Radio.

Stängda gränser hindrar inte virus. Det skulle däremot äkta samarbete kunna göra.

EU:s öppna gränser, Schengen, har gått samma väg som Norden. Under 2015 stängdes en rad gränser som har varit öppna: mellan Italien och Österrike, Danmark och Sverige, alla gränser till Ungern och många fler.
Politiken har upprepats under coronakrisen. Politiker har agerat som om viruset stannar vid statsgränser. Danmark stängde gränsen till Sverige, fastän Skåne hade färre smittade än Köpenhamnsregionen.
För Sveriges regering är det idag naturligtvis ett stort bakslag att den ”egna” linjen mot pandemin har lett till att övriga nordiska länder hör till de som har svartlistat besökare från Sverige. Att Sverige har så många fler döda beror dock knappast på att Sverige har haft öppnare gränser. De många fler döda beror snarare på den högre andelen privat äldreomsorg, som under covid-19 har följts upp med brist på tester, smittspårning och skyddsutrustning. 
Förhoppningen att den svenska linjen skulle ge en bättre ekonomisk utdelning, som Jakob Wallenberg gav uttryck för, har inte heller uppfyllts. Sverige har idag många fler döda och snarare sämre ekonomisk utveckling än exempelvis Danmark.

Mer eller mindre frihet att resa i Norden, EU och internationellt är undantag under kapitalismen. Möjligheten att resa införs inte för medborgarnas bästa, utan för att det underlättar för storföretag att ordna arbetskraft, för att gynna turistindustrin och konsumtionen. 
När politikerna behöver peka ut ”yttre fiender” för att avleda missnöje är det överordnat vinsten av öppnare gränser. Det är vad den svenska regeringen gjorde 2015, när flyktingpolitiken lades på EU:s bottennivå.
Stängda gränser hindrar inte virus. Det skulle däremot äkta samarbete kunna göra.

Kapitalister och politiker som agerar i deras intresse kan inte genomföra verklig enighet över statsgränser. Förr eller senare slår nationalismens fälla igen, som den har gjort nu.
Arbetarrörelsen, klimat- och kvinnokampen, antirasismen och socialismen har inga nationsgränser och kan inte stödja regeringarna i något av de inblandade länderna. Vi har allt att vinna på gemensam kamp.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!