Vårdkrisen: Ett högerpolitiskt haveri

av Åsa Karlsson // Artikel i Offensiv

Cecilia Magnusson är överläkare på infektionskliniken i Jönköping och en av dem som tog hand om det första covid-19-fallet i Sverige. Hon berättar om den sorg som finns hos personalen, en ”sorgskuld” över alla man inte kunnat rädda, över alla som inte fick ta farväl som man önskade.

Läkare som har drabbats av långtids-covid har bildat ett nätverk, till stöd för andra läkare eftersom bristen på kunskap drabbar patienter. De kände sig tvungna då nationella riktlinjer ännu inte finns. Alla de allvarliga symptom som sjuka berättar om ska ”vetenskapligt utredas” först, enligt Socialstyrelsen. ”Läkare på vårdcentraler behöver få reda på symptom för att kunna hjälpa, därför slår vi larm”, säger gruppen Läkare till läkare. 
Vården är helt oförberedd på den ökande gruppen långtidssjuka covid-patienter. Ingen vet hur rehabilitering och behandling ska gå till. Många hundra, kanske tusentals, får men för livet.

Nu börjar det borgerliga styret i Hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Stockholm med moderaten Lars Rådén (1:a vice ordförande) använda sig av coronakrisen för att lura oss till fortsatta försämringar inom vården. I Dagens Medicin duellerar han bland annat med läkarna i Stockholms Sjukvårdsupprop genom att helt cyniskt och lögnaktigt hävda att det i årets budget satsas mer pengar än någonsin på vården, en ökning med 3 procent.
”Satsningen är i själva verket besparingar. Det är bara floskler”, säger läkarna Akil Awad och Laura Björnström som påpekar att det skulle behövas minst 4,9 procent jämfört med 2020 års anslag. I Stockholm finns inga marginaler; redan före pandemin var arbetsmiljön usel och patientsäkerheten brast mer som regel än undantag.

Sjuksköterskor säger upp sig på löpande band – 3 600 sade upp sig år 2020 jämfört med 900 stycken 2019. I Sjukvårdsuppropet finns över 500 vittnesmål där läkare och annan sjukvårdspersonal berättar om en ohållbar arbetsmiljö.
Lars Rådén (M) säger att han välkomnar en öppen debatt och att lyfta problem är första steget till att lösa dem. Men nu har vi den här vårdskulden och då ”måste vi alla hjälpas åt att hantera den”.
Stockholm har hand om 20 procent av Sveriges cancervård, som har drabbats mycket hårt i hela landet, men enligt läkaren Annika Wassberg Strindberg som är seniorläkare och dagligen ser hur cancerpatienter får lida i onödan är det extra problematiskt i Stockholm. ”Införandet av New Public Management reducerade patienter till enbart en kostnad, vilket är cyniskt inhumant”, menar hon.
2 300 män dör av prostatacancer varje år i Sverige, efter stort lidande. 1 000 av dessa skulle kunna räddas med bättre vård och screening, men politikerna vägrar fatta beslut och vill utreda mer, vilket är komplett onödigt. Läkare skulle kunna köra över dem och fatta egna beslut, men det är så många olika vårdgivare att det är svårt att få rätt vård. 
Under 2020 har dessutom färre sökt vård och färre har gått på kontroller, även för bröst- och livmodercancer, på grund av covid-19, rapporterade Dagens Medicin den 15 december.

Inom akutpsykvården har man sett hur många med psykisk ohälsa undvikit att söka hjälp på psykakuter under pandemin, av rädsla att bli smittad och att man inte vill belasta vården med risk att förvärra symptom. Det var 9 500 färre besök 2020 jämfört med 2019 (mars-okt, Socialstyrelsen), men fler har fått läggas in, kanske för att de väntat för länge. 
I Skåne slår läkare nu larm efter att Försäkringskassan har börjat kräva sjukintyg igen, trots att pandemin verkligen inte är över. Att allt fler smittas och att tvingas gå till vårdcentral för intyg är helt mot sunt förnuft, säger läkarna. ”Vården behöver andrum för att prioritera det som är viktigt, snoriga barn ska vara hemma, sjuka likaså.”

Alla regioner har det tufft. I en ny rapport fastslås det att den psykiska ohälsan hos vårdpersonalen har ökat till följd av krisen, men i Örebro sitter docent och överläkare Lars Breimer som ser stora, ”oväntade” möjligheter med coronaåret 2020. 
Han tycker inte att vi ska tala om vårdskuld eftersom det skulle betyda att någon är ”skyldig” och att den skulle kunna betalas på något sätt, vilket är helt omöjligt. Sverige kommer aldrig att ”komma ikapp”, det ska vi bara inse, menar han. 
Men skyldiga finns: de styren, oavsett politisk färg, som under 30 år av högerpolitik har drivit igenom nedskärningar, privatiseringar och avregleringar av vård och omsorg år ut och år in, vilket har tvingat personalen att göra mer med mindre resurser. Det är hög tid för ett vårduppror med tydliga krav på mer resurser till ALL vård och ett stopp på nedskärningar.