Vårdkrisen i Stockholm fortsätter

Permanent vårdkris är det nya normala i nyliberalismens Stockholm (Foto: Robert Bielecki).

av Johan Sand, sjuksköterska // Artikel i Offensiv

Den näst sista helgen i februari tvingades Stockholms största akutsjukhus, Södersjukhuset, att utlysa stabsläge på grund av brist på vårdplatser och långa väntetider på akutmottagningen.

Det var andra gången under 2020 och femte gången de senaste tre åren som Södersjukhuset (SöS) gick upp i stabsläge, vilket innebär att sjukhusledningen direkt kopplas in för att försöka lösa den uppkomna situationen. 
Vittnesmål finns om patienter som tvingats vänta över ett dygn på akuten på att få komma upp på en vårdavdelning. 
Akutmottagningen i sig är endast dimensionerad för att ta emot, undersöka och behandla de mest akuta tillstånden för att sedan flytta behövande patienter till vårdavdelningar. När plats inte finns på vårdavdelningar betyder det, förutom trängsel på akutmottagningen, att de patienter som ligger kvar där inte får den vård de behöver, eftersom akutens personal är fullt sysselsatt med att ta emot nya patienter som kommer in. En akutmottagning får inte och kan inte stänga med mindre än att chefsläkare beslutar så.

Ett stabsläge kan ses som ett tyst erkännande av att patientsäkerheten inte kan upprätthållas. Om patienter inte får den vårdplats de behöver, utan tvingas vänta i en korridor på en överfull mottagning, kommer de inte att få den hjälp och den övervakning och tillsyn som de behöver, och undersökningar, läkemedel etcetera kommer att fördröjas eller helt utebli på grund av att ingen hinner med. 
Därmed kan de inte få rätt behandling i rätt tid och hotande försämringar i deras tillstånd riskerar att missas. Således äventyras alla patienters säkerhet om det saknas för många vårdplatser och köerna på akuten växer.

Förra gången stabsläge utlystes var i början på januari, efter flera långhelger med många helgdagar runt jul och nyår. Den utlösande faktorn då var störningar i Karolinska sjukhusets IT-system, framför allt på Karolinskas Huddingedel (före detta Huddinge sjukhus).
Journalsystem blev oåtkomliga, vilket fick Karolinskas sjukhusledning att stänga akutmottagningen i Huddinge och omdirigera akuta patienter till bland annat SöS. Detta gav upphov till att fler än vanligt sökte vård på SöS akutmottagning.
Denna gång hade ingenting speciellt hänt – vilket i sig visar på den kroniska karaktären på den kris som råder i Stockholms akutsjukvård. Vädret var milt med barmark och därmed ytterst få halkolyckor. Årets influensa fanns visserligen, men gav inte upphov till särskilt många nya insjuknade jämförelsevis. 
Inga fall av coronavirus hade vid den tidpunkten upptäckts i Sverige. Inga attentat, större olyckor, bränder eller dylikt hade inträffat. Ändå räckte inte de tillgängliga akutsjukvårdsresurserna till. Det utgör i sig ett bevis på det som vårdpersonal i Stockholm länge larmat om: nedskärningarna hotar liv.

År 2017 hade Sverige med 2,21 vårdplatser per 1 000 invånare minst antal vårdplatser i förhållande till befolkning i hela EU. Sedan dess har antalet fortsatt sjunka. 

År 2017 hade Sverige med 2,21 vårdplatser per 1 000 invånare minst antal vårdplatser i förhållande till befolkning i hela EU. Sedan dess har antalet fortsatt sjunka. 
Det finns inga tecken på någon ändrad kurs från styrande politiskt håll. I 2020 års budget tvingas akutsjukhusen i Stockholm till ytterligare besparingar, i Södersjukhusets fall på ca 300 miljoner kronor. Såväl SöS som Danderyds sjukhus och Karolinska lade under hösten varsel för läkare och undersköterskor, det vill säga de planerade för att minska personalstyrkan samtidigt som arbetsbelastningen fortsatt att öka. 
Nyligen har sjukhusledningarna för SöS och Danderyd dragit tillbaka sina varsel gällande vårdpersonal, men sparkraven kvarstår och skälet till att varslen dras tillbaka är naturliga avgångar. Ambitionen att minska den totala personalstyrkan kvarstår alltså, även om ingen blir uppsagd.

Vem som helst som någonsin har haft ett arbete med någon sorts prestationskrav inser att färre anställda kombinerat med fler patienter innebär mindre tid för varje patient, och därmed större risk att något viktigt missas, det vill säga sämre patientsäkerhet. Ändå framhärdar de styrande borgerliga politikerna i att nedskärningar i akutsjukvården är nödvändiga. 
De extrapengar som majoriteten i riksdagen nyligen beslutade om till regioner och kommuner kommer i region Stockholm inte att användas till sjukvård, enligt finansregionrådet Irene Svenonius (M).
Den 29 mars planeras Patientsäkerhetsmarschen, en fortsättning på de protester som startades av Stockholms Sjukvårdsupprop i november-december 2019, ett viktigt nästa steg i vårdkampen.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!