”Vatten är viktigare än vanadin”

Av Vilhelm Rosenberg Domeij // Artikel i Offensiv

Den 18 oktober samlades hundratals personer på Sergels torg i en demonstration mot gruvbrytning i alunskiffer. Många hade rest från platser i hela landet för att delta. Stämningen var mycket bra trots det kalla vädret och på stora banderoller stod det ”Rör inte det kommunala vetot!”. I demonstrationståget bar man på ett långt blått tygstycke, som symboliserar ett vattendrag, då en stor fara med brytning i alunskiffer är effekten på närliggande vattendrag.

Demonstrationen ägde rum mot bakgrund av regeringens förslag att upphäva uranbrytningsförbudet, vilket kommer att beslutas om den 5 november. Jag pratade med Linda Forss, som var med och organiserade demonstrationen. Hon anser att faran med det här är att det skulle motivera mer brytning i alunskiffer för att nå uranet. ”Alunskiffer är en sedimentär bergart som innehåller tungmetaller och andra giftiga ämnen, men även sånt som vissa vill ha, typ uran, vanadin och så vidare, men det finns inga idag kända sätt att bryta utan att det är extremt stora risker för miljön, och därför är vi så angelägna att uranbrytningsförbudet och det kommunala vetot behålls. Problemet med lagförslaget är att det då ökar riskerna för att just dom här materialen ska bli brutna i, och det finns även förslag om att upphäva det kommunala vetot [mot uranbrytning], vilket är mycket, mycket bekymmersamt i kombination.”

Organisatörerna är många och samlade genom facebookgruppen ”Sverige mot brytning i alunskiffer”. Forss betonar självorganiseringen av deltagarna. ”Bland dom självorganiserade finns det i sin tur personer som är organiserade i olika grupper. Bland annat Urbergsgruppen i Norra Kärr i Östergötland, en nybildad grupp kring sjön Malgomaj i södra Lappland, och sen vi som är organiserade i området kring Storsjön, men tillsammans gör vi det här.”