Äldreomsorgen har blivit en dödsfälla under covid-19

Nedmonteringen av välfärden skapar dödsfällor och enorm press på personalen. Privata aktörer skär guld med täljkniv genom att försämra arbetsmiljö, bemanning och anställningstrygghet – och nu genom att vägra ge de anställda skyddsutrustning (Foto: Arbetsmiljöverket).

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Närmare 90 procent av de 3 743 som har avlidit av covid-19 när detta skrivs har varit 70 år eller äldre. Drygt varannan av dessa bodde enligt Socialstyrelsen på äldreboenden, eller särskilt boende som det kallas. Ytterligare en fjärdedel hade kommunal hemtjänst. 
Det är ett katastrofalt fiasko för regeringens och Folkhälsomyndighetens ständigt upprepade mantra om att Sveriges högsta prio under pandemin är att skydda de äldre. Särskilt i de allra mest drabbade regionerna, som Stockholm och Sörmland, har stora delar av äldreomsorgen blivit en dödsfälla för de äldre och sköraste.

SVT har granskat hundratals larm till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) under perioden 16 mars till den 22 april. I mer än hälften av dessa larm pekas den synliga bristen på munskydd, visir och annan skyddsutrustning ut. Andra ofta redovisade riskmoment är underbemanning som gör att personal tvingas röra sig mellan sjuka och friska, personal som går sjuka till jobbet eller som smittar trots att de inte har märkt några symtom.
Enligt en regionenkät i Stockholm är de stora boendena hårdast drabbade. 40 procent av boendena i Stockholm med smitta har en personalstyrka på över 75 personer.
Ingen skugga ska falla över den personal som på grund av underbemanning tvingas riskera sin egen hälsa för ofta hjältemodiga insatser.
– Vi fick ordentlig utrustning ganska sent så många i personalen har blivit smittade. Och de började testa de som var sjuka för sent, fler kunde ha överlevt om man tagit prover tidigare, säger en anställd på ett äldreboende i Stockholm till SVT.
Att det efter mer än två månaders pandemi råder brist på skyddsutrustning, viktiga läkemedel och provtagningar är en stor skandal, som i hög grad är direkt kopplad till avskaffade beredskapslager och apotekens privatisering.
– Det har varit som en löpeld som har rört sig i samhället, säger Björn Eriksson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm.

Men det handlar inte om en sorts ohjälplig naturkatastrof, utan om en kris som har sitt ursprung i kapitalismens rovdrift och som på varje punkt har förvärrats av allvarliga missgrepp av nyliberala politiker och myndigheter, som en underminerad och privatiserad vård och äldreomsorg, en raserad krisberedskap och en otroligt sent utbyggd testning och smittspårning. 
Därmed har till exempel omsorgspersonalen varken kunnat upptäcka vilka av kollegorna som bär på smitta eller vilka boende på till exempel stora äldreboenden som skulle behöva isoleras. 
Nu hoppas Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi vid Karolinska institutet, att mellan 10 000 och 40 000 fler ska vilja delta i den forskningsstudie med två tester för virusspårning och antikroppar som han försöker få fart på. Men än är det inte obligatoriskt att ens testa all personal på Region Stockholms sjukhus och än mindre på Stockholmskommunernas äldreboenden.

Enligt Folkhälsomyndigheten är de fyra viktigaste åtgärderna mot smitta i äldreomsorgen basala hygienrutiner, att personal stannar hemma vid minsta symtom, att personal tar hand om färre brukare och att personal håller avstånd till varandra. Men detta har på varje punkt visat sig närmast omöjligt i en under 30 år allt mer underbemannad och fragmenterad verksamhet med många sjukskrivna, en hög andel timanställda, outbildade vikarier och mycket få sjuksköterskor och läkarinsatser trots dagens högre andel än tidigare mycket gamla, multisjuka och dementa. 
Att Folkhälsomyndigheten trots detta nu har valt att lägga ansvaret för att besluta om en så pass självklar åtgärd som munskydd och visir i patientnära verksamhet på lokala chefer är en skymf mot personalen. 
Det är lätt att instämma i AT-­läkaren Fanny Nilssons svar på sin egen fråga i Dagens Arena om vem som är skyldig: ”Staten som sänkt skattekvoten till rekordlåg nivå och släppt in vinstdrivande riskkapitalister vars enda affärsidé för äldreomsorgen är att försämra bemanningen, kommunerna som fortsätter slakta omsorgsbudgetar, arbetsgivarna som behandlar sina anställda inom omsorgen som skit, läkarna som vänder äldre och multisjuka ryggen och slutligen Folkhälsomyndigheten som baserade sina antaganden på en omsorgsverklighet som inte finns.”
Enligt professor Marta Szebehelys har arbetsbelastningen mätt som antal besök per anställd i hemtjänsten tredubblats från fyra till tolv på 30 år, från mitten av 1980-talet till 2015. Idag träffar en äldre med behov av hemtjänst i snitt 16 olika personer under en tvåveckorsperiod, en ökning från tolv personer 2007. Som Åsa Plesner i Tankesmedjan Balans visat skulle äldreomsorgen idag behöva ett tillskott på 23 miljarder kronor bara för att komma tillbaka till samma kvalitet som för 20 år sedan. 

Personalen i hemtjänst, hemsjukvård och på äldreboenden var enligt Socialstyrelsen (mars 2020) redan innan coronakrisen sjukskrivna dubbelt så många dagar som genomsnittet för samtliga anställda. I Stockholm levde bara hälften av stadens över hundra utförare i hemtjänsten innan pandemin upp till kravet att hälften av alla anställda ska ha omsorgsutbildning. 
Det är lätt att föreställa sig att pandemin därför har betytt en enormt hög andel otillräckligt utbildad personal med osäkra, tidsbegränsade timanställningar. Samtidigt har även majoriteten av den utbildade vårdpersonalen utsatts för så hårt pressade minutscheman att de alltför ofta inte har kunnat arbeta smittsäkert. 
De skandaler som nu avslöjas står därför som spön i backen. En av de mest uppmärksammade har inträffat på Berga vård- och omsorgsboende i Solna, som är ett av bolaget Ansvar & Omsorg AB:s 30-tal äldreboenden i Mellansverige. Där har enligt larm från de anställda och Kommunal 35 av de 96 äldre på boendet avlidit av covid-19, samtidigt som halva personalstyrkan är eller har varit sjukskriven. 
Enligt skyddsombudet har personal pressats av arbetsledningen att röra sig mellan avdelningar med såväl smittade som osmittade i samma arbetskläder och med samma munskydd, med risk för ytterligare smittspridning. 
Bergas ledning anklagas också för att ha försökt tvinga personalen att jobba trots symtom som hosta och huvudvärk. 
– De som inte tänkte komma till jobbet ansågs arbetsvägra, vilket kan vara skäl för uppsägning, uppger Elisabeth Antfolk, Kommunals sektionsordförande inom privat vård och omsorg i Stockholm. 
Läget uppges dessutom vara likartat på alla bolagets äldreboenden.

En kanske ännu värre skandal, som har avslöjats av lokaltidningarna Eskilstuna-Kuriren, Södermanlands nyheter och Katrineholms-Kuriren, är att Sörmlands kommun- och regionchefer medvetet har mörklagt hur den stora smittspridningen ser ut i äldreomsorgen både gentemot de boende, anhöriga och media.
Sedan sekretessen börjat rämna har det visat sig att 25 av 65 boende har avlidit på ett äldreboende i Eskilstuna, där fullständigt kaos har rått och personalen enligt Strängnäs tidning i början var hänvisad till ”kommunens egentillverkade munskydd av pappershanddukar”. På den avdelning där smittan först tog sig in blev all ordinarie personal sjuk. Konsekvensen blev att övrig personal fick springa mellan smittade och osmittade, samtidigt som vikarierna bara fick instruktioner om hur de skulle agera via mejl, som de inte hade. 
Personalen var samtidigt belagd med munkavle.

Vård efter behov har allt mer ersatts av den vinstdrivna marknadens privatiseringar, ojämlika vårdval och gräddfiler.

– I coronatider litar vi på ett arbetsmiljöverk som borde sätta arbetsmiljön för undersköterskor och vårdbiträden främst. Nu är förtroendet förbrukat i den frågan. Vi vet inte hur vi ska kunna lita på den här myndigheten och jag tror jag talar för många fackföreningar som tycker samma, säger Kommunals förbundsordförande Tobias Baudin till SVT.
Så kröns äldreomsorgens 30 år utdragna nedklassning av Sveriges ledande politiker i både regeringen, riksdag och kommuner av ett nytt spektakulärt svek. 
Bakom talet om äldreomsorgens fragmentisering döljs oviljan att tala om detta som en konsekvens av katastrofala privatiseringar. Bara i Stockholms stad är 77 av 91 leverantörer privata, och 9 av de 10 kommuner i landet som har mest timmisar finns i Stockholmsregionen. I många fall saknas kollektivavtal, ob, betald restid och sjukersättning från Försäkringskassan för den som inte kan styrka vilka timmar hen skulle ha jobbat. 
– Sämst är situationen hos privata vårdgivare med många timanställda och usla villkor, vittnar Elisabeth Antfolk, nämnda sektionsordförande för kommunalare i Stockholms privata vård och omsorg.
Ingen har någon koll alls på vad som sker i den djungel av vinstdrivande privata hemtjänstföretag som finansieras av skattebetalarna. Stockholms stads oppositionsborgarråd Clara Lindblom (V), som var äldreborgarråd under det förra rödgrönrosa styret, kritiserar också Stockholms stad för att ha en ”skrämmande dålig koll av läget bland alla privata utövare”.
I moderatstyrda Nacka, där all äldreomsorg är privatiserad, har ruljansen av företag in och ut ur kommunens omsorg varit enorm. Sedan 2010 har Nacka avslutat avtal med inte mindre än 71 hemtjänstföretag – varav 15 på grund av fusk och andra allvarliga brister. 

Krisen inom äldreomsorgen kröns också av en omfattande privat spekulation med snabbt ökad omsättning bland de börsnoterade och riskkapitalägda vård- och omsorgsföretagen, med 32 miljarder kronor förra året, plus 26 procent. Efter en rad uppköp och ägarbyten, som sällan uppmärksammas, domineras de privata äldreboendena idag av två jättar, Ambea och Attendo. 
Snabbast växer Ambea, som ökade sin omsättning med 80 procent till 11 miljarder kronor efter köpet 2018 av tidigare Investor-ägda Aleris omsorgsdel för 2,6 miljarder. 
Största ägare i Ambea är enligt journalisten Eva Brita Järnefors de amerikanska riskkapitaljättarna KKR och Triton, trots att dessa nyligen har sålt av 12,7 procent av sin 50-procentiga ägarandel. Näst största omsorgsbolaget Attendos huvudägare är Ax:son Johnson­sfären Nordstjernan AB och en rad andra riskkapitalister.
Äldreomsorgens svältbudgetar kan också tillsammans med januariavtalets utlovade tredubbling av RUT-avdragen ge rejäl skjuts åt nya klassegregerade senior- och äldreboenden i stil med den förre Scania­chefen Leif Östlings affärs­idé om Silver Life-boenden åt rika.
Med januariavtalets tredubblade skattefinansierade ”äldre-rut” kan välbeställda äldre också se fram emot guldkant på tillvaron med all sorts statligt subventionerad extra service. Det är en utveckling som tydligt pekar i riktning mot Silver Lifes idé om en ny typ av boende och omsorg för rika alltifrån seniorboenden till guldkantade äldreboenden med japanska lyxtoaletter, sängar med inbyggt kisslarm och sjöutsikt.
– Vi har olika genetiska förutsättningar och det har naturen utrustat oss med, har Leif Östling, före detta ordförande för Svenskt Näringsliv och delägare i bolaget, förklarat i Expressen.
Samtidigt demonstrerar coronakrisens chockterapi vilka arbeten som är mest samhällsbärande. Tusentals har anmält sitt intresse för att arbeta med vård och omsorg. Men även inom skola, sociala trygghetssystem, inrikes transporter, försörjningen med livsmedel och läkemedel har de anställda kunnat räta på sina ryggar. 

Kapitalismens misslyckanden har, trots heroiska insatser av personalen, allra först visat sig i dagens vård och omsorg. Denna har slimmats inpå bara skinnet av nedskärningar och marknadsstyrning, samtidigt som den har utsatts för ett nyliberalt systemskifte där vård efter behov allt mer har ersatts av den vinstdrivna marknadens privatiseringar, ojämlika vårdval och gräddfiler. 
Insikten om att en väg ur krisen måste bygga på massiva offentliga investeringar i en gemensamt producerad vård, omsorg och välfärd i enlighet med behov, goda bostäder som alla har råd med, en god miljö och ett samhälle i balans med naturen och så vidare, växer sig nu så stark att det till och med har fått ordförandena i de borgerliga ungdomsförbunden Muf, Cuf, Luf och KDU att varna för att ”socialismen gror i skuggan av corona”.
Mot en sådan bakgrund framstår också januariavtalets attacker på anställningstryggheten och hyresrätten, den avskaffade värnskatten och besked om att privatiseringspolitiken inte får ifrågasättas allt mer som en unken pust från en svunnen tid. 
Det är med startpunkt ifrån dessa behov som demokratiska krisplaner måste dras upp. 

Här är några av Rättvisepartiet Socialisternas förslag på nödvändiga motåtgärder.
• Omedelbar och massiv utbyggnad av tester och smittspårning, med början bland all vård- och äldreomsorgspersonal, vårdtagare och andra riskgrupper. Förstatliga apotek och läkemedelsbolag för statligt planerad produktion och distribution av skyddsutrustning, läkemedel och tester NU.
• Vänd alla nedskärningsplaner till massiv upprustning enligt behoven. Krisplaner under kontroll av vårdpersonal och fackföreningar för att snabbast möjligt bygga ut vården och omsorgen, med fasta anställningar. Alla tillfälligt anställda ska erbjudas fast jobb och utbildning på betald arbetstid. Korta arbetsdagen till 6 timmars för alla, som norm. Facklig vetorätt mot varsel och organisationsförändringar.
• Avveckla New Public Management, ”Just-in-time”, alla köp-sälj-system och gräddfiler i vård och omsorg. Ta omedelbart över all vinstdrivande vård och omsorg i offentlig ägo. Demokratiskt planerad vård, under kontroll av de anställdas fack och brukarorganisationer. 
• Skrota januariavtalet. Riv upp avskaffad värnskatt och RUT-avdrag – låt de rika betala. Statliga stödpengar ska gå till välfärd, jobb och grön omställning av produktion, inte till storföretag och banker med fulla kassakistor. 
• Bekämpa den ekonomiska krisen med massiv upprustning av vård, omsorg och skola samt massiva investeringar i en klimatomställning från privat lyxkonsumtion till kraftigt upprustad offentlig välfärd, bra och klimatsmarta bostäder åt alla, avgiftsfri kollektivtrafik och fossilfria industrier. 
• För demokratiska och kämpande fack mot nationalism, sexism och rasistisk skuldbeläggning.
• Avskaffa kapitalismens rovdrift på människor och natur. Demokratisk socialistisk planering, där människors hälsa och välmående och ett hållbart förhållande till naturen prioriteras framför vinstintressen hos en liten superrik maktelit.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!