COP25: Toppmöte utan substans och åtgärder

Inga verkliga åtgärder för klimatet kan komma från etablissemangets representanter (Foto: UNClimateChange / Flickr CC).

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Under det klimattoppmöte som fortfarande pågår när detta skrivs (mötet äger rum från den 2 december till den 13 december) har som väntat inga bindande avtal eller nödvändiga åtgärder utlovats ännu.

Den som sätter sitt hopp till etablissemangspolitiker, som tjänar det kapitalistiska systemet, att leda vägen för en betydande, allomfattande grön omställning av produktion och distribution av varor och tjänster, har inget att hämta. Det står återigen klart i och med klimattoppmötet COP25 i Madrid.
Inga nya löften eller planer har när detta skrivs getts. Framför allt är det paragraf 6 av Parisavtalet som har blivit en knäckfråga för politikerna, en fråga som inte löstes under COP24 och som förmodligen måste skjutas upp till klimattoppmötet i Glasgow nästa år.
Den handlar om hur utsläppsminskningar i ett land ska kunna överföras till ett annat; hur de rikare länderna ska kunna satsa på diverse projekt som ska minska utsläppen i fattigare länder, vilket ofta är billigare än motsvarande åtgärder i det egna landet. De vill sedan kunna räkna utsläppsminskningarna från detta till sin egen så kallade ”koldioxidbudget”, trots att utsläppen sker i ett annat land.
Länder som Brasilien vill dock kunna räkna dessa åtgärder dubbelt; om ett rikare land tillåts plantera skog i deras land och det leder till minskade utsläpp vill de räkna det till sig också. Det skulle bli en dubbel bokföring av koldioxidbudgeten.

En annan fråga som är svårlöst för makthavarna är det faktum att fattigare länder vill ha mer ersättning och resurser från rikare länder som kompensation för de stora skador och förödelse som de allt värre naturkatastroferna orsakar – som i sin tur är kopplade till den systemorsakade globala uppvärmningen.
Det är en enorm klyfta mellan de klimatbehov som finns och de ”åtgärder” som makthavarna är beredda att genomföra. Det finns redan teknik och möjligheter för att ställa om till grön produktion och grön energi. Ändå fortsätter utsläppen av fossila bränslen, som enligt The Global Carbon Projects rapport – som utkom mitt under mötet – ökade med 0,6 procent under 2019.
Men just nu sker mest en politik som handlar om att skjuta problemet framför sig. Fortfarande hoppas de på att marknadens olika mekanismer samt framtida teknologiska lösningar ska kunna lösa problemen utan att grundläggande förändringar i system och politik behöver genomföras.

Den imponerande och viktiga klimatstrejkrörelse som startades av Greta Thunberg under valet 2018 har vuxit sig enormt stor och fått ett otroligt gensvar bland framför allt världens unga, studenter och klimataktiva. I Madrid var det också den 6 december ännu en jättemarsch för klimatet, där uppskattningsvis 500 000 personer deltog.
Thunberg pratar om att sätta press på makthavarna till att genomföra en grön omställning via dessa massmobiliseringar. Men ännu har de inte brytt sig om detta nämnvärt. Och precis som SVT:s utrikeskommentator Erika Bjerström svarar på frågan om ledarna lyssnar på Thunberg i SVT:s Morgonstudion den 4 december:
– Nej, är det korta svaret. Den stora konflikten som man börjar se nu, eftersom till och med EU-parlamentet har utropat klimatnödläge, är en allt mer ekonomisk konflikt i samhället. Politikerna som åker till Madrid är också de som subventionerar olje- och kolföretagen.

Det är en enorm klyfta mellan de klimatbehov som finns och de ”åtgärder” som makthavarna är beredda att genomföra.

EU:s miljöbyrå konstaterade också i en rapport den 4 december att EU är långt ifrån att nå sina uppsatta klimatmål för 2030. EU kommer inte ens att nå sitt mål på 40 procents minskning av koldioxidutsläppen till 2030 om inte ”en radikal omställning” äger rum, med enorma investeringar i ny teknik snarare än ”effektivisering” av gammal teknik såsom kolkraftverk och bilmotorer – men en radikal omställning är inte möjlig på grundval av kapitalismen. 
Systemet har rovdrift av alla resurser – mänskliga, naturens, med mera – ofrånkomligt inbyggt i sig självt. Miljöbyråns rapport ger en mörk framtidsbild, där minskade skördar redan är ett av resultaten av klimatförändringarna i Europa. Om ingenting görs de kommande decennierna kommer skördarna att halveras.

EU har också lovat en klimatlag som ska börja gälla från år 2020 som ska göra EU ”klimatneutralt” till 2050 (som enligt läckta uppgifter bland annat ska ske via handel med utsläppsrätter som inte gör någon nytta för klimatet) samt en ”omställningsfond” på 1 000 miljarder euro för att hjälpa samhällen och områden att skapa en hållbar framtid. 
Pengarna för detta ska enligt EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen tas från EU-budgeten och Europeiska investeringsbanken (EIB). 
Men om detta ska finansieras via höjd avgift till EU:s budget för medlemsländerna samt lån kommer det ge EU:s regeringar ammunition till att motivera ännu värre nedskärningar på offentlig service. Pengar och resurser måste naturligtvis tas från där de finns och inte skadar någon – de superrika, storbanker och storföretag. 

Det pågår en radikalisering bland ungdomar som letar efter ett alternativ till och ett svar på klimatkrisen. Klimatkrisen är ett humanitärt hot som pågår samtidigt som världen allt mer genomgår ett blodigt sönderfall via privatiseringar, nedskärningar, krig, terror, svält och försämringar på alla fronter.
Alternativet till kapitalismen, till högerpolitiken, till nyliberalismen – och därmed till klimatkrisen? Det är socialismen. Rättvisepartiet Socialisterna och CWI, den internationella organisation RS är den svenska sektionen av, kämpar över hela världen för en socialistisk omvandling. 
Det innebär demokratiskt ägande och förvaltande underifrån av storföretag, banker och energibolag med mera för att kunna planera samhället i enlighet med behoven, där rikedomar och teknik står alla till dels.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!