EU-val kantat av skandaler

Ledare

Sista veckan innan EU-valet har inte varit någon toppenvecka för de högerextrema i Europa. Rasistiska FPÖ i Österrike har med buller och bång åkt ur regeringen efter en korruptionsskandal, och i Sverige skakas Sverigedemokraterna av toppkandidatens Peter Lundgrens tafsande på en partikamrat. För vilken gång i ordningen sexismen i SD avslöjas går inte att hålla räkningen på.  

Hur stor effekt skandalerna har på valresultatet är oklart – historiskt har liknande skandaler inte haft någon större effekt på SD, vars framgångar handlar mer om missnöje mot de gamla styrande partierna och de ökade klyftor och orättvisor som följt i spåren på högerpolitik, marknadskaos och upptrissad vinstjakt.  

Skuldbeläggning av flyktingar, EU-murar och den statliga rasismen har spelat SD i händerna. I årets EU-val är det många partier er, inte minst M och KD som har samma krav och retorik som SD.

Inte bara SD skakas av skandaler. Liberalernas krisläge blev knappast bättre när deras sittande EU-parlamentariker vägrade avstå feta styrelsearvoden från storföretag, trots en lön från EU-parlamentet på 94 000 kronor per månad,  plus traktamentet, kontorsersättningar  och så vidare. 

SVT:s “avslöjande” att Vänsterpartiets Malin Björk hade plockat ut traktamente trots att hon är bosatt i Bryssel var dock en tunn soppa statens media kokat för att misskreditera Vänsterpartiet, som allt att döma får ökad stöd i valet. Det spelar ingen roll att det mesta i efterhand tyder på att det inte var något avslöjande, syftet att så tvivel är redan uppnått. 

Malin Björk har visserligen plockat ut traktamente, precis som alla andra ledamöter gör, men till skillnad från i princip alla andra använder hon dem i tjänsten istället för att stoppa dem i egen ficka. Vänsterpartiets partiskatt, vilket ger en inkomst på 29 000 kronor efter skatt, är högre än Rättvisepartiet Socialisternas krav på arbetarpolitiker på arbetarlön. Men det är samtidigt långt under lönen för alla andra partiers EU-parlamentariker.

Årets EU-val är också hyckleriets val. Alla partier anpassat sig till opinionen och lyfter upp klimatet som en viktigt fråga, ändå har framförallt de borgerliga inklusive SD röstat mot förslag om bindande klimatmål samtidigt som EU-målen är alldeles för låga. Det behövs utsläppsminskningar i EU på mellan 63 och 72 procent till 2030 för att klara 1,5 graders uppvärmning – dagens mål ligger på 40 procent. 

Med EU:s institutionaliserade högerpolitik, murar mot flyktingar, upprustning och ett EU-parlament med ytterst begränsad makt ställer sig många frågan om det är ens värt att rösta? Kommunistiska Partiet/Proletären driver till och med en aktiv kampanj för valbojkott. Men deras EU-motstånd är starkt nationalistiskt färgat och inom-kapitalistiskt. 

Valet kan dock inte bara ses i ljuset av att EU är den rikas elitens verktyg för att driva igenom sin högerpolitik. EU-parlamentet finns och det är bättre att det finns ledamöter där som argumenterar mot nya rasistiska flyktinglagar, militarism och för fackliga rättigheter, som till exempel Vänsterpartiet gör, än att det inte finns det. Läget vore kanske ett annat om EU var på randen till sammanbrott och det fanns en kamprörelse i Europa att knyta an till, då skulle en kampanj för bojkott kanske vara berättigad.

Det betyder inte ett okritiskt stöd till Vänsterpartiet. Deras största misstag är att de inte ser att EU är kapitalisternas verktyg – och det aldrig kommer att bli arbetarnas verktyg. Istället för att stå för gemensam kamp för att skrota kapitalets EU har de övergett sitt EU-motstånd och skapar därmed ett än större politiskt tomrum till som högerpopulister kan fylla.

En annan stor svaghet är bristen på orientering mot arbetarkampen. När Joe Higgins från Rättvisepartiet Socialisternas  systerparti Socialist Party på Irland valdes till EU-parlamentet använde han sin position för att besöka, lyfta upp och konkret stödja den kamp som pågick i Europa. Han besökte klimataktivister i Italien, bilarbetare i Tyskland och arbetare i Grekland som ockuperat sina arbetsplatser i protest mot nedläggningar.

Uppgången för Vänsterpartiet i opinionen är positiv. Opinionen hänger samman med den ökade kampaktivitet vi sett under våren med Välfärdsalliansen, Lärarmarscher, hyresgäst och skolkamp, klimatstrejker med mera. Det handlar om en växande vilja att säga ta strid mot snabbt ökande klyftor, klimatkris och välfärdskris. 

För socialister gäller det att stödja kampen och visa på behovet av organisering, framförallt på arbetsplatserna, och att samlas i gemensamma protester. Vi socialister är också de enda som kan ge ett verkligt alternativ – ett demokratiskt socialistiskt Europa – där människor och miljö går före storföretag och de rikas makt- och vinstintressen.  ■