Frankrike: 1,3 miljoner på gatorna

av Yann Le Floch // Artikel i Offensiv

Under januari och februari har Frankrike bevittnat flera demonstrationer mot regeringens nya pensionsreform (vilken föreslår att höja pensionsåldern från 62 till 64 år) som har samlat upp emot tre miljoner människor enligt det tvärfackliga samarbetet ”Intersyndikalen”.

Många av protesterna har hållits i de minsta städerna på landsbygden, där mobilisering till kamp är mer sällsynt än i storstäderna. Bland demonstranterna finns det fackligt organiserade arbetare, tidigare aktivister från Gula Västarna-protesterna och studenter. Det är en sammanslutning av partier, organisationer, fackföreningar och progressiva rörelser i gemensam kamp mot pensionsreformen.
Det franska Pensionsrådet förutspår tre olika scenarier för pensionernas ekonomiska utveckling. I ett av dem förutspås ett mindre underskott inom tjugo år, vilket kommer tas igen efter några år. Detta osannolika scenario utnyttjas nu av regeringen för att bryta upp det socialförsäkringssystem som finns, och tvinga den stora majoriteten som inte har råd att investera i pensionsfonder att härda ut i två år till.

Efter den första protestdagen den 19 januari, som mobiliserade miljontals på gatorna, har ytterligare fyra nationella strejkdagar utlysts. Den femte strejkdagen var den 16 februari och cirka 1,3 miljoner protesterade runtom i landet.
Generalsekreteraren för CFDT (det största fackförbundet i Frankrike sett till medlemsantal) har nämnt möjligheten till en ny strejkdag den 7 mars, och konstaterar att regeringen för närvarande inte böjer sig för oppositionen.
Transportanställda i Paris har redan uppmanat till fortsatta strejker, och det finns anledning att hoppas på att denna rörelse – som har massivt stöd bland befolkningen – kommer att fortsätta och intensifieras.
Samtidigt har en del av medierna som vanligtvis stödjer regeringen nu börjat ifrågasätta den och uppmärksammar flera motsägelser, missvisande språkbruk och lögner om hur pensionsreformen kommer att fungera. Bland annat framställs den som en ”rättvis jämställdhetsreform”, medan den i verkligheten kommer att öka pensionsklyftorna mellan män och kvinnor eftersom föräldraledighet, vilket tidigare har tagits med i beräkningarna, nu inte räknas på samma sätt, vilket kommer att drabba kvinnor, som tar ut majoriteten av föräldraledigheten, allra hårdast.

Reformen har debatterats kraftigt i parlamentet. Vänsterkoalitionen NUPES har lämnat in över 20 000 ändringsförslag för att försöka hindra att den röstas igenom. Fredagen den 17 februari hölls den sista debatten i Nationalförsamlingen, parlamentets undre hus, men eftersom diskussionerna höll på ända till midnatt tog tiden slut och man genomförde aldrig någon omröstning.
För fackföreningsrörelsen och arbetarna kommer förmågan att upprätthålla en längre strejk från och med den 7 mars att vara avgörande. Vi hoppas att strejken kommer att leda till en seger, som i Frankrike 1936 i samband med införandet av betald semester och 40-timmarsveckan.
Det finns dock en viktig skillnad jämfört med då: i det nuvarande sammanhanget är demonstrationer och strejker endast ett motstånd mot arbetsgivarnas reformer. Arbetarna försvarar sig från en offensiv ledd av kapitalisterna. Det återstår att se hur rörelsen utvecklas och om kampen kan segra mot högerns attack.