Friedrich Engels 200 år

Friedrich Engels betydelse för marxismen kan inte underskattas.

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

När behoven idag åter tränger sig på att förstå även kvinno­förtryckets rot i privategendomen och kapitalismens existentiella hot mot jordens ekologiska system måste 200-årsjubileet av Friedrich Engels födelse den 28 november 1820 användas till att också lyfta fram Engels roll i tankesmedjan med Marx.

Kommunist i frack lyder den provokativa titeln på en läsvärd biografi om Friedrich Engels av historikern Tristram Hunt. Engels växte också upp som äldste sonen i en både mycket välbärgad och religiös fabrikörsfamilj. Men redan som 19-åring under pseudonymen Friedrich Oswald hade han börjat skriva artiklar och reportage i tidningen Telegraph für Deutschland. I sina Brev från Wuppertal levererade han anonymt en skarp kritik mot de stinkande utsläpp och den eländiga arbetsmiljö hembygdens vävare tvingades arbeta i.
Ändå skulle han som 22-årig chockas av den misär han mötte i den industriella revolutionens vagga i Manchester och dess omgivande industribygder, dit han 1842 hade skickats för att arbeta i det sytrådstillverkande familjeföretaget Ermen & Engels. Men det var också där han för första gången kom i kontakt med och imponerades av en organiserad arbetarrörelse, den engelska chartismen som just hade avslutat en massiv generalstrejk för allmän rösträtt.

Det var med sina rapporter från den industriella revolutionens vagga som Engels också blev högintressant för Karl Marx, som efter sin utvisning från hemlandet 1844 tog sin tillflykt till Paris (innan han efter 15 månader även utvisades därifrån). 
I det enda nummer som kom ut av Marx och Arnold Ruges tidskrift Deutsch-Französische Jahr-bücher fick Engels en 25-sidig artikel publicerad, Ett utkast till en kritik av den politiska ekonomin. I denna gick Engels till storms mot ”skenheligheten” hos de borgerliga ekonomerna Adam Smith och David Ricardo med flera. Han både refererar och kritiserar de klassiska nationalekonomernas värdeteori och hur kapitalismens snabba utveckling av produktionskrafterna sker under hårdnande konkurrens som leder till en arbetslöshet, armod, monopolisering och hälsokriser. ”Bara ett slut på privategendomen kan innebära mänsklighetens försoning med naturen och med sig själv”, lyder slutsatsen.
Därmed bidrog också Engels till att Marx själv på allvar började studera de engelska nationalekonomerna och sambanden mellan ekonomi, politik och filosofi. Något Marx sammanfattade i De ekonomisk-filosofiska manuskripten, som dock förblev opublicerade i 90 år. 

Engels första bok blev den sociologiska klassikern Den arbetande klassens läge i England 1845. I det förord som han tillägnade de engelska arbetarna skrev Engels att han inte hade nöjt sig med att samla fakta i alla officiella och icke-officiella dokument. ”Jag önskade mer än en blott abstrakt kunskap i mitt ämne; jag ville se er i era egna hem, iaktta er i ert vardagliga liv, prata med er om era villkor och missförhållanden, bevittna er kamp mot era förtryckares samhälleliga och politiska makt.” 
Engels hade också sin relation med den irländska arbetarflickan Mary Burns att tacka för möjligheten att både höra om och själv kunna iaktta hur den stora minoriteten av de sämst ställda irländska in­vand­rar­ar­be­tar­na levde i segregerade stadsdelars stank, smuts och buller.
Ett tio dagar långt besök av Engels hos Karl Marx i Paris 1844 innebar början på ett extremt produktivt och livslångt samarbete, där Engels enligt sin egen alltför ödmjuka utsago spelade ”andra fiolen”. 
På uppdrag av Kommunisternas förbund (den första internationella socialistiska organisationen) utgavs också 1848, strax innan den revolutionära vågen som från Frankrike svepte över stora delar av Europa, radarparets allra mest kända skrift Kommunistiska manifestet, som Marx efter en förlaga av Engels utvecklade till ett stilistiskt mästerverk. Manifestet slog fast klasskampen som historiens drivkraft och utmynnar i den berömda parollen: Proletärer i alla länder, förena er!

För att höja medvetenheten bland de socialistiska pionjärerna bidrog Engels mer än någon annan till att popularisera den samhällssyn som han delade med Marx.

Redan innan dess hade de också fullbordat uppgörelsen med unghegelianerna i Den heliga familjen (1845) och Den tyska ideologin (1846, men publicerad först 1932). 
Här dumpas deras statiska syn på människans eviga natur till förmån för en materialistisk historieuppfattning som visar hur de sociala strukturerna i varje historiskt stadium, oavsett om det handlar om primitiv kommunism, slavsamhälle, feodalism eller den nya industriella kapitalismen, är en produkt av ekonomiska relationer och produktivkrafternas utveckling. 
I de korta Teser om Feuerbach som Marx formulerat, men som först skulle publiceras i den andra utgåvan 1888 av Engels lilla bok Ludwig Feuerbach och den klassiska tyska filosofins slut, sägs att ”Filosoferna har bara tolkat världen på en rad olika sätt, men det gäller att förändra den”.

Den stormiga perioden av revolution 1848-49 gav en möjlighet för Marx och Engels att återvända till hemlandet, men snart var de tvungna att fly Tyskland igen. 
Liksom Marx tog Engels sin tillflykt till England, där han under hela perioden 1850-1869 åter arbetade i familjens delägda fabrik i Manchester varifrån han under tät kontakt med Marx i London kunde finansiera och politiskt backa upp dennes återupptagna arbete med Kapitalet, vars första del kom ut 1867. Engels lättnad sägs ha varit enorm när han till sist sommaren 1869 kunde lämna det jobb i affärslivet som han hatade och äntligen flytta till London för att arbeta tillsammans med Marx. 
Marx och Engels var med om att bilda Första internationalen 1864 och de deltog i dess arbete ända tills den upplöstes några år efter Pariskommunens fall 1871. 
Första internationalens största betydelse skulle bli att bana väg för bildandet av nya arbetarpartier, där Marx och Engels idéer strax också fick ett växande genomslag efter sammanslagningen av Tysklands två socialdemokratiska partier i Gotha och en frän kritik från Marx mot dess första program. 

I den politiska kampen för att höja medvetenheten bland de socialistiska pionjärerna bidrog Engels mer än någon annan till att popularisera den samhällssyn som han delade med Marx. Det skedde allra tydligast i Anti-Dühring, som var en uppgörelse med den tyske filosofen Eugen Dührings försök att inom den tyska arbetarrörelsen förvränga och kritisera marxismen; Socialismens utveckling från utopi till vetenskap (1882) och Familjens, privategendomens och statens ursprung (1884) som förklarar hur klassamhället, staten och kvinnoförtrycket uppstod.
Offensiv kommer i en serie artiklar framöver att spegla Engels liv och gärning.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!