Frige Öcalan – fred i Kurdistan

av Kristofer Lundberg // Artikel i Offensiv

Den kurdiska folkledaren Abdullah Öcalan, som greps av turkiska agenter den 15 februari för 22 år sedan, sitter ännu fängslad och isolerad. Idag reses därför på nytt kravet på hans frigivning. Lika tydligt som vi fördömde gripandet av Öcalan 1999 reser vi idag kraven på hans frigivande.

Som socialister kräver vi att den turkiska krigsmakten, polisen och alla halvmilitära styrkor och fascistiska miliser dras tillbaka från de kurdiska områdena och ett erkännande av kurdernas rätt att själva bestämma sin egen framtid, vare sig de väljer att skapa en självständig stat eller självbestämmande inom ramen för den turkiska staten. Samtidigt inser vi att detta inte kommer att ske utan en offensiv kamp mot den turkiska staten och fascismen som är stark i landet, en kamp som vi uppmanar den turkiska arbetarklassen att ge sitt stöd till.
Historien har lärt oss att denna lösning inte kommer att accepteras av den turkiska regimen, oavsett om den leds av en socialdemokratisk, borgerlig eller fascistisk regim. Kraven kommer att accepteras först när den tvingas att göra det av massornas revolutionära uppror och kamp om makten. 

Ett kurdiskt självbestämmande i Bakur, den ockuperade kurdiska delen av Turkiet, skulle omedelbart få återverkningar i alla länder som ockuperar Kurdistan och där kurderna utgör en förtryckt minoritet. 
Den svenska socialdemokratin måste pressas att avsluta sin allians med Turkiet och att Sverige öppet och tydligt kräver att Öcalan friges och att Turkiet erkänner kurdernas rättigheter. 
Huruvida kurderna väljer att riva upp de gränser som imperialismen en gång dikterade över huvudet på de människor som lever där, eller att bygga egna självstyrande kantoner inom dessa stater, är upp till det kurdiska folket att bestämma. Oavsett om kurderna väljer självstyre eller självständighet bör kampen kopplas samman med kampen för socialism och uppbygget av en socialistisk konfederation i Mellanöstern.