Ger du paket till de fattiga är du kommunist!

av Ann-Christine Holmström // Artikel i Offensiv

Den nya filmen Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, baserad på den kända och uppskattade tecknade kortfilmen från 1975, är en hit. Den hade ett innehåll som går att ta även från dagens liv, med krig och många människor som tvingas på flykt och söker en trygg plats. 

På den tiden filmen utspelar sig var det att barn skickades till Sverige under andra världskriget och blev placerade på barnhem. Vi får följa Ester och Vera som har hamnat på barnhemmet som fru Hedkvist driver och deras väntan på att mamma ska ha råd att komma. 
Det handlar om direktör Tyko Jonsson som driver en affärsrörelse, lever det glamorösa livet och har taxeringskalendern som en bibel på hur man ska leva och var man ska placera människorna i rang och klass utefter hur mycket de tjänar. 
Fru Marianne Jonsson kan leva det fina livet genom att sätta besticken i rätt klockslag för att visa sig både kultiverad och glamorös. 

Karl-Bertil ser klasserna och orättvisan. Han går emot sin pappa och gör en omfördelning på paketen i postkontoret. Enligt taxeringskalendern vet han vilka de privilegierade är och han anser att alla undersköterskor, lärare, mekaniker etc ska få sina paket, medan de rika ska ge sina paket till de fattiga, hemlösa och andra på samhällets bottenskikt.
Filmen handlar om att samhället inte är rättvist. De rika har det bra och de fattiga lider. De privilegierade hittar sätt att utnyttja välgörenhet för att öka på vinsten för sig själva. Karl-Bertil visar att man kan göra på ett annat sätt, ett sätt som värnar om alla människor, oavsett var man kommer ifrån eller vilken samhällsklass man tillhör. Han visade att alla räknas, även samhällets skuggsida. Arma själar fick paket.
När Tyko Jonsson läxat upp sin son för att han har gett paket åt de fattiga säger han ”Jag har närt en kommunist vid min barm!”.
Då kände sig Karl-Bertil nöjd och belåten, och somnade med Robin Hoods stordåd: ta från de rika och ge till de fattiga.