Dags för läraruppror mot trasigt system

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Skolans kris blir djupare och allvarligare, efter årtionden av nedskärningar. Detta redogörs i den nya boken Lärare i uppror, som belyser det växande missnöjet och upprorsstämningen bland skolpersonalen – de har fått nog.

Boken har, precis som undertiteln Röster inifrån den svenska skolan säger, skribenter från olika delar av förskole- och skolsektorn. Varje kapitel har varsin författare, med sina egna perspektiv och erfarenheter utifrån sin egen roll.
Det är rektorer, fritidspedagoger, grundskolelärare, gymnasielärare, fackligt aktiva med flera som bidrar till boken, som läraren Alexander Skytte, känd från Lärarmarschen 2019, är redaktör till.
Det är slående hur de, utifrån sina olika positioner, alla landar i samma kritik: det är nyliberalismens New Public Management (NPM), kommunaliseringen av skolan, friskolereformen, fria skolvalet, kommersialiseringen av eleverna med skolpengssystemet och så vidare – högerpolitik – som har orsakat den länge pågående skolkrisen.

Fokus har skiftats till att ”klara budget” och ”effektivisera” de senaste årtiondena, till nackdel för skolpersonal och elever. Elevantalet bara ökar, samtidigt som resurserna blir färre – såväl personal- som lokalresurser samt ekonomiska medel till läromedel, utflykter, med mera.
Vikariestopp är vanligt – befintlig personal kan täcka upp. Planeringstid kan tummas på. Lärare får en allt större administrativ börda, tillsammans med allt fler arbetsuppgifter som skolvärdar och annan personal egentligen bör ha. Lärare får inte vara lärare. Utbrändhet och att gå in i väggen är alldeles för vanligt.
Samtidigt tas pengar från fritidshemmen för att lappa hål i skolans verksamhet och vips blev fritidshemmen en mjölkkossa för nedskärningsivriga politiker, som fritidshemsläraren Anki Hedberg beskriver i sitt intressanta kapitel ”Fritidshemmet som budgetregulator”:
”När kommunpolitiker pratar om satsningar på skolan har de i praktiken många gånger finansierats genom besparingar på fritidshemmet, som därmed fungerat som budgetregulator.”

Läraren Erika Rodin beskriver situationen i skolan som att skolan har gått in på en ”helvetesväg”. Rektorn Linnea Lindquist skriver om de bristande resurserna och NPM-systemet att ”det förutsätts att vi rektorer ska ha både budget och verksamhet i balans, trots att vi vet att det är en omöjlig ekvation”. 
HP Tran, lärare i en skola i förorten, beskriver ”hur trasigt vårt skolsystem är och hur det är riggat för att hålla förortens barn kvar nere på botten och hur det göder det allt mer ojämlika, segregerade samhället”.
Specialpedagogen Marie Grid Petterson skriver att ”…den nedmontering som pågår är djupt oroande. Det skärs ner på ett sätt som gör det omöjligt att följa skollagen, vilket politiker döljer genom att kalla nedskärningar för verksamhetsanpassningar”.
Du kan ta vilket kapitel som helst och hitta slående beskrivningar på hur stressen, pressen, arbetsbördan, missnöjet, sorgen, ilskan med mera bara har ökat år för år, för alla som jobbar inom skolan. Och att nedskärningarna, de allt mer orealistiska kraven på skolpersonalen, privatiseringarna, vinstintresset med mera står bakom det. Hur blev det såhär, och vad kan vi göra?

Boken ger olika förslag på lösningar. Att fler måste få kännedom om verkligheten i svensk skola, att lyssna på dem som jobbar inom skolan, att det högst individualiserade samhällssystemet måste bytas ut till ett mer solidariskt, att vi måste organisera oss. I slutordet skriver Alexander Skytte slående:
”Systemet är sjukt. Det är vad som måste förändras, då kan vi inte ställas emot varandra”, med anledning av att allt fler yrkesgrupper inom hela skolsektorn har börjat kämpa tillsammans och stödja varandra (med Skolledarupproret, Elevhälsaupproret, Fritidshems­upproret och så vidare).

Systemet är sannerligen sjukt. Men det gäller hela systemet – det kapitalistiska systemet – där skolan är ett av alla offer. 
Utöver att verksamma i skolan går samman i gemensam kamp behövs ett allmänt välfärdsuppror, där personalen inom skolan, vården, kollektivtrafiken, omsorgen med flera går samman och kräver ett stopp på den högerpolitik som sänker hela välfärden.
Det behöver organiseras demokratiskt i en oberoende rörelse underifrån av de välfärdsanställda, gräsrötter och aktivister för en välfärd utifrån behoven där resurser tillgängliggörs och där de verkliga experterna, de anställda, lyssnas på.
Lärare i uppror är en välskriven och intressant bok som visar skolpersonalens dystra verklighet och rekommenderas varmt.

Redaktör: Alexander Skytte
Förlag: Verbal
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 168

RS/OFFENSIV STÅR FÖR:
• Kasta ut vinstintresset – inga riskkapitalister i skolan eller någon välfärdsverksamhet. Riv upp privatiseringarna – stoppa nedskärningarna. 
• Höj lärarnas löner. Återför skolan till staten för ökad likvärdighet i kombination med massiv upprustning och ökat inflytande av anställda och elever.
• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra och likvärdig utbildning i alla skolor kräver en statlig, integrerad och kompenserande skola.
• Mindre klasser och ökad lärartäthet. Nej till skolnedläggningar, centralisering och stordrift.
• En betygsfri skola. Rätt att komma in på förstahandsval.
• Gratis högskolor och universitet. Studielön istället för studielån.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!