Godzilla Minus One: Nr 37 träffar rätt

Filmen förhärligar inte krigets hemskheter, utan visar resultatet av krig samt att det för många inte är slut när kriget är över.
(Foto: Pressbild)

Läs mer: Godzilla Minus One: Nr 37 träffar rätt

Av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Godzilla Minus One är en bioaktuell katastroffilm, och den trettiosjunde Godzillafilmen sedan den första hade premiär 1954. Det är också den film som har kommit allra närmast till att återskapa den första filmens blandning av mänsklig konflikt och spektakulära specialeffekter som både lade grunden för en helt ny filmgenre och reflekterade den dåvarande efterkrigstidens återuppbyggande i Japan, i synnerhet den skräckinjagande förödelsen som kärnvapen lämnar efter sig.

Minus One är en sorts omarbetning av den första Godzillafilmen och utspelar sig strax efter andra världskrigets slut. Huvudpersonen är kamikazepiloten Kōichi Shikishima (spelad av Ryunosuke Kamiki) som återvänder till Tokyo efter att ha misslyckats med sitt självmordsuppdrag, och upptäcker att hela hans familj har dödats i krigets bombningar.

Han skäms över att han inte dog en ärofylld död och plågas av återkommande traumatiska minnen från kriget. Av en slump stöter han på krigsöverlevaren Noriko Ōishi (Minami Hamabe) och spädbarnet Akiko (Sae Nagatani), och tillsammans bildar de en familj i ruinerna efter kriget.

Shikishima tar jobb som minröjare på en båt för att försörja familjen, ett livsfarligt yrke som ger bra betalt. Samtidigt börjar nyheten spridas om flera krigsskepp och båtar som har förstörts av något okänt fenomen. Filmen drar en tydlig parallell mellan det nya förstörande fenomenet och den amerikanska militärens senaste kärnvapentester. De förstörda båtarna är radioaktiva, och omges av tonvis med döda fiskar som har flutit upp till ytan efter attacken.

Strax visar det sig att Shikishimas minröjarteam egentligen är inblandat i ett hemligt uppdrag för att spåra, hitta och i ett desperat försök förstöra det okända som har attackerat båtarna de senaste veckorna – Godzilla.

Såklart misslyckas uppdraget, och det är härifrån som filmen eskalerar från att mestadels ha fokuserat på Shikishimas familjerelationer och dramat kring hans obehandlade posttraumatiska stressyndrom till att bli mer av en äventyrsfilm i stil med Hajen, med vissa element av Das Boot.

Alla scener med Godzilla, täckt med taggtrådsliknande taggar och skinn av smält asfalt, som härjar loss i Tokyo är otroligt medryckande och mäktiga. Mitt enda klagomål är att de är lite för få.

Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen, då jag tycker att den är värd att uppleva utan att veta allt i förväg, men jag rekommenderar starkt Godzilla Minus One. Filmen kombinerar ett känslostarkt men lite klyschigt relationsdrama, en äventyrsfilm där en liten grupp ska försöka ta sig an en oförstörbar fiende, och en katastroffilm med enastående och realistiska effekter.

Filmen är lite dissonant i att blanda det häftiga och spektakulära som stora monster för med sig, med den terror som krig och naturkatastrofer lämnar efter sig.

I slutändan är filmen inte ett förhärligande av krigets hemskheter, utan ett konstaterande att detta är resultatet av alla krig, och att det för många inte är slut fastän kriget är över, precis som bakgrundsstrålningen som lämnas efter en kärnvapenattack. ■

Regi: Takashi Yamazaki Längd 125 minuter Premiär: Den 1 december

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!