Hårdnande diktatur i Hongkong – lärarnas fackförening upplöst

Foto: BG Photography / Creative Commons 2.0

Den 10 augusti, efter att denna artikel skrevs, upplöste ledningen för Hongkongs lärarfack HKPTU sitt fack som bildades 1973. Detta katastrofala läge var tyvärr redan tydligt, som artikeln beskriver, från ledningens tidigare kapitulation till regeringens skandalösa attacker och smutskastningskampanj. 

Detta bara understryker än mer behovet av en ny approach för att återuppbygga den fackliga och antiauktoritära kampen, en approach baserad på arbetarklasskamp och solidaritet – särskilt att länka samman arbetare i Kina och Hongkong med täta länkar till arbetarrörelsen internationellt.

Solidaritet mot repression i Kina och Hongkong
ISA:s solidaritetskampanj

Den 31 juli i år lanserade Kinas regimkontrollerade media en attack mot Hongkongs största fackförening, lärarfacket HKPTU. Med fascistiskt språk kallade KKP:s främsta dagstidning, People’s Daily, lärarfacket för en ”elakartad tumör” som måste ”utrotas”.

KKP:s anklagelser mot facket, som är typiskt deras propaganda mot ”uppviglare utifrån”, är att lärarfacket uppviglade sina medlemmar och studenter i Hongkong att revoltera mot diktaturen, särskilt under massprotesterna 2019 som fick ut över två miljoner till gatorna.

Alla som tog del av dessa protester vet att HKPTU:s ledning inte spelade någon sådan roll, utan istället var en broms på kampen.

Hongkongs utbildningsbyrå gick sin mästare till ledes och utförde regimens vilja bara timmar efter attacken från People’s Daily, vilket i praktiken innebär att facket inte längre erkänns, som har 95 000 medlemmar och representerar 90 procent av stadens lärare.

Utbildningsbyrån och resten av Hongkongs marionettdockaregering siktar mot fullständing ”fastlandisering”, vilket återspeglar Xi Jinping-diktaturens politiska vilja: att utplåna alla spår av de få demokratiska rättigheter som har existerat i Hongkong under flera årtionden som ett undantag till styret i Kina.

Alla fackföreningar utom det falska polisstats-”facket” ACFTU är helt olagliga i Kina.

”PTU är det enda facket i det pandemokratiska blocket som har en väldigt stark organisatorisk kraft. Det kan effektivt sprida budskap till medlemmarna, och erbjuda väsentligt stöd till rörelsen”, sa PTU-medlemmen och politiske kommentator Ivan Choy Chi-keung till South China Morning Post den 4 augusti i år.

Choys beskrivning är inte helt felaktig: PTU har eller hade en avsevärd potentiell kraft. 

Men vad som utelämnas är den bedrövliga rollen från fackets borgerliga pandemokratiska ledning som alltid och konsekvent har agerat som en byråkratisk, konservativ broms på kampen, både som ett fack och som en inflytelserik kraft inom det pandemokratiska blocket (de partier som traditionellt sett dominerat demokratikampen i Hongkong).

PTU-ledningens feghet och oförmåga att erbjuda något som helst organiserat motstånd visas tydligt nu, under KKP:s vildsinta attacker, då facket helt har säckat ihop snarare än att ens försöka samla sina medlemmar till att delta i en defensiv kamp.

De borgerliga pandemokratiska ledarna, av vilka PTU-ledningen är typiska, är inte de starka prodemokrati-krigarna som målas upp av kinesisk och amerikansk propaganda, utan de går snarare alltid på reträtt och försöker alltid att undvika kamp.

Svaret från PTU-topparna till denna frontalattack på fackets rätt att existera har grava implikationer för lärare och fackens framtid i Hongkong, där PTU ses som en av de största dominobrickorna att falla under KKP:s totalitära kontrarevolution.

Detta bekräftar skarpt och med tragiska konsekvenser de varningar från marxister och genuina socialister om att prokapitalistiska partier, ledda av småborgerliga liberaler och så kallade moderater, är oförmögna och ovilliga att leda den nödvändiga masskampen för demokratiska rättigheter, att försvara existerande rättigheter mot attacker, och till att utmana en diktatur som stöds av storkapitalet.

Redan innan PTU upplöste sig själva hade ledningen backat från allt meningsfullt motstånd, liksom övriga delar av det pandemokratiska blocket har gjort. Under regimens tryck har de ändrat kurs det senaste året med det diskutabla påståendet om att ”låta facket enbart vara ett fack” (hur bittert ironiskt är inte detta uttalande med tanke på deras besked om att upplösa sig själva?). 

Förra månaden drog de sig ur Hongkong-alliansen, en koalition bestående av olika pandemokratiska partier och NGO:er, som alltid – fram tills förbuden de senaste två åren – har agerat värd för den årliga minnesdagen av massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni. 

Alliansen visar bara ett symboliskt muntligt motstånd till regimens repression, och anpassar sig till en bredare trend av kapitulering bland de officiella partierna och demokratikampsgrupperna – över 20 partier/grupper har upplöst sig själva de senaste 12 månaderna. 

En nyckelfråga är XI-regimens beslutsamhet att införa ultranationalistisk ”utbildning” i skolorna, som fallet i resten av Kina. PTU har sagt att de ska sätta upp arbetsgrupper för att föra fram kinesisk historia och kultur, och fostra ”tillgivenhet för hemmet och landet” bland fackmedlemmar och elever. 

Denna U-sväng för att blidka KKP:s propaganda och hopp om att avleda anklagelsen om en ”elakartad tumör”, kommer bara demoralisera fackens medlemmar och alienera studenter, varav den stora majoriteten avskyr den officiella KKP-propagandan som maskerar sig som utbildning.

Långt ifrån att vara en ”taktik” för att vinna tid och avleda nya attacker åstadkommer detta motsatsen: ingen i regeringslägret kommer att imponeras av denna ytliga manöver, medan de många lärare som hatar den auktoritära regimen känner sig bedragna. 

Vad mer är att PTU utlyste att de ska dra sig ur Hongkongs fackkonfederation (HKCTU), det huvudsakliga prodemokratiska fackföreningscentret, och att omedelbart dra sig ur Lärarnas yrkesinternational, det 32 miljoner starka lärarfackliga organet. Ledningen för HKCTU, också en pandemokratisk gruppering, sa att PTU:s beslut att lämna var ”förståeligt”. Så länge som KKP-regimen ställs inför detta ”motstånd” kommer deras nedslag vara ostoppbart och äventyra all facklig verksamhet. 

Attackerna mot PTU borde ses i bredare kontext: hela utbildningssektorn är ett avgörande slagfält i den antidemokratiska kontrarevolutionen. Med att salutera den kinesiska flaggan och ”patriotisk utbildning” är Kinas skolhjärntvätt i full fart.

I de ”patriotiska utbildnings”-­klasserna har saker som den stora svälten 1958-1962 (Det Stora Språnget Framåt), massakern på Himmelska fridens torg 1989 eller fängelselägren i Xinjiang och kulturellt folkmord mot uigurer antingen aldrig hänt eller existerar inte.

Den kinesiska diktaturen fruktar rollen bland ungdomar i massprotesterna och tror felaktigt att den kan förhindra detta genom att fylla skolorna av propaganda. 2 500 av de över 10 000 som har arresterats för att ha deltagit i protesterna 2019 var under 18 år.

PTU:s kapitulering på denna fråga kommer ha vida efterverkningar bortom fackets medlemskap, särskilt bland den yngre generationen som riskerar svepas med av terroristiska stämningar, vilket representerar en farlig återvändsgränd vad rör kampen. 

Långt innan nedslagen mot PTU har lärare spionerats på. En undersökning i maj visade att 40 procent av Hongkongs lärare vill lämna utbildningssektorn. Trenden accelererar efter PTU:s kapitulation. Vad mer är att mindre lärarorganisationer, däribland gräsrotsoppositionen inom PTU, redan har upplöst sig själva på grund av rädslan för repression. 

Om PTU-ledningen hade vägrat kapitulera och istället kallat sina medlemmar till massmöten för att diskutera People’s Dailys attacker mot facket som en ”tumör” hade detta kunnat tvinga kontrarevolutionen att ta ett steg tillbaka.

Även den elastiska och allomfattande säkerhetslagen skulle få svårt att uppfinna ett nytt brott om att protestera mot att bli märkt som en tumör. Detta hade kunnat bli en samlingspunkt för ett försvar av PTU och facklig verksamhet generellt sett. 

Istället kapitulerade ledningen vilket förstärker idéen om at kontrarevolutionen och KKP:s politiska nedslag är ostoppbara. 

Solidaritet mot repression i Kina och Hongkong (SARCHK) och ISA har upprepade gånger varnat för att den pågående kontrarevolutionen skulle sprida sig till facken. Det är troligt att politiska strejker kommer att förbjudas, och på denna bas kan alla strejker förbjudas framöver.

Diktaturens mål är fullständig ”fastlandisering”, vilket innebär inga fack, inga strejkrättigheter och ett brutalt terrorvälde på arbetsplatserna.

I Hongkong och Kina är klassfrågor, fackliga frågor och demokratiska frågor oupplösligt sammankopplade. Facken attackeras för att de potentiellt är det mäktigaste vapnet i kampen mot diktaturen, som kan ses i Sydafrika, Sydkorea och nästan varje demokratisk kamp i historien. 

Arbetarklassen är den mest konsekventa demokratiska och revolutionära klass – alltid – trots massiv propaganda från såväl borgerliga och stalinistiska politiker om att kapitalistklassen eller ”medelklassen” är de huvudsakliga medlen för demokratisk förändring. 

I Hongkong representerar inte pandemokraterna kapitalistklassen, som är helt integrerade i KKP:s
styre. 

Liberala pandemokrater kan som mest klassas som ”wannabes” som önskar representera kapitalistklassen, en klass och ekonomiskt system som de fruktar och aldrig ifrågasätter. Men att önska något gör det inte till fakta. 

För socialister är detta en avgörande poäng för att skilja mellan rollen hos de verkliga kapitalistiska krafterna, som helhjärtat stöttar repressionen och diktaturen, och ”wannabe”-representanterna inom en demokratisk kapitalism som inte existerar och aldrig kommer göra det.

SARCHK och ISA uppmanar till arbetar- och fackliga rörelser att ringa i larmklockorna och visa solidaritet mot regimens brutala attacker mot facken, inklusive Hongkongs lärare som nu har övergetts på ett förödande vis av den byråkratiska ledningen hos deras före detta fack. 

Lärdomar måste dras: kapitulation är inte en taktik eller strategi – det är game over!

Vi uppmanar arbetare internationellt att stödja solidaritetskampanjer med de som kämpar för genuint oberoende fack och demokratiska rättigheter för arbetare i Kina och Hongkong. ■


Stoppa förtrycket i Kina och Hongkong

Kampanjen Solidaritet mot repression i Kina och Hongkong står för gräsrotssolidaritet och internationalism mot det brutala förtrycket från KKP-regimen. 

Visa din solidaritet med kampen för demokratiska rättigheter i Hongkong, Kina och globalt genom att gilla och följa oss på Facebook och Twitter (sök efter Solidarity Against Repression in China & Hong Kong). Lägg fram förslag till stöduttalande på fackliga möten och föreslå att kampanjen bjuds in till möten.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!