Den stora jordbävningen lördag den 14 augusti dödade 1 300 personer och skadade tusentals i redan nödlidande Haiti. SVT rapporterade om ”fullständiga eller omfattande skador på kyrkor, hotell, sjukhus och bostäder”. Räddningsarbetet är mycket komplicerat, samtidigt som jordbävningen följdes av den tropiska stormen Grace. Här är en artikel, skriven innan dessa händelser, om det politiska läget efter presidentmordet för drygt en månad sedan. Artikel av Eric Jenkins; översättning och bearbetning av Ammar Khorshed.
Den 7 juli trängde sig 28 milismän från det Miamibaserade säkerhetsföretaget CTU Security in i Haitis president Jovenal Moïses hem. Han avrättades med fler än 12 skott.
Även om haitierna chockades över det bestialiska mordet, var det få som stödde Moïse. Hans regim stod för repression mot Haitis arbetare och fattiga, direkta stölder från den statliga oljefonden PetroCaribes tillgångar och ett maktfullkomligt styre med presidentdekret.
Många minns hur Moïse skickat paramilitära gäng som tillsammans med polisen mördat demonstranter.
Presidentmordet spred oro i en befolkning som sedan tidigare plågas av våld och en svår ekonomisk situation för det stora flertalet. Det finns en utbredd misstänksamhet mot utredningen av mordet och mot den politiska eliten, som försöker att undanhålla sanningen.
Utrikesminister Claude Joseph utropade sig raskt till ställföreträdande president, mitt i den politiska elitens maktkamp och i strid med konstitutionen. USA och andra stormakter förordade till en början en annan president, för att senare ändå erkänna Joseph.
Bakgrunden till mordet på Moïse är en splittrad elit, som agerar för att säkra sin makt och sina intressen. Ingen inom makteliten är beredd att lösa krisen för massorna. De är enbart intresserade av att berika sig själva genom korruption och i förbund med USA-imperialismen och globala storföretag.
Pandemin har fördjupat den sociala krisen för Haitis arbetare. Inkomsterna har minskat för 69 procent av folket och fler än hälften har fått minskad inkomst med minst 79 procent. Samtidigt råder det stor brist på mat och drivmedel, särskilt i huvudstaden Port-au-Prince.
Fattigdomen och arbetslösheten driver många unga i famnen på kriminella gäng, som försörjer sig på bland annat kidnappningar och utpressning. Sedan ifjol har antalet kidnappningar tredubblats!
Orättvisa handelsavtal har försatt Haiti i ett nykolonialt beroende av USA. Amerikanska storföretag tillåts att exploatera lågavlönad arbetskraft i ”frihandelszoner”, där varorna sedan kan skeppas till USA utan att Haiti får del av vinster, skatte- eller tullintäkter.
Dessutom konkurrerar den amerikanska livsmedelsindustrin ut de haitiska bönderna, vilket har gjort Haiti beroende av att importera livsmedel.
Haiti har en rik tradition av kamp och revolter, ända sedan den haitiska revolutionen 1804 fram till störtandet av diktatorerna Elie Lescot 1946 och Jean-Claude Duvalier 1986. Även Moïse var pressad av arbetarkampen, med återkommande generalstrejker under den senaste treårsperioden.
Men avsaknaden av ett revolutionärt parti har tyvärr inneburit att massorna inte har klarat att ta makten och att kapitalismen med oligarkernas styre har överlevt.
De historiska lärdomarna visar att massorna behöver organisera sig i ett sådant parti, som även kan appellera till de ungdomar som har lockats till de kriminella gängen.
Massorna behöver också organisera ett självförsvar mot de kriminella gängen och mot attackerna från maktelitens paramilitärer. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.