Hur påverkas ungdomar av distansundervisning?

De allra flesta elever får svårare att klara av studierna via distansundervisning. Vissa har inte ens tillgång till internet i hemmet (Foto: form PxHere).

av Cesar Andersen Lindholm // Artikel i Offensiv

Distansundervisningen har försvårat för de med sociala svårigheter, mental ohälsa, svårigheter att fokusera, specialbehov, dålig ekonomisk situation eller bristfälliga studiemöjligheter hemma – och nu är den tillbaka.

Den 17 mars gick Folkhälsomyndigheten ut med rekommendationen att gymnasieskolor, universitet och högskolor skulle bedriva distansundervisning. För de flesta skedde det bokstavligen över en natt, knappt utan några förberedelser alls.
Jag är en av de som ”drabbades” av distansundervisning på heltid och har egna erfarenheter av det, samt vet vad vänner och bekanta från olika samhällsklasser och ett brett urval skolor och inriktningar på flera utbildningsnivåer har sagt och uttryckt om ämnet.
Arbetet på skolorna på gymnasienivå och eftergymnasiala utbildningar är centrerat kring digitala hjälpmedel och verktyg som Google Drive och Classroom. Det har dock aldrig setts som ett alternativ till den fysiska skolmiljön, gemenskapen och fysiskt närvarande lärare, för att bara nämna ett fåtal saker. 
Det är också främst på de punkterna som undervisning på distans har brustit och visat sig inte vara idealt för varken studierna eller elevers psykiska och fysiska hälsa. De som har tagit störst skada av just den sociala isoleringen är de med sämre psykisk hälsa och/eller sociala svårigheter. Alldeles för många ungdomar idag faller in i någon av de kategorierna.

I 80 dagar pågick distansundervisningen på heltid för de flesta gymnasieungdomarna i våras. Under den tiden var det upp till 9 timmar av hemmasittande per dag som gällde. Nästan 10 timmar av ensamhet, självförakt eller depression för de som lider av sådana problem sedan tidigare. Och för alla andra utgör det då istället en risk att utveckla sådana besvär för första gången, eller för ”tillfrisknade”, en risk att falla tillbaka i gamla spår. 
Även för de som inte är väldigt studiemotiverade kan det göra en enorm skillnad att bara ha någonstans att vara på dagarna och att ha rutiner att följa. 
Bor man litet eller trångt uppstår ytterligare problem. Morgon-/förmiddags-lektionerna kan med stor sannolikhet vara samtidigt som resten av familjen ska åka iväg till jobb eller annat, vilket kan vara ett störningsmoment under lektionen. 
Och för ungdomar som upplever psykiskt eller fysiskt våld i hemmet, eller på annat vis känner sig otrygga där, kan skolan vara en tillflykt från det. I så fall kan fysisk undervisning vara så oumbärlig att det blir en fråga om elevens trygghet och säkerhet.

Trots att en lektion är tekniskt möjlig att bedriva på distans är det avsevärt svårare med skollunchen. Det är långt ifrån en liten eller betydelselös del av skoldagen. Alla dagens måltider är väsentliga för en god hälsa och just skollunchen är i många fall avgörande för en elevs prestationer i skolan. 
Visserligen finns det inget lagkrav på att skolor på gymnasienivå och uppåt ska erbjuda kostnadsfri lunch, men i gymnasiet är det lite av en oskriven regel att de ska göra det. För elever från välbärgade familjer är detta inget problem, men för andra är några hundra kronor varje månad mycket pengar.
Många kommuner avstod från att erbjuda skollunch under distansperioden. Andra skolor valde att erbjuda upphämtning av lunchlådor, antingen i ens egen skola eller i den som ligger närmast elevens hem. Det är bättre, men ändå långt ifrån idealt, då det förutsätter att ens familj äger eller har tillgång till en bil. De som inte har det förväntas ta sig till skolan med kollektivtrafik för att hämta upp matlådorna.

Undervisning över videosamtal är inte densamma som fysisk undervisning på plats – begränsningarna det tillför försämrar studiesituationerna även för dem med god psykisk hälsa som är utan svårigheter eller ”specialbehov” i skolan. Den tekniska utvecklingen har egentligen inte kommit långt nog för att undervisning på distans ska kunna bedrivas felfritt. Många digitala hjälpmedel är inte färdigutvecklade och innehåller många ”buggar” och funktioner som inte är tillräckligt beprövade. 
Nästan alla digitala hjälpmedel kräver en bra och stadig internetuppkoppling, vilket inte alla ungdomar har, speciellt när det gäller de ekonomiskt utsatta i samhället. 
För vissa saker saknas digitala hjälpmedel helt, eller är tekniskt omöjliga att göra digitalt, främst praktiska gruppaktiviteter i musik- och idrotts-inriktningar, men också det mer eller mindre oavsiktliga sociala och emotionella lärandet som ofta i högsta grad fortfarande är essentiellt på gymnasienivå.
Bristerna med de digitala verktygen har i sig lett till stora konsekvenser. Inte bara gör de det märkvärt enklare för omotiverade elever att skolka från lektioner, uteblivandet av en närvarande lärare gör också i många fall att möjligheten till att få den hjälp man behöver inte finns på samma sätt. Det avspeglas tydligt i ungdomars studieresultat under de senaste 8 månaderna.
Det kan finnas många som inte upplever några större problem med distansundervisningen. Men i de flesta fall väger nackdelarna tyngre än fördelarna.

Till följd av den ökade smittspridningen efter sommaren gick skolorna återigen tillbaka till mer undervisning på distans, dock inte lika hårdraget. Varannan eller var tredje vecka på distans kan vara på en mer hanterbar nivå än i våras, samtidigt som det inte har någon katastrofal påverkan på smittspridningen. 
Men den 3 december, knappt två veckor innan julledighet, kom på en presskonferens beskedet igen att ”Gymnasieskolan övergår [nu] till distans- eller fjärrundervisning (…) till och med onsdag 6 januari”. 
Terminens viktigaste veckor och allt som var inplanerat under dessa skjuts upp till nästa termin, och som följd blir julen för drabbade ungdomar allt annat än god utan istället stressig och ansträngande.
Distansundervisning överhuvudtaget må ha varit nödvändig för att hejda smittan, men det råder ingen tvekan om att den hade kunnat, och fortfarande kan, utföras bättre. Kanske hade vi idag inte behövt ha distansundervisning i den mängd vi har om bättre åtgärder för krishantering hade tagits tidigare? 
Om det långsiktigt orsakar någon större skada med den undermåliga undervisningen under året återstår att se. Nu får vi bara hoppas att regeringen lär sig av sina misstag inför det nya året. På alla områden.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!