Ingen ställer bostadspolitiken i ett hörn

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Kampanjen Nej till marknadshyra bjuder upp till bostads­politisk dans under valåret 2022. Det behövs. Om man lyss­nade på partiledardebatten den 13 januari i riksdagen så kan det konstateras att bostadspolitiken ställts i ett hörn. Den nämndes inte alls i debatten.

Bokstäverna ”bo” förekommer dock i debatten, på ett för­villande likt sätt. Elbolagen och ebo-lagen. Två begrepp med en gigantisk klassklyfta mellan sig.
Statsminister Magdalena Andersson vill komma åt gängkrimi­naliteten genom att avskaffa ebo-­lagen som har gjort att asylsökande får bosätta sig var de vill i Sverige, vilket var det enda som togs upp angående det ”skuggsamhälle där kriminalitet frodas”. Därför ska ebo avskaffas. Detta sägs strax efter floskler som ”rätten att leva som vi själva bestämmer”. Men det finns tydligen ett ”vi” och ett ”dem”.
Elbolagen kom förstås upp angående de chockhöjda elpriserna. Regeringen lovar en massa pengar till drabbade elkunder. Det här rör så klart främst villaägare. Det hade varit på sin plats att dels elbolagen står för denna kompensation och inte ”vi skattebetalare”. Och när ska någonsin hyresgäster få kompensation? Det är ju fortfarande så att hyresgäster skattediskrimineras trots att det är hyresgäster som tjänar minst.

Sen kom skuggsamhället ikapp Magdalena Andersson när det visade sig att en papperslös person städar hennes villa. En person som troligtvis varit asylsökande tidigare men fått avslag på sin asylansökan.
Det verkar inte som om personen var gängkriminell, utan för­sökte få ihop pengar till sin försörj­ning. Det är skrämmande hur orsaken till gängkriminaliteten vältras över på asylsökande – som inte har något med saken att göra. Det är osolidariskt och det är inte antira­sistiskt på något sätt.
Varför tar ingen av politikerna upp rätten till bostad som en grund­förutsättning i bygget av ett demokratiskt samhälle i debatten? Att människor inte har någonstans att bo är ett resultat av årtionden av misslyckad bostadspolitik och marknadsanpassning.

Att människor inte har någonstans att bo är ett resultat av årtionden av misslyckad bostadspolitik och marknadsanpassning.

Det är ingen slump att det är tyst om bostadsfrågan i plenisalen. Något som etablissemangets politiker inte vill veta av – kamp och protester på gator och torg – pratar de förstås inte om. Det var ont om kamp under pandemiåret 2021, men det fanns lite och det var inte minst rö­relsen Nej till marknads­hyras över 200 protester över landet.
Och det är ett faktum att den första gången som en regering fälldes i ett misstroendevotum i Sverige, den 21 juni 2021, var nej till marknadshyra i nyproduktion den utlösande frågan. Det är spektakulärt och inget som kan tystas ned.

Nu planerar Nej till marknadshyra att byta namn till Nej till marknads­hyra – Ja till social bostadspolitik, och vi planerar nya protestdagar. Läs Offensiv nästa vecka med en rapport från vårt stormöte!