Kapitalismen förstör skolan

Av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Decennier av nedskärningar och slakt av välfärden har toppats av den nuvarande blåbruna regeringens arbetarfientliga och rasistiska politik. Såväl elever som lärare förgås i dagens skola, med rekrytering till gängen, färre som får en färdig utbildning, ökade arbetssjukdomar och skattepengar ner i fickan på riskkapitalister.

Skolan hade kunnat tackla viktiga frågor som utanförskap, kriminalitet och psykisk ohälsa. Men istället har skolan för elevernas del blivit en cementering av klassamhället, där den som har det bäst materiellt/ekonomiskt får den lättaste vägen till utbildning och den som har det knapert eller svårt kommer att få det sämre. Att ”det fria skolvalet” med alltmer ojämlika skolor inte fungerar används som anledning till ytterligare nedskärningar. Följden blir ökat utanförskap med risk att fler hamnar i kriminalitet eller pressas till psykisk ohälsa. I dagens system raserar vi barns och ungas framtid, och med det hela samhällets framtid.

Därtill har vi frågan om vinstdrivande skolor som en del av friskolesystemet, där kapitalets politiker inte vill stoppa utan bara justera girigheten. Regeringen utreder visserligen nu om vinster i skolan ska begränsas. Både blåbruna och rödgröna regeringar har underminerat välfärden och gett fritt spelrum för kriminella nätverk och riskkapitalister att fylla fickorna med statliga medel som skulle ha gått till vård, skola och omsorg. I en undersökning från Sveriges Lärare säger nio av tio lärare tydligt nej till vinster i skolan.

Utredningen ”Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan” har kommit med delbetänkande, men slutredovisas nästa höst.

Utredningen handlar om huruvida det går att sätta en nationell nivå för skolpengen som idag är väldigt ojämlik mellan olika kommuner och skolor. Betänkandet, som slår fast att det idag inte går att sätta en fast nivå, är låst vid argument för fortsatta nedskärningar. Den bygger vidare på problemen med kommunal skola och kommunernas ojämlikhet med för låga statsbidrag när lösningen måste vara ett återförstatligande av skolan. Själva utredningen försöker att kompensera för den klasskola som det fria skolvalet och privatiseringen av skolan skapat.

En annan viktig fråga är lärarnas arbetsmiljö. I vårens avtalsrörelse svek Sveriges Lärare i den viktigaste frågan om tydlig reglering av undervisningstid och elevgruppernas storlek. Det är omöjligt att utföra undervisningen utan vettig tid till planering, för- och efterarbete.

Att arbetsmiljön är den mest brännande frågan för lärarna syns i Arbetsmiljöverkets rapportering som förra året visade på 30 procents ökning av anmälda arbetssjukdomar, med de högsta siffrorna på 20 år. Sveriges Lärare lyfter fram att det är lärarna som står för den största delen av ökningen. Men det är också en fråga om kapitalismens inbyggda sexism, då det framförallt är kvinnodominerade arbeten som vård, skola och omsorg som är de värst drabbade.

Nu behövs ett riktigt uppror av skolpersonal, elever och vårdnadshavare, tillsammans med brukare, vårdpersonal och framförallt en politisk strejk – mot nedskärningar, mot den blåbruna regeringen, för förstatligad välfärd utan vinster i vår gemensamma regi.