Med kapitalism i förarsätet styrs världen mot nya katastrofer

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Pandemin orsakade inte dagens ekonomiska kris, utan fördjupade och påskyndande den kris som börjat utvecklas innan coronaviruset började spridas. Under andra kvartalet krympte världsekonomin med nästan en tiondel och världshandeln minskande med ännu mer – historiska minus 27 procent.

I flera länder kollapsade ekonomin med BNP-fall på 30 procent och mer. Detta trots historiens största stimulans- och stödåtgärder. Efter raset har världsekonomin börjat ”studsa tillbaka”, men det är inte detsamma som en återhämtning. Krisens berg- och dalbana har endast startat. Den första ”studsen tillbaka” håller redan på att förlora i styrka till följd av överkapacitet, låg efterfrågan, ökad fattigdom, intensifierat teknik- och handelskrig samt nya nedstängningar.

Dagens kapitalistiska kris utvecklas också mot ett helt annat världsläge än det som rådde vid finanskrisen 2008-2009 då inte minst den fortsatt ekonomiska tillväxten i Kina kunde bidra till att dämpa krisen och skapa förutsättningar för en återhämtning, om än svag. Men att den kinesiska kapitalismen efter finanskrisen växte snabbt, på konkurrenternas bekostnad, skärpte de interimperialistiska motsättningarna och fröet grodde till dagens nya kalla krig mellan USA och Kina.
Kina kan inte längre och kommer inte heller tillåtas av USA och andra makter att vara världskapitalismens  främsta tillväxtmotor. 
”År 2020 utgör början till en tid av oordning som kommer att präglas av motsättningarna mellan USA och Kina och som kommer att sätta sina avtryck i såväl ekonomi och politik som vardagslivet. I denna era av oreda blir det sannolikt mindre globalisering och den ökade ojämlikheten kommer efterhand att föda sin motreaktion”, skrev tyska Deutsche Bank nyligen i sin rapport om vad som väntar de kommande tio åren.
Vid finanskrisen fanns det ännu en viss grad av samarbete och samordning av de kapitalistiska regeringarnas åtgärder. Men nu gäller var och en för sig själv. 

Det kalla krig som har brutit ut mellan USA-Kina klyver världen och får kapitalets globalisering att börja vändas till sin motsats. Finanskrisen 2008-2009 följdes av stagnerad världshandel och kraftigt minskade utländska direktinvesteringar (FDI), vilket fick kapitalets globalisering att bromsa in. Men nu handlar det inte längre om en inbromsning, utan förutom att världshandeln och de utländska investeringarna minskar har krisen slagit sönder de globala produktions- och leveranskedjorna, den internationella arbetsfördelningen som världskapitalismen under decennier har vilat på.
När dessa leverans- och produktionskedjor på nytt byggs upp, vilket tar tid och är kostsamt, kommer de att vara annorlunda än de tidigare; med ett större nationalistiskt inslag och med en mindre del av produktionen förlagd till Kina. 
Trumpadministrationen är långt ifrån ensam i sin strävan att med statens hjälp och med hänvisning till rikets säkerhet ta steg mot att ”frikoppla” USA:s ekonomi från Kina. 
”Runt 15 procent av de USA-ägda bolagen, med produktion i Kina, planerar att flytta från Kina. Det kanske inte är en dramatisk ökning från 2018, då siffran var 10 procent. Men det finns mer alarmerande siffror. Hela 24 procent av de USA-ägda bolagen har stoppat eller reducerat planerade investeringar i Kina. Det vore konstigt om inte det här, sammantaget med andra länders planerade omlokalisering av produktion, kommer att påverka Kina negativt” (Dagens PS den 26 augusti). ”Frikopplingen” har dock bara börjat.

Med kapitalismen i förarsätet stakas kursen ut mot nya katastrofer, pandemier, krig och kriser. Om detta larmar såväl den snabbt ökade globala temperaturen och den nya militära kapprustningen som massutslagningen av jobb (antalet förlorade arbetstimmar globalt under andra kvartalet motsvarande 400 miljoner heltidsjobb) och den snabbt ökade fattigdomen. 
Den pågående globala kampen rymmer vägen till en annan värld – en socialistisk värld. Kapitalismen kan bara avskaffas genom en medveten, välorganiserad massrörelse som inte endast får styrka genom sin numerär och beslutsamhet, utan också sitt politiska program. 
Det är en sådan massrörelse som Rättvisepartiet Socialisterna och ISA, den internationella socialistiska organisation vi tillhör, tillsammans med andra vill bygga för att forma en socialistisk värld i fred och frihet.