Ett återkommande mönster i S-MP-regeringens klimatpolitik är att de åtgärder som genomförs samtidigt ska stryka näringslivet medhårs. Men en sådan klimatpolitik kan inte bli effektiv. Ett beslut om en utredning om batteribranschen är ett tydligt exempel på detta.
OFFENSIV
Övergången till eldrivna fordon har tagit fart på allvar. Hittills i år är ungefär en fjärdedel av de bilar som sålts i Sverige laddbara och enligt prognoserna kommer antalet eldrivna fordon att mångdubblas redan under detta årtionde. Men samtidigt är rapporterna många om de miljöproblem och livsfarliga arbetsförhållanden inom utvinningen av de metaller som behövs i batterierna. Forskare har också varnat för att metallerna inte kommer att räcka till för att ställa om dagens bilpark på över en miljard bilar till eldrift.
Det var mot denna bakgrund regeringen i slutet av juli gav flera statliga myndigheter i uppdrag att se hur batteriproduktionen kan öka på ett hållbart sätt. Tillgången och behovet av metaller ska kartläggas och regelverk för produktion och återvinning ska synas.
Det låter bra och det är naturligtvis nödvändigt med mer fakta kring dessa frågor, men det finns en viktig hake. Regeringen snuddar inte ens vid den uppenbara krocken mellan en vinstjagande bil- och batteriindustri och nödvändigheten av en omställning.
Ett första villkor för att en omställning till eldrift ska vara hållbar är att batterierna kan återvinnas i sin helhet, så att det mesta av metallerna går att återanvända gång på gång. Idag är EU:s krav att hälften av batteriernas vikt ska återvinnas. Det gör att metaller som litium och aluminium inte alls återvinns idag. Det är tekniskt möjligt att återvinna alla metaller som ingår. Anledningen till att det inte görs är att det inte är lönsamt för återvinningsföretagen.
Nästa nyckelfråga är vilken typ av eldrivna bilar som byggs. Tillverkningen av elbilarnas batterier orsakar stora koldioxidutsläpp och det är där flera av de mer sällsynta metallerna ingår. En mindre till medelstor bil klarar sig med ett batteri på under 50 kilowattimmar, men en stor del av de nya eldrivna bilmodeller som lanserats i år är stora bilar med kraftiga motorer och därför batterier som ligger nära 100 kilowattimmar. En färsk studie som beställts av den tyska miljömyndigheten visar att det inte finns en chans att metallerna kommer att räcka om bilarna är så stora. Dessutom orsakar en stor elbil många ton i extra koldioxidutsläpp innan den ens rullat ut från fabriken.
Den tredje och allra viktigaste frågan är det totala antalet bilar. I Sverige går det ungefär en bil på varannan invånare och även under de senaste årtiondena har antalet bilar ökat snabbare än befolkningen. En stor del av denna ökning kan förklaras av att samhället har byggts så att det är mycket svårt att klara sig utan bil. Köpcentra ligger ofta utanför städer, kollektivtrafiken är otillräcklig, offentlig service har centraliserats, för att ta några exempel. Men detta är en helt ohållbar utveckling. Den viktigaste uppgiften i en klimatomställning av trafiken är därför att skapa förutsättningar för att minska antalet bilar. Men detta krockar naturligtvis med bilindustrins, bilhandelns och batteritillverkarnas intressen. De vill att det säljs fler bilar, oavsett drivmedel.
Regeringen sätter hela sitt hopp till att en snabb elektrifiering kommer att göra att målet om att minska trafikens koldioxidutsläpp med 70 procent fram till 2030 ska nås. Så här uttryckte sig energiminister Anders Ygeman (S) om detta:
– Elektrifieringen kommer att gå betydligt fortare än vad vi tror och jag tror att vi når det målet. Med det här beslutet kan vi göra det på ett ekologiskt och hållbart sätt.
När S-MP väjer för konflikten mellan klimatomställningen och företagens vinstintresse finns det inte en chans att vare sig nå utsläppsmålet och än mindre göra det på ”ett ekologiskt och hållbart sätt”. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.