av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv
För drygt ett år sedan drev regionstyret (M, L, C och MP) i Jämtland/Härjedalen igenom en förändring av arbetstidsavtalet vid Östersunds sjukhus. Officiellt var det för att skapa jämlika villkor mellan olika personalgrupper.
Fram till den 1 april förra året hade personalen vid bland annat kirurgen ett avtal som gav dem mer tid till återhämtning mellan passen. Nu fick alla samma centrala avtal. För berörd personal innebar det längre arbetstid och sämre lön.
Ingen blir då förvånad över att personalen slutade. Fram till mitten av september hade 27 sjuksköterskor slutat. Många, inte alla, ersattes av ny, oerfaren personal. Det här gjorde att pressen på kvarvarande personal ökade. De som var kvar kunde inte heller ge en lika kvalificerad vård som de hade gjort tidigare och som de önskade.
I Länstidningen Östersund den 27 mars larmar överläkare vid kirurgen om situationen. ”Vi ser lidandet hos patienterna och vi vet att vi inte gör det som vi är ålagda att göra. Att arbeta i den här otillräckligheten är en konstant arbetsmiljöfråga”, säger Johan Johansson, överläkare på palliativa enheten.
I samma artikel säger Johannes Enebog, överläkare vid övre gastrointestinal kirurgi, att de som främst kommer i kläm är patienter med godartade diagnoser, men som behöver läggas in. På grund av platsbrist måste de nekas vård. Deras tillstånd kan då förvärras.
Det slopade arbetstidsavtalet påstods vara ett sätt att försöka komma till rätta med personalbristen. Men nu är vi där igen med inhyrd personal och omfördelning av befintlig personal.
Vårdens problem i Jämtland/Härjedalen får ingen lösning genom genom omfördelningar och inhyrd personal, utan det krävs bra löner och arbetsförhållanden. Det skadar inte heller om de styrande sätter sig in i de förhållanden som personalen arbetar under.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.