Palestinarörelsen större än någonsin – måste fortsätta!

Av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Två år av utrotning

Det är tvåårsdagen av Hamas terrorattack mot Israel när detta skrivs. Dödandet av över 1 000 civila, gisslantagningen och våldtäkter svarades av Israel med ett utrotningskrig som övergått till ett folkmord.

Gaza är förvandlat till ett månlandskap av grus. Det råder akut svält. Befolkningen har drivits fram och tillbaka mellan olika delar av Gaza i en ständig jakt. Enligt Gazas hälsoministerium har 67 139 dödats, en extremt hög andel av av invånarantalet på 2 miljoner. Mer än 10 procent av befolkningen har dödats eller skadats, enligt CNN. I somras läckte uppgifter från israelisk underrättelsetjänst till tidningen The Guardian att andelen civila offer är 83 procent, vilket gör kriget till ett av de värsta någonsin. Vittnesmålen om hur IDF-soldater skjuter barn i huvudet är svåra att ta in. Redan i somras uppgav Rädda Barnen att 19 000 barn hade mördats i Gaza, nu skriver Al Jazeera 20 000. Många när de står i kö för att få en smula av den bråkdel av behovet av mat, vatten och medicin som Israel släpper in.

Ett viktigt budskap från Global Sumud Flotilla, som seglade med förnödenheter mot Gaza innan de 500 hjältarna kidnappades av Israel på internationellt vatten, var att försöka bryta en 18-årig blockad. Det hela startade inte för två år sedan. Inte ens för 18 år sedan. Israel föddes ur en direkt folkfördrivning, Nakba, av 750 000 palestinier från deras mark 1948.

Är det ondskan som styr? Det är mer konkret än så. Det ekonomiska systemet producerar exploatering och förtryck. Det 77-åriga öppna såret som konflikten är varas av kapitalism och imperialism. Västimperialismen har alltid backat upp Israel för att ha en maktbas i Mellanöstern och kunna göra olika uppgörelser. Det handlar i grund och botten om att kontrollera handel, olja och marknader. Israel har under dessa två år krigat eller militärt angripit sex länder. Utöver Palestina – som inte bara är angripet i Gaza utan även på Västbanken – så har Israel militärt attackerat Jemen, Iran, Qatar och strider fortfarande i Syrien och Libanon. För den blodiga dödsregimen i Israel släcks inte törsten av militära framgångar, utan tvärtom går monstret på steroider och vill ha mer.

Fredspriset – till Trump eller Greta?

Sist det skulle ske förhandlingar så bombade Israel Hamas förhandlingsdelegation i Doha/Qatar, utan några rättsliga efterspel. Nu har Donald Trump berättat att den fredsplan han har tagit fram kan vara en historisk vändpunkt för mänskligheten. Trots att Israel fortsätter att döda har förhandlingar inletts. I helgen dödade IDF 129 palestinier i Gaza och i måndags 10 personer, inklusive de som stod i kö för mat, enligt Al Jazeera.

Desperationen är så klart enorm i Gaza, så journalister har rapporterat om förhoppningar i förhandlingarna och ett växande motstånd mot Hamas. Det mesta som står i planen har inte Trump tagit fram, utan det har funnits där tidigare, sedan alla gånger som Israel brutit förhandlingar och vapenvila. Trump utövar dock stark makt i världen och kan tvinga fram stöd för planen. Regeringar som veckan innan erkände Palestina som en stat, till exempel Frankrike och Storbritannien, ställer sig nu bakom en plan som innebär att Gaza ockuperas av en ny makt, ledd av Donald Trump och Tony Blair (expremiärminister i Storbritannien och Israelvän). Även arabiska regimer och islamiska styren som Jordanien, Egypten, Qatar, Saudiarabien, UAE, Pakistan, Indonesien och Turkiet uttalar sitt stöd till Trump.

Donald Trump har inte bara den av ICC efterlyste massmördaren Benjamin Netanyahu vid sin sida när den så kallade fredsplanen annonseras. USA är också den största finansiären av folkmordet. Att det skulle ge fredspris är helt absurt, men tyvärr möjligt med tanke på den ordning som råder.

Eskalera motståndet

Under den senaste månaden har motståndet mot folkmordskriget nått en ny nivå när Global Sumud Flotilla sjömil för sjömil närmat sig Gaza och mötts av tiotusentals på gatorna i varje hamn som anlagts på vägen. Det fantastiska har skett att den klassiska socialistiska propagandabilden av många småfiskar som går samman och bildar en jättefisk som kan svälja storgäddan – bara vi många små går samman så blir vi starka – har förverkligats. Till slut nådde bara en båt, men i alla fall en båt, fram. Enligt ryktet så möjliggjorde flottiljen att Israels uppmärksamhet riktades åt ett annat håll och Gazabor kunde fiska för första gången på två år.

Ännu viktigare är hur flottiljen har knutit an till arbetarklassen, som i Italien har rest sig i stöd till solidariteten och för ett omedelbart slut på kriget mot Gaza. Generalstrejken den 22 september följdes av en ännu större mobilisering den 3 oktober (läs mer i intilliggande artikel). Redan den 2 oktober, när flottiljen stoppades, utlöstes massdemonstrationer i Italien och över hela världen. På lördagen demonstrerade en miljon i Rom, i Amsterdam en kvarts miljon och tiotusentals och hundratusentals i Mexiko, USA, Spanien, Turkiet, Tunisien, Jemen, Nya Zeeland, Australien, Grekland, Pakistan, Marocko, Polen, Belgien och säkert i nästan varje land runt om i världen, även i Israel.

Högern pyr av hat och rasism

Odören av hat från Sveriges regering ligger kväljande över hela landet och sporrar även till israeliskt våld. Greta Thunberg blev torterad i det israeliska ökenfängelset, användes som en trofé och tvingades kyssa den israeliska flaggan. Den israeliska hatministern Ben-Gvir reste till fängelset för att försäkra sig om att de kidnappade fredsaktivisterna skulle behandlas som terrorister.

Hur reagerar Sveriges statsminister? Ulf Kristersson är mycket mer upprörd över att Greta Thunberg med flera åkte. Det var dumt, säger han i SVT. Att en riksdagsledamot kidnappats – Lorena Delgado Varas – för att hon försökt åka med nödhjälp genom en olaglig blockad till ett svältande folk, ges ingen uppmärksamhet alls. Ship to Gazas advokater på plats menar att det var uppenbart att andra länders diplomati var mycket starkare än den svenska.

Det finns ingen gräns mellan den traditionella högern och extremhögern i denna fråga. Ulf Kristersson kallar det för ”osvenskt” att demonstrera för fred, Moderaternas gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, kallar palestinademonstranter för ”odjur”. Vice statsminister Ebba Bush tycker ju som bekant att Israel gör hela världen en tjänst, vilket är detsamma som Jimmie Åkessons att vi bör tacka Israel för att de gör det ”smutsiga och otacksamma jobbet” i Gaza. Medan SD:s riksdagsledamot Rashid Farivar smygfilmar och hänger ut en mamma på en förskola med palestinasjal försvarar Moderaternas riksdagsledamot Henrik Sundström den polisanmälda SD:aren och kallar palestinasjalen för en ”sorts svastika” och kvinnan för ”judehatare”, enligt Expo.

Varaktig fred

Kriget måste få ett omedelbart slut. Om Trumps plan innebär en tillfällig vapenvila i Gaza så kommer den tyvärr bara att vara en platå varifrån nya angrepp kan planeras. Att Hamas frivilligt skulle upplösa sig och gå i exil kan ske på pappret, men två år av krigets fasor göder ny extremism under förhållanden där folket besätts av en ockupationsmakt. Framförallt kommer extremisterna i Israels regering att fortsätta drivas av hat och de kommer att inleda bosättningar i Gaza. Det är alltså inte fråga om någon fred.

Inte heller idén om en FN-ledd militär styrka till Palestinas försvar, som framförts av vissa, är hållbar. FN är en tandlös återspegling av världens makter, där dess liberala förtecken inte har någon underbyggnad. Det enda som kan ge varaktig och verklig fred för Palestina är om de massor som varit ute i strejk och massdemonstrationer runt om hela Medelhavet, inklusive i Israel, går vidare. Alla reaktionära styren måste störtas och socialism baserat på arbetardemokrati underifrån inrättas. För ett socialistiskt Palestina i en socialistisk värld.