Riv Fort Europas dödliga flyktingmurar

Höjda och värre murar, ett Dödens hav och EU-pengar till miliser och slavhandlare har brutaliserat flyktingpolitiken (Foto: Délmagyarország/Schmidt Andrea / Wikipedia CC).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

De mångmiljardbelopp som EU har betalat ut för att stoppa flyktingar från att nå Europa har gött Libyens miliser och människosmugglare. Det avslöjas på nytt i en granskning som nyhetsbyrån Associated Press (AP) har gjort.

När EU för ett par år sedan gav Libyens så kallade regering och myndigheter uppdraget att bli Fort Europas gränsvakter gjordes utfästelser att det ekonomiska stödet inte skulle gå till landets miliser och att en del av pengarna skulle användas till att förbättra villkoren för de flyktingar som befinner sig i Libyen. Men det motsatta har skett. EU:s outsourcing av flyktingmottagandet och Fort Europas utvidgning blev till en exploateringscykel som även inkluderar att flyktingar i Libyen säljs som slavar. 
Totalt har EU betalat ut 3,5 miljarder kronor till Libyen för att hindra flyktingar att korsa Medelhavet och i december bestämdes det att ytterligare 450 miljoner ska betalas ut. En stor del av de medel som har betalats ut har gött de människosmugglare som EU påstår sig bekämpa. 
”Med hjälp av EU:s pengar och med FN:s vetskap har flyktingars utsatthet blivit en lönsam affär. Vår granskning visar att i ett land utan en fungerande regering har en stor andel av EU:s anslag hamnat hos kriminella nätverk – milismän, smugglare och kustbevakare – som förenas i dess exploatering av flyktingar”, skriver AP. 

Libyen är ett av världens farligaste länder. Det inbördeskrig som rasar för olja och makt, med deltagande från olika imperialistiska makter, håller på att helt slita sönder landet.
I de flyktingförvar som miliserna driver är villkoren helvetiska. Flyktingar utsätts för tortyr och sexuella övergrepp, och hålls som gisslan i väntan på att de eller familjemedlemmarna ska betala den lösensumma som bödlarna kräver. ”Många flyktingar bara försvinner från förvaren eller säljs, oftast i grupp, vidare till andra förvar”, konstaterar AP.
Ibland arbetar miliserna i nära samarbete med kustbevakarna som EU har beväpnat och betalar. Efter uppgörelsen med miliser skickas flyktingar till havs tillbaka till förvaren där exploateringscykeln startar igen. 

Både FN och EU har länge varit medvetna om de många brott som följt i spåren av att Fort Europas utposter befästs i ett land i kaos och blodigt sönderfall, vilket interna EU-dokument och mejl som AP har fått tillgång till visar. 
EU och EU-ländernas regeringar, den svenska är inget undantag, är direkt medansvariga för alla de brott, varav flera med dödlig utgång, som har begåtts.
Jämsides med att EU har betalat och beväpnat den gangsterverksamhet som går under namnet Libyens kustbevakning har man kriminaliserat livräddande insatser till havs och stöd till flyktingar, vilket har inneburit att hjälporganisationer har tvingats avbryta sina sök- och räddningsinsatser på Medelhavet. 
Hjälporganisationernas fartyg har också förvägrats att gå i hamn med nödställda, vilket bryter mot alla internationella konventioner om att nödställda till havs ska föras i säkerhet och Libyen är minst av allt ett ”säkert land”. 
Kriminaliseringen av först flyktingarna och sedan av stödet och flyktingsolidariteten har inneburit att under de senaste fem åren har åtminstone 250 personer i tio av EU:s medlemsländer fällts eller stått anklagade för att ha bistått flyktingar. 

I ett land utan en fungerande regering har en stor andel av EU:s anslag hamnat hos kriminella nätverk – milismän, smugglare och kustbevakare – som förenas i dess exploatering av flyktingar.

Flyktingmurarna inom EU blir allt fler och högre. Det i sin tur har resulterat i att antalet flyktingar som lyckats nå Europa för att söka skydd och asyl – en demokratisk rättighet – minskat från dryga 1 miljon år 2015 till strax över 100 000 ifjol. Samtidigt är rekordmånga i världen på flykt, mer än 71 miljoner människor. Varannan sekund tvingas en människa att fly sitt hem på grund av fattigdom, förtryck, klimatförändringar och krig.
EU-politiken och bygget av Fort Europa innebär att det inte finns några lagliga och säkra vägar in i Europa, vilket har resulterat i att Medelhavet blivit dödens hav. Sedan 2014 har nära 20 000 människor på flykt drunknat i Medelhavet. Sannolikt är den verkliga dödssiffran högre. 
Den farligaste och dödligaste flyktvägen är från Libyens kustland till Europa. Den flyktvägen blev ifjol ännu dödligare till följd av de EU-stödda kriminella nätverkens exploatering av flyktingars utsatthet och förbud mot hjälp- och nöd­insatser.

Medan avgångarna från Libyen minskade under 2019 förblir resan lika dödlig som någonsin. Den Internationella organisationen för Migration (IOM) registrerade 44 dödliga incidenter utanför den libyska kusten i år, vilka ändade 743 migranters liv. ”Detta signalerar behoven av ökad sök- och räddningsförmåga för att minimera förlusten av liv till sjöss, särskilt för de som försöker nå Europa genom att använda sig av den centrala Medel­havsrutten, som förblir världens dödligaste havskorsning” (reliefweb den 20 december 2019). 
Men EU gör precis tvärtom, vilket har inneburit att en allt högre andel av de som tvingas använda sig av den centrala Medelhavsrutten dör på väg till Europa.

Rättvisepartiet Socialisterna/Offensiv säger:
• Riv Fort Europas murar. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Riv upp EU:s avtal och samarbete med Afghanistan, Libyen, Sudan och Turkiet. Stoppa militariseringen av flyktingpolitiken och kriminaliseringen av stöd- och räddningsinsatser. 
• Återinför asylrätten. Nej till tillfälliga uppehållstillstånd och flyktingmurar – ja till permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.
• Masskampanjer mot rasism och skuldbeläggning av flyktingar.
• Gemensam kamp för jobb, välfärd och bostad åt alla – låt storföretag, banker och rika betala.
• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism – för en socialistisk värld i fred och frihet.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!