Ständigt försämrade villkor för anställda inom äldreomsorgen

av Anders Wemmert // Artikel i Offensiv

Villkoren för de som arbetar inom äldreomsorgen i Sverige har försämrats radikalt sedan 2019. Redan innan dess pressades personal till att arbeta mera övertid på grund av personalbrist.

Det saknas både sjuksköterskor och undersköterskor. Kommunerna har ständiga sparbeting och mycket av äldreomsorgen har privatiserats. Privata vårdföretag gör stora vinster med skattepengar som ständigt rullar in i de privata företagens kassor. Aktieägarna kan varje år glädjas åt feta utdelningar, samtidigt som vårdpersonalen går på knäna.
Facktidningen Kommunalarbetaren presenterade i sitt senaste nummer en undersökning som visar hur antalet övertidstimmar har ökat sedan pandemin.

I Skånes kommuner är bilden tydlig: ständig personalbrist inom äldreomsorgen leder till flera övertidstimmar.
Några exempel hämtade ur Kommunalarbetaren vad gäller ökning av antalet övertidstimmar inom äldreomsorgen mellan 2019 och 2022:
• Burlövs kommun, 170 procent till 1 526 timmar.
• Kävlinge kommun, 121 procent till 3 052 timmar.
• Lomma kommun, 348 procent till 5 875 timmar.
• Lunds kommun, 73 procent till 24 729 timmar.
• Malmö stad, 68 procent till 51 534 timmar.
• Trelleborgs kommun, 33 procent till 4 425 timmar.
Antalet övertidstimmar i de ovan uppräknade kommunerna uppgår till sammanlagt 85 266 timmar. Detta motsvarar 532 heltidstjänster!

Men istället för att anställa fler med rejäla löner och anständiga arbetsförhållanden väljer såväl kommuner som privata vårdföretag att köra på som vanligt. Detta innebär fortsatta besparingar, så kallade ”hälsoscheman”, ökad stress och utbrändhet bland personalen samt stor personalomsättning.
Undersköterskan Olga Kritsova, som Kommunalarbetaren har intervjuat, berättar om att både kommunala arbetsgivare och de privata vårdföretagen väljer att inte fastanställa outbildade vikarier eftersom man då skulle tvingas att utbilda vikarierna till undersköterskor.

Under pandemin ekade applåderna till vårdpersonalen och löften om bättre löner och arbetsvillkor. Politiker talade om vårdens hjältar och vilket fantastiskt jobb de gjorde. Nu har applåderna tystnat och löftena blåst bort som höstlöv i vinden.
Nu talar man åter om att det inte finns pengar till varken mer personal eller lönekompensation för hyreshöjningar, energiprisökningar eller ständigt ökande matpriser.
Kommunals ordförande Malin Ragnegård säger till Kommunalarbetaren att det behöver tillsättas en kriskommission för att lösa underbemanningen inom äldreomsorgen.
Vad som behövs än mer är att facken inom sjuk- och hälsovården tar kamp för rejäla löneökningar, ett stopp för ”hälsoscheman”, kamp för bra och säker arbetsmiljö samt fler anställda inom både äldreomsorgen och sjukvården. Facken måste mobilisera sina medlemmar mot besparingar och privatiseringar.